Dagbok

2012

Dagbok 2012

Söndag 22 januari

Nytt år, nya möjligheter!

Jag är så glad över att "kunskapskanalen" är proppfylld med planerade aktiviteter. I skrivande stund är handlerkursen så gott som fulltecknad, en otrolig respons! Jag önskar bara att ännu fler hade möjlighet att få vara med där.

Siv och Scott växer så det knakar. Tand Fen har varit här ett antal gånger, men nu har ungdomarna slutat läspa, det har kommit nya framtänder.

Scott har visat sig vara en vallhund i vardande, i alla fall ser det ut så. Hon började när jag släppte henne i fårhagen vid 3,5 månaders ålder med att sätta iväg efter fåren, ingen liten flock för övrigt utan 20 stycken! Hon vände dem och drev dem mot mig, dessvärre i alldeles för högt tempo. Fåren sprang förbi mig med ursäktande miner, tyvärr, vi hinner inte stanna hos dig just nu, det är nå't litet och ludet som är efter oss.... Tro det eller ej, men Scott var fast besluten att fåren skulle till mig, så hon vände dem en gång till, de hade vägarna förbi men stannade inte, jag hann inte balansera upp dem, då försökte hon en gång till... Jag tänkte att jösses, hur dum var jag inte som släppte Scott, tänk om hon blir översprungen av hela skocken, eller tänk om jag inte får stopp på henne. Så när hon kom förbi mig för tredje gången med fårflocken väl samlad framför sig, men i lite för högt tempo provade jag min vanliga inkallningsvissling. Vips så vände Scott och kom glädjestrålande tillbaka till mig! Jag häpnade men gladdes ohyggligt, stolta som bara den lämnade vi fårhagen tillsammans, vallhunden (?) Scott och jag.

Hur som helst, nu vet jag att hon har anlag för det där med vallning och hoppas att det håller i sig. Men springa lös bland fåren ,nej det får nog vänta några månader innan nästa gång. Först ska hon bli lite lydig och styrbar i lilla fållan och växa till sig. Men nu är hon tänd.

Syster Siv ,den eleganta tjejen, fick också gå med in i fårhagen. Hon gillade att titta på fåren i sällskap med mig, vis av skadan fick hon ha koppel på sig. Att en drygt 3 månaders valp blir överkörd av 20 får är inte att rekommendera och att en sån ungdom har sådan pondus som Scott visade kan man ju inte vänta sig varje gång. Siv var mer tveksam till får, vi hade en god vän med i hagen medförande kamera och hon var mycket, mycket mer lockande för Sociala Siv. Visst kunde vi knalla efter fåren i lugnt tempo, men hon var inte i närheten av att stå på bakbenen och försöka komma loss och i fatt fåren som syster varit.

Det betyder absolut inte att Siv inte kommer att valla. Jag minns Felix, som fn är landets enda collie som tävlat i herding, när han var valp. Hans bror Nisse var jätteduktig och jätteivrig, precis som mamma Asta, medan Felix var som Ferdinand och mest luktade på blommorna. Felix var över året innan han kom igång ordentligt. Vissa tycker att det är jättebra att kunna träna hundarna bland får innan de tänt på allvar, då har man så mycket som är någorlunda befäst när det blir allvar.

I år har jag fått erbjudande om att vara med på en vallhundskurs för en instruktör som heter Bobby Dalziel från Skottland. Denne man är otroligt välkänd och beryktad för sina framgångar i tävlingar och sin förmåga att läsa och träna hund. Jag har anmält mig men undrar ibland vad jag gett mig in på! Hur som helst så är det en stor ära att få vara med och det ska bli så spännande. Vilken hund? Ingen aning ännu... Någon med mycket fart i, så det kan bli Doris eller Filippa eller kanske Blondie? Scott lär ju vara för ung, hon är bara 10 månader då... Eller det är kanske helt perfekt? Vi får se. Innan dess ska jag på kurs för Shania Longyard och så tränar jag hos Jasna givetvis.

Vi har anmält till två utställningar, får se hur det blir under året, kanske vi håller oss till små valputställningar och liknande inofficiella arrangemang? Inte så seriöst satsat precis, men ibland undrar jag om vi verkligen ska satsa så mycket på utställandet? Kul att visa valparna och låta dem få lite träning, vi kanske ska ha ett mellanår när det gäller riktiga utställningar? Jag önskar att Filippa ville behålla sin päls hela vårsäsongen så att vi skulle få hennes storcert i Norge, liksom Anton. De förtjänar mer än väl att vara champions. Skulle jag önska något mer så är det väl ngt mer cert på Sixten så att han får sin titel också.

Idag får vi besök av Fia Floden med rottiskamrat samt en dotter till Simon från en annan uppfödare och dennes kamrat. Så nu måste jag ta och snygga till våra hundar så att de är någorlunda presentabla.

2011

Dagbok 2011

Tisdag 6 december

Igår fyllde Lisen 13 år. Det var en strålande vacker solskensdag.Hon fick tuggben, extra mycket mat och blev lite pysslad med borstning och extra klapp och kram. Jag minns så väl när hon föddes, det var en kraftig snöstorm som härjade i landet. Bandvagnar transporterade hemtjänstpersonal i Gävle....

Igår var Lisens sista dag.

Hon har haft problem med artros i framknäna/handlovar, ätit smärtlindrande i flera år. Döv har hon varit sedan ett tag tillbaka, men tämligen pigg och väldigt glad och vänlig. Hon drog sig inte för en kattjakt när tillfälle bjöds, även om det var svårt att hinna med.... hon klarade att gå i trappen upp till övervåningen och hoppa upp i soffor o fåtöljer.

Senaste två veckorna märktes en förändring, hon gick visserligen upp på övervåningen för TV-kväll, men inte så gärna ner igen, hon tyckte att det var onödigt att gå ut på toaletten när man lika gärna kan toaletta inne.....

Däremot ville hon gå ut och titta sig omkring och lufsa på tomten när vädret var bra.

Hon tillbringade mest tid sovande. dessutom ville hon inte äta med så god aptit längre.

Det tunga, ohyggligt svåra beslutet hängde över oss. När är tiden ute? När är det dags att säga adjö, när är det på våra villkor och inte på hundens vi håller dem vid liv? Vem är jag att besluta att någons liv är slutlevt?

Göte, Lisens halvbror, fyllde 14 år i maj, han närmade sig nu 15 år. Göte blev med tiden något senil, han ville helst vara utomhus, vi fick övertala honom att komma in och han utvecklade en viss irritation mot sin omgivning. De andra hundarna betraktade honom lite överseende, ja, ja det är bara Göte som bits lite, det kan jag stå ut med.... De var otroligt snälla mot honom.

Göte tappade matlusten mer och mer och även vikt, han blev klenare, förlorade muskelmassa...

Göte och Lisen gjorde sällskap på sin sista resa. De firade sin sista dag med tuggben och godis, tillbringade mycket tid utomhus i strålande sol, de hade det bra in i det sista tror jag.

De hade helt enkelt levt färdigt, det fanns ingen riktigt värdig framtid för dem. När de tappade matlusten och lusten att vara med familjen, då förstod jag att dagarna var räknade.

Jag kommer alltid att undra om jag gjorde rätt, om jag berövade dem några månaders hyggligt liv, eller om jag gav dem så bra liv jag kunde så länge det gick och gav dem ett bra slut i rättan tid?

Vila i frid, jag glömmer er aldrig och kommer alltid att vara tacksam över att jag fick lära känna er.

Tack för allt ni gav.

Sorgen är tung just nu.

Söndag 27 november

Regn och blåst, det är ganska ruggigt och helst skulle jag vilja kura i en soffa med något gott att äta och en bra bok. Så är ju inte verkligheten direkt.

Hundarna är visserligen rastade och motionerade och sover här och var i huset. Men det finns andra djur att ta hand om som kräver egen tid, både i sol och regn.....

Igår var vi på utställning. Vi åkte redan i fredags.

Antons Anneli hade erbjudit sig att bo hos oss och ta hand om hundar och får och hjälpa till på hästfronten, så det kändes helt lugnt att åka hemifrån.

Resan gick fint, inga haverier eller punkteringar, hotellet var bra och det var perfekt att ha hundar med sig där men härliga strövområden intill.

Vi hade det så fint och bra, marken var frusen så hundarna var rena hur mycket man än promenerade. Frukosten superbra, ja en riktig mysgrej.... Dessutom trevligt sällskap av vänner, vad mer kan man begära?

Utställningen då? Tja ,den var en av de minst framgångsrika under året... Anton snubblade på målsnöret och fick reserv Cert, hade han nått en placering till hade vi fått fira hans Championat nu. Så inga vinnartitlar till Gatefieldsgänget den här gången. Det lär inte bli några fler heller i år, eftersom jag missade att anmäla till STOKK och Nordisk Vinnare. Ibland händer det så mycket omkring mig att sådana saker som anmälningstider och utställningar får en underordnad betydelse.

Valparna är ett stort glädjeämne! Vi behåller båda tikarna, tack alla som hört av sig och varit intresserade av att köpa dem, men just nu vill vi ha dem kvar för oss själva. Egoistiskt, ja, men det är ju våra valpar :)

Nu kallas de Siv och Selma och för tillfället ligger de och sover vid mina fötter. De har varit på skogspromenad och sedan fönats torra så nu behöver de vila en stund innan nästa strapats i ovädret.

Nästa helg eller näst-nästa tror jag att det är exteriörbeskrivning norrut och efter den bör två av Astas barnbarn få titeln KORAD.... Det ser jag fram mot!

Önskar att Blondie kan ordna sig den titeln nästa år, den som lever får se....

Ha en trevlig 1:a advent!

Tisdag 15 november

Har haft en riktig sovmorgon, vaknade inte förrän åtta!

Det känns som om det behövdes.

Den gångna helgen var riktigt fin.

Vallanlagsprov!

I Torp utanför Tärnsjö bor Jasna Bohlin som har får vilka är vana vid kroppsvallande hundar. Så vad vore lämpligare än att förlägga anlagsprov för sk kroppsvallare där.Det finns inte sådana får överallt, de flesta är endast vana vid border collie.

Jasna hade valt ut några gäng lämpliga får att byta av med då och då.

Domare var Shania Longyard, SVaK-instruktör, SVaK domare, instruktör och mycket framgångsrik på vallhundprov/tävlingar.

Det var 17 hundar som deltog, de flesta var långhårscollie men även en sheltie och en aussie.

Shania är nog den strängaste av de fem som får döma anlagsproven i Sverige. Hon är kanske den mest kunniga också och troligen den absolut mest framgångsrika i tävlingssammanhang. Jag är säker på att de andra fyra är mycket, mycket duktiga också, men det känns som om just Shania är lite extra. Kanske för att hon har förmågan att förklara vallning på ett så positivt sätt och att hon bemöter människor och hundar så fantastiskt. Alla blir glada och intresserade av att lyssna på Shania.

Nåväl, jag bad Jasna gå in med Filippa i fållan när det var provdags. Jasna är så mycket mer rutinerad än vad jag är och mycket snabbare att parera, för parera måste man göra med Filippa, "The Killer".

Jag vågade inte titta (jösses vilken fegis jag är) på nära håll, så jag smög iväg och hämtade Doris och kikade på Filippa på avstånd. Det såg bra ut, intresset är det ju inget fel på och inte heller hennes naturliga förmåga. Men så värst lugnt var det ju inte, det var nog lika mycket galopp som trav hos fröken Filippa.

Jag hörde bara domaren sammanfatta kommentarerna när jag kom tillbaka "Ett synnerligen trevligt exemplar av sin ras med stor potential för framtiden. Så här ska det se ut" WOW! Hon klarade sig nog!

Så var det Doris. Även henne lämnade jag till snabba Jasna och Jasna fick kämpa... Doran är ingen lek , hon har så mycket vilja och energi att Shania hämtade en "flärp" för att ordna till styrbarheten lite. Doris är lätt att korrigera så hon respekterade flärpen, lugnade ner sig och började valla fantastiskt bra. Trav, bra avstånd, full koll, styrbar....

Ut från fållan kom så småningom två trötta individer, Jasna och Doris, båda nöjda och glada. Jag hörde slutkommentaren från Shania : Härlig hund med stor potential, så ska det se ut! Lycka till i framtiden.

Gissade att hon klarat sig också!

Isa gick jag med själv, henne hinner jag lugnt med. Idag var hon lite dämpad och nästan för lugn, hon visade god naturlig förmåga men saknade lite motor just då. Hon besväras lite av en hälta som kommer o går, så jag ska kolla upp henne igen, hon linkade till lite under provet och då funkar det givetvis inte att valla bra.

Blondie ,min fina lilla Blondie som ofta får stå åt sidan för sina mer "namnkunniga" släktingar. Hon var så duktig! Jag känner mig helt lugn med Blondie, vet att hon inte jagar får eller hittar på något våldsamt bland dem så jag gick in med henne själv.

Jag hörde Shania be publiken titta på än det ena, än det andra som Blondie gjorde och förstod att hon var nöjd. Jag hörde kommentaren : Synnerligen trevlig hund med mycket vallning, gör allting rätt, dessutom samarbetsvillig.

I protokollet räckte liksom inte de högsta betygen till, på mental uthållighet står det 5+ !

Om jag någonsin skulle ha tvivlat på att "collie kan" som det så populärt heter skulle jag ha uttryckt detta nu. Men jag hör till dem som aldrig någonsin tvivlat på att just collie inte skulle kunna (vad då?) så jag gillar inte detta för mig märkliga påstående....

Astas ett barnbarn godkändes också, (frånSammens Kennel) liksom Doris farmor. (Steadwynuppfödd, ägd av Sammens) Den sistnämnda är tio år gammal, rätt häftigt tycker jag!

Svea var med, hon hade behövt två poäng till, hon valde att arbeta när jag var aktiv och avvakta när jag var passiv, troligen mitt fel som vill styra lite för mycket ibland när jag tränar.

Ytterligare en hund godkändes, hon hade turen att få komma in i ett nytt försök för att stötta sin mamma och då kom hon igång tillräckligt för att nå 3 på varje moment.

Det är kravet för godkännande, minst 3 på varje moment.

Ett par hundar hade 4 och 5 på två moment men 2 på ett annat, så de räckte inte ända fram, även om deras snittpoäng låg långt över 3. Bara att öva lite o komma igen!

Jag är så nöjd med mina "tjejers" resultat, Filippa hade 5,5 och 4, ( 3 på styrbarhet/samarbete vilket inte räknas in i slutresultatet, men för mig är 3 absolut bäst just på det momentet eftersom 0 är absolut ostyrbar /extremt hård och 5 är extremt förarvek. Inget av dessa passar mig personligen) Doris 5,5,5 ( 3 på styrbarhet/samarbete) och Blondie alltså 5,5,5+ (3 på styrbarhet/samarbete)

Ett gäng av intresserade hundar och ägare vill enigt tacka Jasna Bohlin och Shanaia Longyard för en fantastiskt dag!

Vi kommer tillbaka!

Tack alla som kom och var med.

Måndag 7 november

Det har varit en tuff tid, jag känner mig sliten. Men det är det värt om man vill göra något som känns viktigt.

Förberedelserna för Carol Delsmanprojektet var omfattande och ibland lite tröga. Vem gör vad, gör den verkligen det och vad gör vi annars? Vi måste visa upp ett någorlunda vettigt upplägg och genomförandet måste ge någon behållning till deltagarna och helst, absolut, bidra till att få arrangera officiella tävlingar och prov i Sverige enl AKCs vallningsregler.

Mitt i allt blev en hund sjuk, jag blir nästan sjuk själv när sådant händer.

När väl vallningshelgen var över då gällde det att storsatsa på nästa projekt: MT i Heby BKs regi.

Åhh vad vi har kämpat. Domare (ja på MT är det domare till skillnad mot MH, MH är en beskrivning av en beskrivare, medan MT är en Mental Test som bedöms av två domare.... Jag är lite allergisk mot uttalanden om att hunden varit på MentalTest och det visar sig att det varit på ett vanligt MH. Skilj på det gott folk! På ett MH kan din hund aldrig bli godkänd ,eftersom det är en beskrivning, medan MT är test och hundar som kommer upp i 300 poäng eller mer blir godkända) testledare, figgar med MT behörighet och annat skulle ordnas. Mat, fika osv ,egentligen bagateller, men när det krävs ett elverk för att få värme och ljus eftersom el-lednigarna är stulna, när det inte finns fönster o dörrar på huset eftersom de slagits sönder, ja då kan ni fatta själva....

Inte nog med det, banan skulle läggas, godkännas och sju hundar skulle genomföra testet!

Palle och Per fixade huset, Palle visade sig vara en tillgång som "el-hare-fixare" också. Men sällan har så många frågor (verkligen befogade sådana) kommit upp om reglers eventuella töntigheter och nödvändigheter...

Mia och jag byggde och slet in i det sista, mörkret föll på fredagen och tack vare goda makar/sambor kunde vi konstatera att vi var så gott som klara då.

På lördagen drog Palle iväg tidigt för att installera elverket ( vi ville ju inte riskera att det skulle bli stulet under natten) och vi andra tog oss dit i olika omgångar....Fikat var klart att servera strax efter sju och bankontrollen inleddes i stort sett samtidigt. Banan måste besiktigas, fotograferas, ev ändras lite här o var osv för att vi skulle få tillständ att genomföra vårt MT.

Sedan haren slutat rymma eller fastna på fel ställe, skramlet flyttats liksom släden för att korta av banan så var det tummen upp! Yes!

Nog undrade säkert både deltagare och framför allt funktionärer var i hela friden de hamnat. Mitt i en sandöken utan el, men med elverk, utedass, massor av mackor, frukt, fika, mat....och väldigt trevliga människor!

Ja så var det dags för första hunden ,det gick så snabbt att komma igång att jag inte hann med att se Astas barnbarn "Cole" från Sammens Kennel när han genomförde banan. Men det gick bra utan mig, poängen räckte mycket väl till ett godkännande! CIB Gatefields Gyllene Månstråle har därmed sin första avkomma som kommer att få titeln KORAD när han blivit exteriörbeskriven. JIPPIE!!

Från Sammens kom även nästa hund, kallad Joy, född hos Malin Jansson, Sunwinds Kennel. Det gick lika fint där, inte riktigt lika höga poäng ,men de räckte mycket väl till godkännande! Vilken dag va?

En Asta dotter deltog, men matte valde att bryta eftersom hon inte ville leka och då skulle poängen kanske inte räcka till för ett godkännande. Men Astasläkten fick revansch igen! En son till Felix från Spireans Kennel, ägd av Ann-Sofie Isaksson ändå från Boden, nämligen Spireans Brilliant Moonlight (Jag är hopplös med namn, men jag tror han heter så, kallas TEXAS) genomförde ett nästan skrällartat MT då han kom i mål med 391 poäng! Vilken kille och vilka ägare! Det känns så fint! Just nu är det de högsta redovisade poängen för rasen i år, men det kan ju finnas resultat som inte kommit in ännu. Hur som helst har nog Felix son kommit upp i tio i topp poäng för året. Lätt. Jag är onekligen lite nöjd över att just Felix är pappa till grabben :)

Månstråles andra son som deltog "Jovi" kom upp i retfulla 294 poäng! Snacka om att snubbla på målsnöret. Sex poäng från en hägrande titel. Men nu vet vi att han lätt kan klara sitt nästa MT om han behagar vara lite mer lekfull. Väldigt orädd och cool kille! Faktiskt riktigt bra! Nästa år måste man ha minst 50 poäng från de första sex momenten för att bli godkänd, oavsett hur orädd och nyfiken hunden är under resten av momenten. Det kan bli tufft, så LEK med era hundar om ni vill prova på MT.

Ytterligare en hund bröt då något hände vid haren i gömman .

En annan mycket trevlig tik som älskade alla och var väldigt väldigt snäll (också Asta-barnbarn/Månstråleavkomma) fick inte ihop tillräckligt med poäng den här gången ,men visade prov på stor begåvning och klurighet. Hon kommer säkert att försöka igen och då tror jag att hon kan klara sig galant.

Domarna sammanfattade dagen mycket positivt och hade lovord över hundarna som inte hade några rädsleproblem och var skottfasta! Det känns fint att höra som collieentusiast. Men jag är inte förvånad, jag vet ju att collie är så här bra hundar. Speciellt med rätt ägare. Vi fick rådet att leka mer med hundarna ,redan från tidig valpålder för att lättare få ihop poängen i framtiden.

Det var en tuff helg med tufft jobb men jag är så glad över resultatet. Nu vet vi att det går att ordna MT i Heby Bks regi igen!

Jag funderar allvarligt på att ge upp allt föreningsliv nästa år. Men jag vet att jag inte kan låta bli att engagera mig, trots att det sliter så. Det är ju onekligen väldigt roligt när allt slit ger något tillbaka!

Måndag 30 oktober

Oj vilken helg det har varit!

Mrs Carol Delsman från USA, anställd av American Kennel Club har besökt Sverige.

IKV hade ordnat en helg med föreläsning och tävlingsträning i Uppsalatrakten.

Alla rasklubbar med vallanknytning var inbjudna att närvara, givetvis var det öppet även för intresserade privatpersoner.

Många rasklubbar hade hörsammat och bidrog med både åhörare och sponsring, medan några inte visade något större intresse dessvärre.

Men vi som var med, vi hade en oförglömlig helg!

Carol föreläser inspirerande och lättfattligt, man blir så engagerad. Hon berättade b la att just collie är den ras/de raser som ökat mest i vallhundsprov/tävlingar senaste åren.

Hon berättade om olika rasers ursprungsfunktion, om skillnaden mellan europeiska och brittiska hundar (hoppsan, där fick jag en riktig aha-upplevelse, givetvis ska inte de brittiska vallhundarna vara lika de europeiska, de har ju utvecklats under helt olika förutsättningar o för olika ändamål) om hur man bäst tränar de olika typerna av hundar (uppmuntra collie o sheltie, de ska inte ha bannor, de lär sig allra bäst av positiv förstärkning) om prov och tävlingar osv.

Jag var ordentligt trött när föreläsningen var klar, inte bara av att lyssna koncentrerat utan också av alla förberedelser som vi i "Carol-gruppen" lagt ned tid och energi på.

Söndagen ägnades åt tävling eller i varje fall träningstävlingar.

Carol dömde och det var ett helt OK startfält. Vi som deltog fick veta att vi alla var duktiga och på helt rätt väg.

Själv tävlade jag med Felix och han var ju jätteduktig medan jag trasslade till det ganska mycket på slutet.

"Fålla-in" har vi ju fixat galant tidigare, lugnt och fint. Men nu hamnade jag i funderingar. Måste jag hålla i grinden på AKC-bana? Får jag hjälpa till att stoppa fåren? Hur tar Felix det om jag stoppar dem lite med käppen?

Fåren och jag blev förvirrade och Felix fick verkligen kämpa för att få ordning på oss. Men, som han är en superkille så fick han in alla tackor på plats och vi kunde lämna banan oerhört stolta och lyckliga!

Matte fick lite ros för en ganska väl genomförd "run" och ris för velandet och käppfunderingar. Felix, ja han fick bara ros, givetvis!

Jag är så stolt och glad över honom och nu ska vi ut o tävla på alla inoff vi kan! Finns ju inga officiella att tävla i ännu.

Valparna, ja de äter och växer. Vi har beslutat oss för att det finns två till salu, efterfrågan finns, men vi har inte beslutat vilka som ska säljas eller till vilka... kanske vi säljer till någon som inte ens gjort ngn förfrågan ännu?

Så vi får allt se hur det blir med t ex ögonlysningen mm.

Onsdag 26 oktober

Ännu bara morgon, men full fart.

Valparna har kommit till den spännande åldern "jag-är-oslagbar", 6 veckor.

De backar inte för vare sig tappade kastrullock (nej, jag hör inte till dem som medvetet slänger grytlock kring valparna, men jag är tämligen drullig och har en väldigt liten diskbänk) eller som nyss, klättring i trapp... Hittade en knubbig flicka på fjärde steget, just på väg att dimpa baklänges och räddade(?) henne i sista stund.

Det är bara en början på alla faror de kommer att utsätta sig för av ren nyfikenhet.

Tränade vallning igår ,det gick sådär, inga lysande framsteg precis. Skam den som ger sig, jag ska träna idag också.

Funderar på vilka som ska få vara med på anlagsprovet i november.

Blondie är given, även Isa. Gamla Svea? Filippa, skulle det fungera eller åker hon ut direkt som fårätare? Doris? Hon har samma förutsättningar som Filippa. Jag vet att domare/beskrivare Shania har fantastiskt kunnande och pondus, så jag kanske vågar prova även med The Killers?

Nu är det frukostdags för hungriga hundar och jag ska såpaskura hallen som valparna just använt som toalett. Det är för blött o kallt att ta ut dem på morgonen, men eftersom de betraktar sig som rumsrena så toalettar de i hallen, så nära ut de kan komma. Älsklingar!

Måndag 24 oktober

Trevliga höstdagar med uppehållsväder, det gillar jag!

Valparna har varit utomhus några gånger, det gillar de!

Full galopp så länge de små benen orkar och säkert längre än så, det gäller att ta in dem innan de slocknar av ren galopputmattning. Jag vågar inte ha dem ute så länge i taget, det är alltför lätt att bli kall i det fuktiga höstgräset .

Simons dotter "Maja" var och hälsade på idag. En sådan söt tjej med attityd!
För någon vecka sedan kom en annan dotter (Elsa) ur en annan Simonkull på besök i fårhagen och hon var också orädd och nyfiken med stort intresse för fåren. Det är roligt att se ungdomarna.

En gång läste jag i en rasklubbstidning ett inlägg skrivet av en tämligen ovetande författare. Denne berättade att vallanlag var arvbart till 3%.... Hade han bara tänkt ett steg till och ställt sig frågan: Varför vallar de flesta border collie? så hade han själv insett både felaktigheten och humorn i 3 % uppgiften.

Felix o Asta var hos Jasna o tränade häromdagen. Asta tryckte som vanligt på lite för mycket, medan Felix övade på fålla in o fålla ut och gjorde det så duktigt! Han kunde lydigt flytta sig 1 dm i taget, framåt el i sidled, så jobbet fungerade utmärkt. Han är bra duktig den där Felix!

Vi ska träna lite extra denna vecka, i mån av tid. Förhoppningsvis blir det en skaplig grund lagd till vintern.

Nu ser jag att det har blivit en pöl på köksgolvet, dags att ta fram moppen igen.

Måndag 10 oktober

Häromveckan frågade Palle om vi inte skulle åka utomlands på någon hundutställning snart, det var ju så länge sedan sist!

Tack och lov för den förstående mannen!

Jag kollade lite o bestämde mig för att anmäla till Norska Kennelklubbens Internationella utställning i Hamar. När jag anmälde hade jag för mig att det var Norsk Vinnare jag anmälde till, men det visade sig att jag anmälde till en alldeles vanlig Internationell Show, tankspridd som jag är. Borde blivit professor! Hur som helst, med tanke på vinnarchanser så anmälde jag Simon och Asta och för träningens skull även Doris. Hade jag kollat vilken status showen hade, finns chansen att jag anmält några andra hundar, men det här gick ju bra i alla fall!

Vi körde hemifrån mitt i natten, åkte 30 mil, sov en stund i bilen och for sedan vidare mot Hamar. Det var bra vägar och bra väglag, så milen rann undan i god fart. Ja det var Palle som körde, själv var jag intill döden trött den första halvan av resan och orkade knappt prata.... efter tre timmars sömn kände jag mig som ny igen, men P tyckte det var bäst att han körde och inte mig emot.

Det var roligt att träffa alla vänner och bekanta i Vikingaskeppet. Adriana och Ann-Kristin hade varit så hyggliga att de höll plats åt oss vid ringside, Vikingaskeppet är inte berömt för sina stora ytor i hundsammanhang.

Först ut i elden var Simon och innan det var hans tur satt jag och tjurade på golvet och tänkte vägra gå in och visa honom, ett öra "spökade" plötsligt på Simon och jag tänkte att jag skäms ihjäl om domaren ser att örat vill ställa sig upp.

Palle väntade ut mitt tjafs, han är ju van, och såg till att nummerlapp var på plats och föste iväg oss in i ringen i stort sett.

Simon vann championklassen! Domaren tyckte väldigt mycket om honom, han visade sig bra och örat höll sig i styr riktigt bra.

Härligt. Bästa hanhundsklass nästan direkt, bara en veteran innan och så måste Doris vara klar att gå in direkt efter Simon och Bästa Hanhundsklassen. Puh.

Simon vann faktiskt av hanhundarna, ytterligare ett CACIB till samlingen! Hurra så himla roligt! Jag måste kolla hur många han har, kanske fem?

In med Doris som hade vilat lite för mycket under Simonuppvisandet. Doran hoppade omkring i ringen o bet mig i ena benet, jag höll på att kikna av skratt! Rackarunge, hon uppförde sig precis som jag förtjänade efter att lagt en massa tid på Simon. Så det var bara att försöka få henne att lugna sig lite genom att gå och gå och gå i väntan på hennes tur .Mitt i allt flög några hundar ihop och slogs intill henne och dessa drog till sig Doris uppmärksamhet på gott och ont. Hon lugnade ner sig men blev tveksam om hon verkligen måste gå intill slagskämparna. Det är inte lätt att vara hund. Hur som helst fick hon excellent, jättekul.

Så småningom var det Astas tur i tikarnas championklass. Asta sågs och segrade, även om domaren tyckte att hon var i knubbigaste laget, det är sant, tant A har lagt ut ett halv kilo.

Jaha ytterligare ett CACIB till Astas, hennes åttonde för åttonde domaren! Hon är rätt bra vår Asta! Bekräftelsen på hennes CIB har ännu inte kommit, så hon kan fortfarande ta emot sina CACIB trots att hon har dubbelt så många som hon behöver.

BIR och BIM blev alltså en ren Gatefieldsuppgörelse, Asta slog till sist Simon på målsnöret.

Vilken härlig dag!

Jag är så glad och tacksam över all hjälp och all support, ett extra tack till Adriana som hjälpte mig visa.

Vi stannade kvar till gruppfinalerna och det var bra att vi gjorde det för Asta blev kvar i sista uppgörelsen. När endast 6 hundar ur hela grupp 1 återstod fick Asta och en annan lämna ringen, så vi hängde med to the bitter end. Kul. Asta var ganska trött efter den långa resan och allt ståhej. Ibland är hon det när det är dags för finalerna och det kan jag lätt förstå. Nu är hon ju faktiskt veteran och kan visa sig i veteranklass framöver. Då får hon inte tävla om CACIB, men hon har ju dessa i överflöd, så varför ska vi kämpa om dem? Blir hon eventuellt BIR-veteran nå'n gång så möter hon ju likasinnade "åldringar" i finalringen och dem kan hon nog matcha.

Hemresan gick fint, trots ett förfärligt spöregnande. Jag körde inte en meter, det finns givetvis någon anledning till att jag kallas Divan.... Skämt å sido så tror jag att jag är en mycket lyckligt lottad människa som har en man som Palle. Nej jag tror inte, jag vet!

Måndag 3 oktober

Oktober, nu är det lite höstlikt.

Var och tittade vid Gävle BKs off utställning som hastigast igår. Det var så roligt att Glenn, dvs kullbror till vår Doris= Sammens Moon Goddess, barnbarn till Asta fick CERT o blev BIM på sin officiella debut. Härligt! BIR o sedan även BIS blev Jerker o Charlottes lilla Freja, en tik som jag tycker är bra.

Astas barnbarnsbarn från Kennel Sammens blev BIR o BIS 3a valp, det värmer hjärtat det också!

Här hemma har familjen utökats. Vi har fyra små kottar som föddes för några veckor sedan. En tämligen unik kull!

Pappa Anton (Lundecock's Pay My Dues) har åtta-nio CERT o CACIB, han har lämnat en enda kull tidigare, den föddes i Finland. I den kullen finns hundar som blivit godkända på finska mentaltesten (KORNING) och någon som är UTSTÄLLNINGSCHAMPION. Mamma Alice (SV-07 Gatefields Good Ol'Days) är fullcertad, MH-ad med "Hög Boldness", har i sin tidigare kull lämnat KORAD avkomma samt Svensk Vinnare 2011, totalt har valparna i hennes kull fn vunnit 10 CERT o CACIB. Tre är röntgade, de har A-höfter. Jag är obeskrivligt glad över ynnesten att få ha en kull med de föräldradjuren!

Valparna själva är helt omedvetna om sin betydelse, de knallar som bäst omkring och övar sig på att gå på stadigare och stadigare ben. De har en fantastiskt duktig mamma som tar väl hand om dem och jag önskar dem ett långt lyckligt liv med massor av glädjeämnen!

Fredag 19 augusti

Det är roligt med all respons jag får varje gång jag skrivit något nytt i dagboken. Det har fått mig att fatta att det finns de som har nöje av att läsa om vårt triviala leverne med de högt älskade hundarna.

Så varsågod, här kommer en liten rapport om den senaste veckan:

I helgen hade vi besök av ganska många collieägare med hundar. Alla ville se om hundarna var intresserade av får och vallning. Svaret är JA, det är de! Både de långhåriga och de korthåriga collie som var med visade gott intresse och förmåga. Jättekul!!!!

Fantastiskt trevligt att träffa seriösa uppfödare och hundägare som kan läsa hund och som har rätt inställning till djur i allmänhet. Jag hoppas få se er här igen, tack för att ni kom!

Själv tränade jag frenetiskt fösning några dagar med en del av våra hundar. Asta behövde förbättra hastigheten i stoppen, Sixten och Felix likaså. Det resulterade i väldigt bra stopp och lite sämre framåtbjudning...

På onsdagen var jag till Jasna med Felix, Asta och Blondie. Blondie har inte varit så aktiv i vallningssammanhang, men när jag testade henne lite i helgen så var hon väldigt duktig, både motiverad och oerhört lyhörd. Jag lämnade över henne till Jasna som fick arbeta med henne en stund. Båda var nöjda och glada efter insatsen, Jasna uppfattade snabbt Blondies förmåga, vilja, lyhördhet och vänlighet och lugn. Dessutom jobbade hon mycket självständigt!

Självständig var inte Asta direkt. Hon var jättebra på att stanna, men i fösningen ville hon vänta in mig då och då vid igångsättningarna. Det var ju lite så hemma också efter all nitisk stopp-träning så det var skönt att få hjälp att lösa problemet.

Så vi backade bandet och övade drivning en sund, det motiverade och förstärkte "framåt" kommandot. Fungerade toppenbra!

Felix hade lite liknande problem, men det löste vi också med drivning. Han var så otroligt lydig att det var helt märkligt! inte nog med det, bra balans och jobbarglädje, en riktig pärla.

Nu har vi i läxa att fösa får med mig på lååångt avstånd. Har inte övat ännu, hoppas det ska bli imorgon.

I helgen fick jag (äntligen) möjlighet att lämna över "FullCertad"-gåvan till Ulla Kvist och hennes Vilda, Gatefields Sunshine Gift.

Helena Bertilsson och Gatefields Gyllene Gryning (Shakira) har redan fått sin. En varsin ganska stor, lite lyxig rosett. Jag hoppas och tror att de var glada över presenten. Det är så roligt att få ge något som tack till de som meriterar våra uppfödningar!

Jag har anmält till min första officiella rallylydnad!!! Risken att komma med är minimal, det är jättemånga anmälda redan nu fast anmälningstiden inte gått ut ännu. Skulle vi komma med så hoppas jag att det blir en positiv upplevelse som ger mersmak.

Då kommer jag att berätta mer här, var så säker!

Torsdag 11 augusti

Igår agerade jag figge vid Heby BKs MH. Det innebär numera t ex att trycka på en knapp i stället för att springa med en lina för att få fart på haren, onekligen lite bekvämare måste jag säga. Avståndslek, Dumpe och spökandet osv är oförändrat.

Det är så roligt att se hur olika hundar uppför sig i olika situationer.

Den här gången hade jag tur, det var tre collie och en rottis som genomförde sina MH:n. Tur därför att det givetvis är speciellt trevligt att se normala colle beskrivas. Det är också avslappnat, för en normal collie biter inga spöken som står oskyddade med ryggen vänd åt den.

Bland de här hundarna fanns ett barnbarn till Asta som givetvis drog på sig min uppmärksamhet lite extra. Inte bara min uppmärksamhet, hon var som en clown och fick hela gänget av publik, testledare och funktionärer att vika sig dubbla av skratt vid t ex Dumpe. Beskrivaren var den enda som lyckades hålla masken, men ett leende syntes även där... Tiken tyckte nämligen att Dumpe verkade tämligen ofarlig, hon gjorde en väldigt liten undanmanöver utan att vända bort blicken, hon gick också nästan ända fram för att själv undersöka Dumpe, men beslöt sig i sista stund för att skicka fram matte i stället, så hon tog fart och knuffade matte mot Dumpe! Där bröt fnittret loss....gick inte att hejda helt enkelt. Jag har aldrig sett något liknande, men matte sade lugnt att hon inte var det minsta förvånad!

Vid spökena var hon väldigt lugn och uppmärksam, svansen började vifta mer och mer ju närmare spökena kom och just som det var bara fyra meter kvar (då brukar de flesta hundarna ha backat undan lite) beslöt hon sig för att välkomna det ena spöket på bästa sätt och tog fart för att nå fram och hälsa! Testledaren beskrev henne senare som en riktigt smart Lassie, hon hade sedan länge konstaterat att det luktade människa om spökena.

Som väntat var hunden helt oberörd av skotten och jag kände mig så stolt och glad över släkten!

Lite mindre roligt är det att ha en rottis bakom ryggen som ömsom gör utfall, ömsom backar undan. Men just den här rottistjejen var så ung, hon visste inte riktigt hur hon skulle hantera situationen bara. När hon väl kom sig för att kolla in de avklädda (nåja, avklädda spökdräkten alltså) figurerna så var det helt OK igen.

Det är trevligt att träffa hundar av olika raser i olika åldrar och se hur de uppför sig. Det är också väldigt trevligt med kunniga beskrivare som förstår att berätta att ålder mm har stor påverkan på beteendet under beskrivningen och att det och det kommer att ändra sig. Här står inget hugget i sten, här sker förändringar under årens lopp. Jag vet det, de flesta vet det och jag önskar så att de som inte vet det vill lära sig.

Måndag 8 augusti

Nu har jag ledigt några dagar och därför passar jag på att uppdatera lite här i dagboken.

Massor har hänt sedan sist, jag tänker inte berätta så mycket om det idag.

En glädjande sak är att samtliga colliekillar här är ögonlysta som vuxna med resultat ua på ögonen. Det känns bra. De flesta tikarna är givetvis också omlysta som vuxna.

En annan nyhet är att jag känner mig så otroligt trött på utställningar, hundpolitik och liknande att jag allvarligt funderat på att sluta visa hundarna och bara göra roligare saker, som vallning och viltspår o rallylydnad...

Den här helgen fick mig på lite bättre tankar igen.

SCK ordnade en officiell utställning i Timrå. Domare var Micael Johansson, en av vårt lands mest kunniga rasspecialister (tillsammans med t ex Ulla Berg-Persson, Eva Eriksson, Johnny Andersson m fl)

Jag ville gärna visa några av våra hundar på den utställningen så vi hade anmält 4 stycken när vi ändå skulle åka.

Resan började i lördags. Efter ett kort besök i Södertälje under dagen tillsammans med Helena Bertilson och hennes Silver (som jag fick äran att visa till hans 3 e cert och championtitel !!! Grattis till ägare och uppfödare !) var det dags att styra kosan norrut, mot Hudiksvall.

Palle, hundar och jag åkte i Ms Mercedes medan Helena o Marita åkte i egen bil. Vet inte varför folk väljer egen bil i stället för Ms Mercedes? Nu när vi har reservdäck o allt? Skämt å sido så gick resan bra, vi kom fram i god tid till familjen Sammens där vi var bjudna på grillfest. Jättegod mat och trevligt umgänge, vad mer kan man begära?

Jo möjligen att få träffa Sixtens son Tarzan! Hans nya ägare bor i närheten och har även en kullbror till Doris. Hon hade vänligheten att komma och visa sina ynglingar, sååå kul!

Sixtens unge son visade sig vara ytterst charmig och självsäker.

Doris hade fler syskon på plats och de lekte och hade en helkväll! Unga Tarzan fick inte tumla omkring med de betydligt äldre bråkstakarna trots att han gärna hade önskat det...

Även de bästa dagar har ett slut och vi drog oss tillbaka för några (få) timmars sömn i Ms Mercedes.

På morgonen var det en härlig frukostbuffé dukad i köket, bara att ta för sig. Vilken start på dagen! Hundarna fick en lång promenad på skogsstigar, perfekt uppmjukning inför dagens show.

Väl framme i Timrå hängde regnet i luften så vi satte upp tältet och så började det evinnerliga borstandet. Varje gång undrar jag hur i hela friden jag kan vara så dum att jag anmäler så många hundar? Men som tur är har jag världens bästa Palle med mig och goda vänner som stöttar o håller i och borstar... Palle borstade flitigt hela tiden, han såg inget av bedömningen, han fixade Felix medan jag ordnade Doris, han borstade Svea tillsammans med Marita när jag ordnade Asta...

Doris var helt ostyrig. Hon hoppade o skuttade, drog åt alla håll utom dit vi skulle, slingrade sig som en ål och jag kände mig som en nybörjare... jag som respekterar domaren så mycket och så gärna hade velat visa proffsigt och elegant. Men Dorran ville annat. Hur som helst så tog vi oss samman och lyckades få några sekunder av stillastående mot slutet och även någorlunda trav...

Doris är en väldigt välkonstruerad tjej och det såg domaren trots vårt oproffsiga framträdande.

Doris fick Hp och blev bästa tikvalp, sedan BIR-valp (brorsan blev BIM!)

Sedan visade jag Felix i öppen klass. Han fick Very Good, det hade jag väntat mig. Kritiken stämde mycket väl överens med min egen uppfattning.

Det visade sig att ingen hane fick Ck, det satte lite press på tikarna....

I öppenklass tik vann fullcertade Gatefields Gyllene Gryning /Helena Bertilsson med excellent och CK.
Ytterligare två tikar i den klassen fick CK.

Så var det Astas tur i championklassen.

Hennes kritik finns att läsa under resultat.

Det blev CK

Svea fick också CK från veteranklassen som hon vann.

Bästa tik-klass: Asta 1a, Shakira 2a!

BIR blev ju Asta, ingen hane kunde konkurrera då ingen fått CK.

Så var det dags för uppfödargruppen som fick fin kritik och Hederspris o Bästa Grupp

BIS valp blev DORIS

BIS veteran blev SVEA

BIS blev ASTA

Hurra så otroligt roligt!!!

Det var trevligt med liten fikapaus tillsammans med några andra utställare innan vi for hemåt.

Tack alla för all hjälp, alla gratulationer och uppmuntring. Tack för fina priser och fina vandringspriser.

Nu kanske jag anmäler till en utställning till det här året.

Söndag 12 juni

Igår var vi bjudna på middag hos vänner som har storpudlar. Vi hade en mycket trevlig kväll med god mat och givande samtal om rasklubbar, avel, ansvar och så vidare. Trevligt att träffa så välmeriterade och snygga pudelpojkar i deras hemmamiljö, tidigare har jag bara mött dem på utställningar. Det är alltid så lärorikt att se på andra hundraser och lyssna på andras problem med t ex uppfödning, eventuella sjukdomar mm.

Idag har jag tränat lite vallning.

Först gick Simon, Sixten, Svea och Blondie och jag till By. Jag tog in några ungtackor i lilla hagen och så tränade vi där. Det var så lyckad träning, Svea svepte omkring iförd sin långa balklänning, ja för på henne är det inte längre tal om någon liten kjol, och jobbade med så stort självförtroende att jag häpnade. Lydig är hon ju alltid lilla Svea, även denna gång, men hon tänjde gränserna lite mer än hon brukar. Det är precis det hon behöver göra, ibland är hon för diskret i sin framtoning, men inte idag. Så braa!

Blondie var lite försiktigare i början, hon tog det så lugnt och avvaktande att jag fick peppa henne lite. Så visade hon hur duktig hon är, vilken djurkänsla hon har och så fint hon balanserar.. Hon tände till ordentligt men var hela tiden väldigt styrbar och lyhörd.

Sixten var inte så lyhörd precis. Han var väldigt mycket på hugget och visserligen gick han ut bra och balanserade fint, han stressade inte djuren men han sprang i galopp en lång stund innan han lugnade sig. Snabb att vända, inga problem så, men tempot... Han gjorde av med så oerhört mycket energi helt i onödan. Visserligen lugnade han sig och hamnade i ett bra, avspänt travtempo så småningom men då var han lite trött.

Simon studsade lite i början, men han hittade snart sin fina trav och jobbade väldigt bra. Balansen fin, lydig på stopp och vändningar, ett riktigt lyckat arbete. I bland blir man förvånad...

Efter det fick fåren gå ut till sina kamrater och hundarna och jag gick hem. Jag hämtade ett nytt gäng hundar och så gick vi till fåren igen.

Asta fick träna stopp i lilla fållan, hon har slarvat lite på sistone med lydnaden. Men nu när det var begränsad yta så fanns det inga som helst tendenser till olydnad. Vi övade bl a stopp i balans och hon var så duktig! Asta är bra på att använda ytor, hon går verkligen ut om man ber henne om det så det är nästan svårt att träna i en liten hage. Men ibland behöver man in på små ytor och få den träningen också.

Isa behövde lite peppning och efter det blev hon så glad att hon inte visste till sig. Hon är ju för mysig den tjejen när hon jobbar med något. Fullständigt överlycklig om man behandlar henne rättvist och juste och hon kan utföra stordåd!

Så Doris då.... Jag har inte haft henne lös bland fåren, hon är så otroligt ivrig att få springa efter dem att jag inte vågat. Men idag övade vi lite i lilla fållan med stopp och placering vid staketet och jag orkade inte med henne. Hon bara stretade och slet och var helt fixerad vid ledartackan som vände upp stampade då och då. Så jag klippte navelsträngen och släppte henne, må det bära eller brista. Som jag trodde var hon inte riktigt lika kaxig utan mig i snöret. Det blev några smakbitar på fårbajset medan hon funderade över den nya situationen. Sex månader gammal, i en liten fålla med åtta bestämda får... utan ngn matte intill som stöd. Hmmmm... Jag lockade lite på henne och genast var hon igång. Hon cirklade flocken så galant, inga problem med att ta sig mellan får och staket, jag backade undan och hon flyttade fåren mot mig, gång på gång. En sådan unge! Jag vände och hon vände. Precis så här var Asta när hon var valp! Tänk om barnbarn Doris blir lika bra!!! Doris kom t o m på inkallning , men jag var inte dum nog att försöka med det i början, finns ju ingen anledning att uppmuntra olydnad.

Vilken härlig träning det blev!

Jag har funderat lite på föreningar. Då och då tar jag Time Out från föreningsverksamhet, jag orkar inte med alla viljor och intriger. Nu känns det som om det börjar bli dags igen, nästa år får nog några föreningar söka upp ngn ersättare i sina styrelser som kan engagera sig mera. Jag vill hålla på med mina hundar i stället.

Lördag 4 juni

Simon har blivit pappa igen, vi önskar ett hjärtligt Lycka Till åt uppfödarna, Kennel Hazelgrove.

Idag har vi haft angenämt besök av ett gäng hundar med mattar. Det blev en mycket trevlig och givande dag, jag lär mig något nytt av varje hund jag träffar.

Det har handlat om vallning och flera olika raser av sk kroppsvallande hundar har provat på detta. Våra unga tackor är jättesnälla och lugna och fick agera försökskaniner i lilla fållan, medan "Grabbarna Grus" höll till på ridbanan. Samtliga inblandade skötte sig jättebra och jag är imponerad över hundägarnas stora intresse och engagemang. Ni är välkomna tillbaka!

Felix har haft till uppgift att vakta utgången samt demonstrera en del övningar och den killen är en pärla när det gäller sån't.

Isa och Doris har också medverkat för att visa ett eller annat och Dorran sover nu som en stock. Det är avslutning på hennes valpkurs på tisdag, tävlingar vad jag hört...hur farao ska det gå att vinna dem, vi som missat två-tre gånger? jag som ville att Doris skulle bli kursetta...OBS, jag skämtar!

Nu närmar sig augusti så smått. Då kommer det förhoppningsvis att hända riktigt stora och spännande saker inom vallningen, mer info kommer senare.

Söndag 29 maj

Eftersom vi inte kommer att ställa ut så mycket i år lär väl uppgifter om resor och shower inte redovisas så ofta här, men nu är det dags.

I lördags var det nationell show i Österbybruk. Där blev Svea BIR-veteran och uppfödargruppen 1a med Hp. Vi placerade oss inte i finalringen.

Anna visade sin "Foxy" till CK och god placering i ökk, de andra fick Excellent och CK, utom Sixten som fick nöja sig med Excellent p g av fällning. Men jag var väldigt glad att visa honom, så bra rörelser och så bra svans! Härligt, det är inte ofta man ser hanhundarna bära sina svansar så flytande fint i ringen.

Igår var det dags igen. STOKK ordnade Internationell show i Vallentuna.

Hit var det betydligt fler hundar anmälda och många bekanta och vänner var där.

Jag hade med min Asta, Svea och Blondie och Helena hade med sig Shakira från Gatefields och Silver från Sammens. På plats fanns också Astas barnbarn Jovi från sistnämnda kennel.

Förväntningarna var inte höga kan jag säga. Men det gjorde det ju ännu roligare i slutänden.

Silver blev Bästa Hanhund med CERT och CACIB, Jovi blev 2a BH med Res CERT, det ligger i släkten...

Tikarna då? Ja så här slutade tävlan om Bästa Tik:

1a, CACIB och BIR blev NOUCH, DKUCH, DKV-10 Gatefields My Goldmine som fick sitt 7e CACIB på ett år!

2a med res CACIB Gatefields Gyllene Gryning, (fullcertad)

3a och BIR-veteran Gatefields Go Ahead

4a och CERT Gatefields Sunny Girl, hennes tredje SKK cert.

Uppfödargruppen Hp och Bästa Grupp.

I uppsamlingsringarna var det väldigt körigt, jag fick lämna än den ena än den andra ringen för att springa till nästa förhandsgranskning och så tillbaks till den första igen... Så har det varit på alla tre utställningarna i år, men det är ett litet problem som är rätt angenämt... Veteranen Svea showade jättebra ,trots att hon borde vara otroligt trött efter gårdagens finalinsatser. Hon blev inte placerad men jag är väldigt glad över att få presentera henne inför hela domarkåren på det sättet.

Gruppen var fin, de placerades inte, men som sagt, härligt att få visa upp dem! Tack för hjälpen tjejer!

Asta var så himla glad över att få vara med, hon showade nästan non-stop, drog i kopplet och klev på med sina fantastiska steg. Hon fick många applåder, dels från "anhöriga" men också från stora delar av övrig publik. Asta blev utplockad att stanna kvar i Stora Ringen tillsammans med sex stycken andra raser ur grupp 1. Fantastiskt i den konkurrensen! Vi blev inte placerade bland de fyra bästa, men top-plats ändå, sååå kul!

Jag vill rikta ett stort tack till alla som hjälpte mig med hundar, tält, visning och allt annat. Tack!

Så helgen kan väl summeras på ett nöjsamt sätt, att delta 5 gånger i finalerna är fantastiskt bra, CERT och CACIB på olika hundar är toppen, 3 BIR-vinster och så hela Bästa Tikklassens topp 4a hundar uppfödda av Gatefields. Hurra så roligt!

Domaren kom och pratade efter bedömningen, han har fött upp collie för många år sedan. Han tackade för att ha fått döma sådana klassiska, riktiga collie, eleganta, ädla och välbyggda med substans. Sådana ord värmer! Han efterlyste bilder på Asta, det ska jag försöka ordna.

Felix barn fortsätter att göra sig gällande. I veckan som var godkändes två av Sobelgårdens uppfödningar på anlagsprov i viltspår. Heja Catrine och Bitte! Nu vill vi se första öppenklass ettan med Hp... Grattis!

Vi besökte Simons yngsta kull häromdagen. Fem jättesöta tikvalpar hos Marie Klittner-Larsson. Kul att se dem, de verkar lovande i mina ögon. Håller tummarna för bra ögonresultat.

Sixtens barn äter och växer enligt uppgift, jag hoppas de ska bli riktiga stjärnor de också. Jag vet att efterfrågan är stor på valparna, både hos Ylva och Marie och Susanns Simonkull är redan såld. Hoppas alla kommer till riktigt bra hem och att jag får träffa dem alla nån gång.

Onsdag 18 maj

Helgen som gått var härlig!

Astas dotter Gatefields Gyllene Gryning som ägs av Helena Bertilsson fick sitt tredje CERT, dömd av ras specialisten Tomas Rohlin. Himla trevligt!

Felix dotter "Moa" från Sobelgården gjorde sitt MH med mycket trevligt resultat. Jättekul!

Felix själv har varit på vallhundskurs i Torp hos Jasna. Kursledare var Shania Longyard som är mycket rutinerad och skicklig och dessutom fantastisk pedagog.

Vi hade så givande och så roligt, jag hade totalt glömt hur kul det faktiskt kan vara att delta i kursande!

Felix var givetvis den enda collien bland border collie och working kelpie. Men det var ingen som tyckte att det var något märkligt med det, tvärt om så var det bara positivt.

Vi övade mycket och jag längtar så efter att kunna fortsätta öva här hemma.

Men... En magsjuka slog till efter hemkomsten i söndags och trots att det är onsdag idag är jag ännu inte pigg! Faktum är att jag helst skulle vilja dra täcket över huvudet och fortsätta sovandet som jag gjort de senaste dygnen.

Men en sak är säker, får jag chansen att vara med på ytterligare kurs hos Jasna så tvekar jag inte en sekund!

Felix behövde det här, han har växt. Jag lärde mig att hans problem med balans inte behöver vara så stort problem, han har en väldig utvecklad herdingkänsla som kan vara typisk för rasen och t o m kanske bör vara typisk om man läser gamla skrifter.

Asta verkar OK efter ormbettet, vi ska snart kolla hennes värden igen. Men det var nog bra att Felix fick vara med istället den här gången.

I helgen ska vi träffas några stycken för att äta tillsammans och fira de senaste framgångarna. Det gäller att tillåta sig glädjas och njuta av varje efterlängtad framgång och aldrig ta något för givet.

Hoppas magen är i trim då.... Men det finns ju alltid blåbärssoppa och skorpor att fira med.

Tisdag 10 maj

Vilken lyx att ha en ledig dag just en sådan här vacker sommarlik majdag.

Enda plågan är ormarna, förstår inte varför det är så många just här på trakten. Jag räknade överkörda huggormar på väg till fåren och på en sträcka av ca 300 meter var det FYRA stycken!

En god vän cyklade på asfaltvägen och räknade till fyra överkörda där också.

Stackars ormar ,de vill ju också leva och stackars oss som inte vågar gå med hundarna på de vanliga promenaderna.

Asta blev biten av en huggis förra veckan ,så hon har haft det lite tufft. Nu är hon tämligen återställd och jag hoppas att det inte blir några sviter. Hon blev snabbt omhändertagen på Morgongåva vet klinik med bl a dropp för att spä ut giftet. Det är nog det viktigaste av allt.

Jag undrar varför alla huggormar måste samlas just här?

En fantastisk trevlig nyhet (som jag nästan inte vågar berätta för att det är så himla kul) är att Sixten har blivit pappa till en kull på fyra valpar. De är nu några dygn och jag hoppas att de fortsätter må så bra som de mår nu enligt uppgift från matte. Det är kul att även mamman är KORAD, precis som pappa och farfar....dessutom mycket utställnigsmeriterad släkt. Håller tummarna för ett gäng bra valpar!

Simons barn i årets första kull är snart flyttfärdiga hos kennel Runnerways och hans andra kull, som bor hos Kennel Bluching är snart fyra veckor och har börjat busa och leka.. Åhh så underbart! Hoppas att vi kommer iväg och får se dem, kanske nästa helg? Den här helgen ska jag vara med på kurs i vallning så då finns det inte tid till någon resa.

Vallhundskursen blir inte riktigt som det var tänkt, Asta kan ju inte vara med p g av ormbettet. Hon måste vila ett tag till. Så det blir väl Felix eller Sixten el Blondie som får rycka in i stället. Ibland (alltid) är det tur att det finns några hundar att välja på.

Har anmält till två utställningar. Det känns liksom snopet att höra om alla roliga utställningar som är här och var och inte vara med...

Men vi har inte så många att åka med, Sixten har tappat pälsen i kragen, Blondie ska fälla, Svea åker bara med om vi åker m ngn annan, hon är ju veteran och fullcertad, Asta ska ha ett CACIB till men är inte i päls, Isa fäller och Felix... ja han skulle ju gå att visa, ibland glöms han bort i utställningssammanhang den pojken. Han kan ju få ett CERT till, sedan är han klar.

Ännu en suveränt rolig nyhet:

Fanfarer och jubel:

Gatefields Gyllene Månstråle, Astas dotter, kullsyster med Felix och mamma till vår Doris, har nu meriterna för sitt INTERNATIONELLA CHAMPIONAT!!!!! Hurra! Hurra! Hurra! Jag är så glad och tacksam över Kennel Sammens som matchat Månstråle så bra! Ett STORT TACK till er och GRATTIS!!!

Så utmaningen som jag gav till valpköpare för ngn månad sedan är antagen och avklarad av kära Månstråle med familj. Hon har förtjänat titeln C.I.B. Hoppas nu att några fler av er valpköpare känner er manade att komma "sättandes" med en titel. Gren? Precis vad ni vill, bara ni och hunden har roligt och trivs. Heja på!

Söndag 24 april

Det blir inte av att skriva så ofta numera, ska försöka ordna bättring på den punkten.

Det finns ju mängder att berätta.

Instruktörskursen i början av april var både givande och bra, jag är verkligen glad att jag åkte dit och var med. Visst, det går åt mycket tid och mycket pengar, det är inte gratis direkt.... Många (alla andra)deltagare har rasklubbar som betalar deras utbildning, tänk så fint det måste kännas.

Hur som helst, en bra helg.

Förra helgen var det den årliga utställningen i Västerås, Rocklunda.

Jag hade anmält Sixten, Blondie, Filippa och Svea dit. När alla ska göras i ordning dagarna före showtime är det tufft... jobbigt för kroppen, ont om tid och mycket som ska göras. Jag var inte helt nöjd med hur hundarna såg ut, men inget att göra när orken och tiden tryter. Husse kunde inte följa med så jag väntade mig ett hårt jobb med att ta in 4 hundar och all utrustning som krävs, släpandes i ca 1 km från parkerade bilen till rätt ring i rätt hall....

Som tur var träffade jag bekanta redan vid bilen och jag hade god hjälp av Gun att ta in hundar och prylar.

Det fanns gott om plats inne i hallen att rada upp burar, väskor och hundar, bättre än det brukar vara.

Kul att träffa en massa bekanta människor och väldigt roligt att få ansikten på en del FB-vänner. På det hela taget en mycket trevlig utställning.

Sixten fick excellent och blev 2:a placerad i ökl, inget CK dock. Det var bara en hane som fick det, ur veteranklass.

Tikarna, ja där fanns en snygg blå juniortik som vann sin klass bland 10 st och fick CK. Jag tippade henne som dagens vinnare.

I öppen klass deltog bl a Blondie, Filippa och Shakira/ Helena. Så blev också placeringen, inte nog med det, Astas dotterdotter Savannah blev 4a!!!! Hurra så roligt!

Svea vann veteranklassen med CK så när det var dags för bästa tik var det de tre första ur ökl och veteranen som möttes.

Blondie vann, Filippa tvåa, Shakira trea och Svea fyra, storslam!

Blondie fick certet och blev BIR.

Årets utställningsdebut gick över förväntan måste jag säga.

BIR vuxen ,BIR-veteran och Bästa Uppfödargrupp (givetvis Hp) ett härligt resultat.

Jag är så glad!

I dag debuterade jag i Rallylydnad. Ännu så länge är det inoff, men 1 juli blir det officiella resultat och det är nog bäst att ha testat inoff först...

Med var Felix, Asta o Svea. Egentligen skulle Isa varit med men hon for omkring som ett yrväder och blev lite halt precis innan vi skulle åka, så kan det gå.

Vi hade sällskap av Lord och Sandra o Isabelle o Stoja, det kändes bra.

Banan var inomhus, det var svalt och lite mörkt och stor kontrast mot det strålande solskenet utomhus.

Felix var först av mina, han var glad och följsam och lydig men lite trög. Inga direkta missar kändes det som. Svea hade en riktigt annorlunda dag, hon gjorde allt bra utom sittandet... ska kolla upp henne så hon inte har ont.

Asta hade en toppendag, "alla tittar på mig" och var mycket glad och någorlunda lydig. Hon gjorde några extra svängar här o var och tog lite egna initiativ, men var mycket alert och glad.

När det var prisutdelning blev jag jätteförvånad över att det var så bra resultat, Felix var 4a och Asta femma!!! 87 respektive 84 poäng, jättekul!

Så nu får vi allvarligt överväga att anmäla "på riktigt" till sommaren.

Torsdag 7 april

Att ha hundar är ju trevligt och mysigt på alla sätt.

Att ha en j-la massa björkved att såga upp, på två gårdar, är inte lika mysigt. Visst skulle det kunna vara riktigt trevligt att såga i lugn och ro medan hundarna lekte på avstånd, säkra från skaderisk av såg eller klyv...

Nu är det inte så det går till här.

I vedboden brukar någon hund lägga sig o sova bland vedklabbar som kastas in, medan några klättrar livsfarligt omkring på timmerhögen. Under tiden släpar nån annan omkring uppsågade bitar, en annan biter i byxbenen och vill ha uppmärksamhet och någon jagar omkring och leker med någon annan, i full galopp med glada hopp och skutt, ibland i vedboden, ibland vid sågbocken och ibland på någon annan plats, du vet aldrig när de dyker upp i närheten. Själv balanserar jag omkring med motorsågen i högsta hugg och försöker få arbetet gjort.

Det går ju bara inte!

Jag måste hindra de värsta marodörerna från att vara med ute när det pågår arbete med veden.

Vad jag bara inte kan fatta är hur renrasiga, utställningsmeriterade vackra collie kan få för sig att vara totalt orädda för alla höga ljud från maskiner, alla smällar och dunsar, alla vedklabbar som slängs omkring....;))

Ja så skriver jag för jag läste på på annan plats hur hemskt dåliga renrasiga hundar är och hur dåliga mentalt de också är.... Ja det verkar ju väldigt erfaret och kunnigt tänkt....

Ja visst kan de/våra hundar alltså vara lite jobbiga i sin glädje och framfusighet, men det är ju det som är livet för en hund! Jag vill ha glada, lyckliga hundar, därför har jag rastypiska collie. Enkelt.

Inte nog med det.

Jag måste berätta att i tävlan om ÅRETS COLLIE, ett vandringspris skänkt av Kennel Steadlyn 1984, blev resultatet följande:

vinnare KORAD SEUCH, NOUCH, Steadwyn Showmanship kallas i vardagslag Simon och tvåan, slagen med ett enda futtigt poäng,

NOUCH, DKUCH, DKV-10 Gatefields My Goldmine kallas Asta..... Snacka om storslam!!!!

Simon och Asta var i särklass.

Jag sökte inte SCKs pris för framgångsrikaste utställningscollie, men där hade vinnaren 70-80 poäng. Simon o Asta hade båda över 230 poäng!!!!

Det har varit reportage om Asta i Upplands Nyheter, dessvärre har jag ännu inte läst artikeln. Men jag väntar att få tidningen skickad till mig endera dagen.

I helgen ska jag på kurs. Andra omgången i kelpieklubbens instruktörsutbildning för kroppsvallande hundar. Jag ser inte fram mot det direkt, hade behövt varit hemma och jobba med veden, men jag ska genomföra den här kursen också, sedan vet jag inte om jag fortsätter med den utbildningen. Men jag hoppas att helgen ska vara givande och intressant.

Jag är så glad över att kunna träna vallning hos Jasna.

I veckan var jag där med Felix och Doris(!!) och den lilla dorran visade stort intresse. Jättekul!

Förhoppningsvis kommer vi att kunna ha inoff tävling hos Jasna under året, enl AKCs regler. Då tycker jag att ni ska hålla er framme!!

I mitten på maj ska jag på kurs, det är Shania Longyard som är intruktör då. Det ser jag verkligen fram mot!

Det är Jasna som arrangerar kursen, så det blir några border collie och så Felix eller Asta.

Torsdag 31 mars

Det har kommit ytterligare ett lamm idag. En pojke, stor och svart.

I helgen fick jag ett mail från SCKs prisansvariga. Hon berättade att min hund vunnit tävlan om framgångsrikaste utställningscollie 2010. Det skilde ett poäng till 2an ,så det var tufft i toppen.

Jag berättade för Palle när han kom hem

- Asta vann inte priset för bästa utställningscollie.

-Va? hon som vunnit så mycket?

-Nä hon blev bara tvåa.... slagen med ett poäng....

Palle såg lite moloken ut.

....av Simon, fortsatte jag.

Vi gapskrattade båda två!

Asta har vunnit mer än Simon egentligen, men då jag inte varit medlem i SCK hela förra året så utgick jag från att jag inte kunde söka med resultat från "icke-medlemstiden" Så det blev Simon som erhöll ETT poäng mer än Asta... Så himla roligt att ha de TVÅ Främsta 2010!!!

Vi är så stolta och glada över det hela familjen.

Nu finns det ju lite att bita i under 2011 för att komma i närheten av förra årets framgångar. Men jag planerar inte att försöka matcha någon speciellt mycket alls i år. Var sak har sin tid och jag tror att Palle kanske behöver satsa på sitt racande i sommar.

Men om någon annan "Gatefieldare" tar upp handsken och meriterar på ett eller annat sätt, ja då.... då blir det tjo och tjim!

Heja på!

Torsdag 10 mars

Vårdag med regn och snö och sol, sånt tär på den gamla snön.

Jag tittade just på Felix och Blondie utanför stallet idag. De var upptagna med att leta rådjursbajs vid storbalen. Då rasade ett stort sjok med blötsnö från taket med ett brakande och landade tungt intill dem. Felix tittade upp och fortsatte sedan oberört med sitt. Blondie tittade upp, gick fram och nosade på snön och återgick sedan till sitt bajsletande/ätande. Hon är väl för nyfiken den tjejen!

Det är så härligt att ha hundar av en ras som är precis som jag vill ha: Snälla, vänliga, glada, busiga, nyfikna, aktiva med förmåga att koppla av, orädda och självsäkra....Hurra för collie!

Det är fantastiskt roligt att studera hundarna i deras vardag och se hur de kommunicerar, hur de leker, hur de har glädje av livet. Såg på Sixten idag under långpromenaden. Jag stannade vid en stor sten, nära tre meter hög med is som frusit utefter sidorna. Det var vackert att se den tjocka isskorpan som följde konturerna av bumlingen. Sixten blev nyfiken och galopperade upp på stenen, ända upp på toppen där han stolt blickade ner på oss andra. Svea var inte sen att följa hans idé, hon kämpade sig upp på stenen och trängdes med Sixten. Blandade känslor att se dem, roligt att de ville upp på stenen och jättefarligt i denna halka som var. Just som Isa beslöt sig för att kolla utsikten tillsammans med de första två kände jag att det fick vara nog och gick därifrån. När jag sneglade bakåt såg jag hur Sixten kastade sig rakt ut från stenens topp i ett jättehopp (undrar hur han tänker den grabben) medan Svea valde en hasande promenad utför "stupet". I ett par jättegaloppsteg var Sixten ifatt mig medan Svea travade efter på sitt betydligt värdigare sätt. Filippa hade lämnat sällskapet för en egen utflykt i doftvärlden och Simon valde att stanna hos mig och kolla efter "lillasyster". Isa bestämde sig för att hänga på oss och lämna tanken på bergsbestigning för stunden. Som en ruta i en Lucky Luke bok, där händer alltid hur mycket som helst i bakgrunden.

Varje dag är fylld av underbara ögonblick med hundarna. Inte bara ögonblick, hela dagarna är fyllda av glädje över dem. Givetvis även sorg och oro ibland när något går på tok.

På lördag är det årsmöte hos IKV i Uppsala.

I april är det en fortsättningskurs på vallinstruktörskursen som kelpieklubben ordnar. Det handlar då framför allt om djurskydd och djurhantering. Det kan aldrig bli för mycket kunskap i det ämnet! Jag har anmält mig och blivit antagen så det ska förhoppningsvis bli en intressant helg.

I april är det utställning i Västerås som det brukar vara. Jag har inte anmält någon dit ännu, men jag kanske kommer att göra det.

Måndag 7 mars

Åhh, denna mailström som drar fram över dataskärmen...

Det är årsmöten, konferenser, föreläsningar, MH-möten, styrelsemöten...

Varje gång det kör ihop sig så här så undrar jag varför jag inte hållit mitt löfte till att bestämt säga NEJ till alla styrelseuppdrag?
Bullar att baka, tider att passa, handlingar att ta del av och en massa planering. Långa möten, sena kvällar, telefonsamtal i timmar....

Det viktigaste är att jag hinner engagera mig i hundarna så mycket som jag brukar göra. Samtidigt kan jag ju inte begära att andra ska göra i "mina" föreningar det som jag kan göra, nå't kan man alltid bidra med.

Heby BK har varit och tittat på en eventuell ny klubbstuga och det känns positivt att börja med något nytt och upplyftande som kan engagera alla medlemmar.

Förra veckan var jag på en mycket bra föreläsning i Västerås.

Veterinär Liss-Marie från Strömsholms DS föreläste i ämnet parning-dräktighet-valpning. Jag har åhört liknande föreläsningar tidigare av just Liss-Marie och beundrar hennes kunnande och hennes framtoning. Det finns alltid något nytt att lära sig.

Det blir en liknande föreläsning på Strömsholm i maj, jag rekommenderar er att gå och lyssna om ni är intresserade.

På SCKs konferens i februari lyssnade jag på en veterinär som föreläste om kennelhosta och en annan föreläsare som talade om avmaskning.

Kennelhosta är alltid intressant att få veta mer om, ingen rolig sjukdom.

Förläsaren från företaget med avmaskningspreparat var lätt att lyssna till och entusiastisk. Men jag är så gammaldags att jag reagerade med förundran på den rekommenderade frekvensen avmaskning. Veterinärer här avråder på det bestämdaste till att avmaska så ofta, tänk så svårt det är att veta vad som är rätt o fel.

Här hemma blir det intro-kurs i agility i april/maj. Kursledare blir Malin Pettersson, SM-kvalad med sin sheltie och mycket engagerad i agility.

Mer info kommer i kunskapskanalen om det liksom rallylydnad, handlerträning mm.

Onsdag 23 februari

Är det sista riktiga köldknäppen för säsongen nu? Minus 25 idag, nu kan det bara bli bättre tycker jag.

För någon vecka sedan hämtade vi en länge efterlängtad Doris. Jag kommer att berätta mer om henne i framtiden, hon förtjänar verkligen uppmärksamhet. Tills dess får ni fundera på vad/vem hon är, hund, katt, tacka, marsvin? jaa, det kommer att visa sig!

I förra veckan var Felix, Sixten och jag till Jasna och tränade vallning inomhus. Felix ser ut att kunna närma sig mor Astas färdigheter. Sixten är positiv men har väldigt mycket kvar att lära.

I maj ska Felix och jag på kurs hos Jasna, instruktör då blir Shania Longyard. En hel helg ska vi träna och arbeta och suga i oss kunskap, sååå roligt! Både Shania och Jasna är goda pedagoger och otroligt kunniga så det är en ren ynnest att få vara med. Varför Felix och inte Asta? Ja det kan ju bli Asta i stället för Felix men planerna nu är att satsa lite mer på Felixgrabben. De planerna hinner ändra sig till det är dags.

I helgen var det colliekonferens i Västerås. Bl a skulle projekt mental collie redovisas.

Jag var där och lyssnade och jag gillade det jag hörde.

Tanken är ett sk "mentalindex" där man i individens index tar hänsyn till föräldrar, syskon, avkommor m fl när det gäller bl a MH men även annan fakta.

Ett MH visar till 75% miljöfaktorer. (jag visste det)

Ett MH får inte slå ut några individer eftersom en hund med "dåligt" MH kan ha ett mycket högt avelsindex medan en hund med "topp-MH" kan ha ett lågt avelsindex.

Glasklart, inget nytt för mig, det är precis det här jag talat om.

Per Arvelius sammanfattade sin föreläsning på detta sätt:

En mental test/ beskrivning kan aldrig ersätta, däremot komplettera, kunskap och erfarenhet hos duktiga uppfödare.

Inget nytt direkt, men jag är glad över att ha fått bekräftat att jag och många med mig tänkt rätt hela tiden.

Så nu återstår det enligt styrelsen i SCK att förankra detta hos uppfödare. Det borde inte vara så svårt, i alla fall inte hos de som hela tiden framhållit vikten av att inte stirra sig blind på MH, vi är många.

Däremot rimmar resultatet av utvärderingen illa med SCKs skrivelse till SKK med ansökan om att hundar måste ha kryss i vissa rutor på MH/MT eller delta i bruksklass för att tävla om cert på utställning. Stick i stäv med forskningen, tyvärr. Dessutom kan man undra varför SCK tror att alla certvinnare per automatik går i avel?

Killarna här har haft dambesök ett par gånger under året. Fick just höra att åtminstone en av dem är dräktig. Jättekul!

De flesta tjejerna är trefärgade eller blåa, det är få soblar som väntas. Men om alla goda ting är med oss så kan det kanske bli någon sobelvalp här under våren. Åh vad jag önskar! Jag har första tjing i så fall!

Det är efterfrågan på ytterligare rallylydnadskurs, det respekterar jag och kan berätta att det finns i planerna.

Önskemål om lydnads/brukslydnads kurs i något ridhus finns också, även där finns vissa planer på att tillmötesgå efterfrågan.

Spårkurs dröjer det länge tills vi kan ha, snön ligger så djupt att det känns väldigt avlägset med spårarbete på barmark.

Rapport är efterfrågat, men vi kan bara ta oss fram i skoterspår fn och dessutom har det helt enkelt varit för kallt att binda upp hundar i skogen.

Agility efterfrågas också, jag ska prata med Malin om en lämplig helg och lämplig plats.

Söndag 13 februari

Rallylydnadskurs på schemat idag, kul!

Innan varje kurs här är det oftast febril verksamhet med städning och uppsnyggning av hundarna, matlagning och allmänna förberedelser. Ibland orkar jag bara inte....

Den här gången bestämde jag mig för att spara städningen till efter kursen. Sanningen att säga så har träningen och disken gjort sitt för att minska energin, så jag tänker inte städa nu heller.

Lammgryta och räksoppa har vi kört i oss, liksom Marias goda kaka och inköpt dajmtårta, mmmmm...

Träningen då?

Vi har övat på 30 skyltar, samtliga som kan förekomma i nybörjarklass, det är den nivån vi är på. I sanningens namn är nog alla på den nivån i sommar då RL får officiell status.

Jag har haft med mig Pärlan Felix som visade sitt bästa jag och frustade av glädje över att få "kursa" igen. Märkligt att den killen är så oerhört snäll. Trots löptikar här hemma så hade han inget problem med att koncentrera sig på träningen bland sex andra hanhundar, de flesta okända för honom. Gulliga justa Felix!

Kursledare var Marketta Mokko och hon har lovat komma tillbaka så att vi får öva vidare på en hel bana. Idag övade vi några moment i taget, mycket bra.

Tack Marketta och tack alla deltagare för en härlig dag!

Lördag 5 februari

Förra helgen hade vi ett verkligt celebert besök här.

Sissi med familj hälsade på oss. Sissi är ur Gittans (CH, TJH G Git Gay) första kull och hon fyller fjorton nu i mars.

Det var en mycket vacker, välskött och värdig dam som gästade oss och det var en stor ära att få träffa henne.

Sissi är nog vår mest beresta uppfödning, hon har varit i fjorton länder på resa med familjen i husbilen. Nu gjorde hon sin sista längre resa, på väg hem från fjällsemester.

Sissi är fotograferad och beryktad i många länder, speciellt Japaner brukar föreviga henne på bild. Till och med i Skottland , colliens vagga, är hon plåtad som "The Lassie".

Jag har bett hennes familj göra en skildring av Sissis resor runt i världen, den kommer jag att sätta ut på hemsidan när den kommer.

Sissi med familj är totalt ovetande om att SCK anser rasen vara i fara som rädd och nervös och golvrädd och liknande. Hon är ett levande bevis på hur en normal collie normalt uppför sig. Hon är inte ensam, det stora flertalet collie är levande bevis på hur bra de är.

Igår avgjordes Upplandsmästaren i Fyris Park i Uppsala. Ett stort antal mycket välmeriterade hundar var anmälda, samtliga måste ha vunnit minst BIM på utställning i Sverige under 2010.

Hela 6 collie deltog, tre olika ägare men samtliga sex med Gatefieldsanknytning.

Betyder det att Gatefields under 2010 var överlägset framgångsrikaste colliekenneln i länet 2010?

Gatefields Sweet Georgia (CERT, CACIB, BIR) med matte Kerstin, Gatefields Gyllene Gryning ( två CERT och ett BIR) med matte Helena och så CHAMPION Gatefields My Goldmine, Gatefields Go Ahead, FC (Två BIR och BIS-veteran) Gatefields Gyllene Månsken (CERT o BIM) och CHAMPION Steadwyn Showmanship ägda av familjen.

Vi hade jättekul! God middag, många trevliga människor, snygga hundar i mängder och en kunnig, glad och trevlig Patric Ragnarsson som domare.

Välfriserade hundar, glitterspray i pälsen (och i håret på många handlers!) och en härlig feststämning med showande glada hundar.

Nej Asta vann inte, men hon kom långt. Simon hängde också med ett par omgångar och Svea blev slagen i semifinalen bland veteranerna. Felix var så glittrande lycklig över all uppmärksamhet att han frustade och skuttade av glädje med ett stort flin i hela ansiktet!

Vi hade verkligen en toppenkväll som faktiskt blev natt innan vi var hemma.

Tack tjejer (Nettan, Marita, Helena och Kerstin) för att ni var med och förgyllde kvällen med er närvaro och goda hjälp!

Vi gör väl om det nästa år?

Lördag 22 januari

Länge sedan nu...

Jul och nyår avklarade och upplevda, glädje och trivsel!

På julaftonen fick alla hundar paket bestående av hemgjorda kex, torkad fårlever och annat smått o gott inslaget i tidningspapper med röda snören om...

Jag gick upp i god tid på julaftons morgon för att göra frukost till oss alla i god tid. Griljerade skinkan från Per-Erics Livs, (mmmmm) fixade kaffe och rostade bröd, skar upp den läckra skinkan i rejäla skivor och placerade på ett juligt fat. Väckte P, dukade bordet trevligt och vände mig för att hämta skinkfatet...

Va? skar jag inte upp skinka? Joo? Eller? Jag hör min egen ynkliga röst som tyst säger

- Men var är skinkan..?

Från Asta som står vid dörren och vill ut kommer svaret i form av RAAAP. Ok, då vet jag.

Jag tycker mycket om helger för då är jag ledig, i alla fall bestämmer jag själv om jag vill jobba. Av mina två jobb leder ridlektioner i popularitet hos mig.

Det händer mycket, killarna har haft dambesök, en tjej här väntas ha herrbesök i dagarna. Jösses så spännande!

Lite jobbigt också när vi har både hanar och tikar i flocken, jag måste säga att grabbarna är duktiga som håller sams.

Projektet Mental Collie (tror jag att det heter) har börjat redovisas i en del sammanhang och döm om min förvåning när jag får veta att nu är collien så otroligt dålig mentalt att det är skrämmande! Tur att inte hundarna här vet det. 55% lär ska vara golv/trapprädda. MH-spindlarna förfärliga....

Ja men varsågoda att kolla Gatefields Kennelspindel, eller besök oss och se drivor med collie springa på golv och i trappor. Det förekommer även att Felix går baklänges uppför trappan till övervåningen, är han månne höjdrädd då? Nä, då skulle han gå baklänges nerför trappen givetvis.

De kennlar jag har kontakt med redovisar 0 golvrädda hundar. Så vad är det frågan om? Ska bli spännande att få veta mer.

För närvarande ligger träningen ganska lågt. Vi håller oss till sk "köksgolvsövningar", de är väldigt användbara så här års.

Jag har faktiskt två hundar som egentligen kan vara startklara i apellklass i april, men då förväntar jag min sällskap av några kamrater, kom igen tjejer!

En av mina tävlingsaspiranter går kanske bort pg av andra åtaganden, där får vi väl satsa till hösten i stället.

Rallylydnad blir officiellt i år. Vi har en kurs inplanerad 13 februari. Det finns platser kvar och jag hoppas att det ska bli ett gäng Gatefieldare som tar några RL-titlar i år. Ni kan väl inte låta mig göra allt jobb själv, eller?

Vill passa på att gratta Caro som lånat Alice ett tag.

GRATTIS till lilltjejen som föddes 21 januari, LYCKA TILL! Lilltjejen är ingen hund vill jag poängtera.

2010

Dagbok 2010

Onsdag 1 december

Jaha, nu är det december. Vintern kom tidigt i år, redan i november slog det till med snö och därefter (extrem) kyla.

I morse hade vi minus 23 grader kallt, under dagen har det stigit till minus 15 för att nu på kvällskvisten hamnat på ca 20 kallgrader.... Det är utlovat rejäl kyla till natten och det tror jag på.

Uuaa så jobbigt kallt!

Hundarna gillar ju snö och har inget emot kylan, men nu är det så kallt att det inte är nyttigt med några längre promenader. Vi har delat upp lek och rast-turerna i korta pass, ytterdörren är låst för att inte Blondie ska köra sitt vanliga hjälpsamma ut och in släppande av kamrater.

Jag har borstat fyra hundar så där genomnoga, det känns bra att ha det gjort. Jag hade även Sixten på bordet en stund men blev aldrig klar med honom p g av telefonsamtal och andra uppdrag som kallade. Det är så stor skillnad på att borsta tikarna i jämförelse med grabbarna. Våra pojkar är så stora känns det som när det gäller bad och borstning.

Bad ja, inte blir det något hundbad på länge, skulle inte drömma om all blöta ner någon hund så länge det är så här kallt.

Vi har ingen utställning kvar det här året och det känns bra, vi har ju varit flitiga under året som gått.

Så har det också blivit sju titlar om jag räknat rätt och inte missat något. Det känns som om satsandet har gått hem i år.

Jag ska ta mig i kragen och försöka sammanfatta året som gått under "highlights" så får jag räkna efter ordentligt.

Nästa år önskar jag att någon av mina valpköpare lyfter handsken och sätter igång och meriterar allt vad de kan!

Jag vet att Månstråle är väldigt, väldigt nära en titel och hoppas så innerligt att hon når fram under 2011. Dessutom hoppas jag på att Sia ska få en jaktmerit (jag kan ju alltid få hoppas Irene, ni är så duktiga) önskar att Nisse och Fia kommer ut och meriterar sig nu när de är så himla duktiga och har så himla duktiga ägare,( jo, ni är duktiga!)

Jag hoppas att Alice ska få en titel till, det skulle sitta fint, eller hur Carolina? Det fixar ni lätt!

Shakira, Vilda och Foxy, jag tror ni lätt kan få till nå't ni också.

Känn det som en utmaning, tänk så mycket roligt ni kan göra tillsammans med era hundar, gör det! Det gäller alla mina valpköpare, inte bara de jag råkade nämna vid namn. Ni vet att jag tänker på er alla och jag är så glad när ni hör av er.

Jag skänker en tavla på din hund om du lyckas med en titel.... En tavla per titel, tänk på det!

Nu ska jag iväg till fåren o ge mat o vatten ,sen får det vara nog för idag.

Fredag 12 november

Igår fattade vi beslutet att flytta fram den så efterlängtade handlerkursen och "utställningen".

Trafikkaos här och var, väntat dåligt väder och flera oroliga deltagare övertygade även de största entusiasterna.

Jag håller med, skulle inte stå ut med tanken på att någon på grund av det dåliga väglaget hamnar i en helt onödig olycka (alla olyckor är ju onödiga i och för sig).

Efter nyår, då vintern stabiliserat sig, återkommer jag med nytt datum.

Annars så myser jag fortfarande över Danmarks-resultaten. Ja inte bara dem, jag myser åt alla fantastiska framgångar vi haft under året, och ännu mer myser jag åt så mycket roligt vi haft! Ibland är det samma sak, men inte alltid.

Ska försöka sätta mig och skriva till rubriken "Highlights" så snart jag får lust och tid. Det är dags att sammanfatta året.

För övrigt så håller jag tummarna för att det ska födas ett par kullar med Gatefieldsanknytning i Sverige och Grannland någon gång i december.

Jag håller tummarna!

Måndag 8 november

Nu har vi haft en semester i Danmark, Palle, Asta Simon och jag. Vi bodde på ett hotell i Århus med utsikt över hamnen, två minuter från city-butiker och ett stort utbud av restauranger och barer. Det såg vi när vi gick en på-staden-promenad på lördagskvällen. Vi besökte ingen Lokal men kikade in genom fönstena lite diskret....

Det var givetvis en utställning som fick oss att resa söderut. Inte bara en, TVÅ shower ordnades av DKK, båda internationella. Söndagens var även Dansk Vinnarutställning.

Jag visade en urfälld Simon som på lördagen bara erhöll "Very Good" av domaren Diane Andersen. Ovanligt, vi är ju så bortskämda med bättre resultat.

Asta erhöll "Excellent" och placerades som 3a, även det en annorlunda upplevelse för året (vi är hopplöst, omöjligt bortskämda med Astas årsresultat hittills).

Inga vare sig sura eller ledsna miner fanns dock hos oss, vi åkte glada mot hotellet och tog härliga promenader med hundarna i det vackra höstvädret. Vi stannade efter vägen och promenerade och tittade på intressanta saker här och var, vi var ju lediga..
..

Det var verkligen semester för oss, inga tider att passa, inget bråttom med nå't, bara ta det lugnt och mysa. Helt fantastiskt trevligt!

På kvällen gick vi ut på staden och tittade, hundarna var givetvis med.

Problemet vara att inte ett enda grässtrå fanns att uppbringa, vare sig i närheten av hotellet eller i någon park eller liknande. Asfalt, sten och betong var det överallt och så krossat glas. Visa av fredagens rastplatsletande gick vi så småningom ut på ett större väg för att använda en liten mittremsa med gräs som rastplats....Det uppskattade Asta, Simon har inga skrupler, han kan rasta sig överallt kan man lugnt säga.

En lugn kväll följdes av en lugn morgon.

Hotellets frukostbuffé var mycket bra. Allt var ekologiskt och genomtänkt, jag hade gärna ätit både frukost, lunch och middag där.

Parkeringen var dock ingen höjdare för mig.. eller, jo just höjdare var det nog...Man fick helt enkelt köra in bilen i en liten liten lokal (Ms Mercedes hade aldrig kommit in där, hon hade fått försmäkta på gatan, (utlämnad till Vandaler) och trycka på en knapp och vips åkte lokalen/hissen upp till högre höjder, stannade några våningar upp och släppte ut oss på ett parkeringsplan högt upp i luften. Uhh... Hissen ner till hotellet rymde ungefär en hund eller en person, vi fick åka upp och ner ett antal gånger för att få med oss packning och Huvudpersonerna Asta och Simon. Jag hade Asta sittande på mina fötter för att rymmas. Var husse gjorde av Simon under hissfärden undrar jag fortfarande.

Men för övrigt var det jättebra allting.

Efter en lugn start på söndagen åkte vi till Herning igen. Det kändes bra, Simon var ännu mer utan päls idag, men strunt i det, jag visste att dagens domare är mycket mycket kunnig och kan det här med hundar, så det skulle bli roligt bara att få visa dem för henne.

Simon klarade sig bra, han var tvåa i ökk med Excellent och slutade trea Bästa Hanhund efter två mycket bra hundar, jätteroligt!

Asta, ja hon fick excellent och vann ökk. så då följde den spännande Bästa Tik-klassen...Asta vann! Asta vann! Asta vann!

Så nu är hon inte bara Norsk Champion, Dansk Champion utan även DANSK VINNARE 2010.

Dessutom har hon fått ett antal CERT och CACIB i fyra länder under året. Det kommer ingen av våra hundar nånsin att slå!

Asta blev även BÄST I RASEN, hennes 6:e för året om jag minns rätt.

Fatta vilken lycka, ynnest och rikedom att få ha en hund som Asta en gång under ens liv.

Hon är inte bara vacker med för rasen superrörelser, klok och en duktig vallhund, hon är vänlig och social och urtrevlig. Inte nog med det, totalt skottfast, nyfiken och enligt alla rasklubbens önskemål en mycket lämplig avelstik....

Nu ska vi inte visa Asta mer i år. Det får bli lite vallningsträning i stället. Om lyckan står oss bi ska vi satsa på att jaga ett sjätte eller sjunde CACIB (minns inte hur många hon har nu?) någon gång kommande sommar för att få det INTERNATIONELLA CHAMPIONATET klart. Den som lever får se, men jag vet att Asta verkligen förtjänar sin internationella titel.

Simon också, han är ett CACIB från den titeln han också.

Men nu är säsongen över för i år, vi får se hur det blir nästa år. Husse vill satsa på Sixten, det låter som en bra ide'.....

Måndag 25 oktober

Igår kom vi hem efter ett besök i Finland.

Vi startade resan redan i fredags morse, tidigt uppe och iväg eftersom färjan kallade till inställelse redan vid sex-tiden.

Jag skulle bara hänga tvätt och plocka undan disk och ge hundarna mat och och dammsuga för sista gången innan vi kom iväg. Så vi var inte ute i god tid direkt kan jag avslöja....

Palle är en van förare och reser till Stockholm i stort sett varje vardag så han förde oss lugnt men snabbt och absolut säkert genom snöstorm och ishalka till Silja-terminalen. Det var skönt att inte jag körde, då hade vi missat färjan med hästlängder.

Vi hade en bra hytt med fönsterutsikt men inledde resan med att sova en stund, oberörda av skärgårdsvyerna.

Det är märkligt att de flesta resenärer på en liknande färja reser utan annat mål än att äta och dricka gott/mycket och handla dyrt i Tax-free.

Jag tänkte köpa choklad, men det var dyrare än hemma i Heby så det blev inget.

Vi åt och strosade lite i affärer och sov en stund igen, mycket avkopplande.

Väl framme i Finland rastade vi hundarna ordentligt, köpte vi en karta och styrde kosan norrut mot Seinäjoki. Otroligt så många fartkameror det finns i Finland, en del blinkar när man kör förbi dem också!

Framåt ett på natten beslöt vi oss för att vila en stund vid en nattöppen mack. Vi rastade hundarna ordentligt igen och så sov vi en stund i bilen. Jag vaknade av traktorljud och såg inget ut alls genom fönsterna. Snöstormen hade kommit ifatt oss igen och hela bilen var nedisad och full av snö. Traktorn plogade omkring oss, det var bäst att flytta bilen, pyssla med hundarna, äta frukost och resa vidare.

Vi hade inte långt kvar till Seinäjoki Aarena där showen hölls. Antalet anmälda hundar var högre än vad det brukar vara här, varje domare hade över åttio hundar i sina ringar. Hallen var inte jättestor men jag märkte inte av någon trängsel och allt flöt på fint och smidigt.

Simon var jag lite orolig för. Natten innan avresan vaknade vi av att det skramlade i grinden in till sovrummet och så hoppade två hundar upp i sängen. Det var Simon och Felix och jag undrade vad farao det tagit åt dem. Jag gick upp och märkte att brandlarmet väsnades en trappa ner. De andra hundarna vilade lugnt men Simon och Felix var mycket noga med att se till att jag kollade vad som lät.

Jag hittade ingen brand, ingen röklukt eller liknande så jag plockade ur batteriet i varnaren och somnade om. Det visade sig senare att Simon gjorde sig lite illa när han hoppade över grinden. En liten hälta på högerbak dök upp ibland och var helt borta ibland.

Simon visade sig lite stelt i ringen så jag tog det väldigt lugnt med honom. Ingen direkt hälta, men lite loja rörelser så han kände nog av smällen han fått. Han blev 2a i sin klass med excellent, ett fint resultat med tanke på att vi bara lufsade omkring och inte alls visade hans strålande rörelser.

Asta var anmäld i championklass tillsammans med två andra tikar. En av dem var en dotter till Anton! En snygg tik av rätt modell, jag hann tyvärr inte prata med vare sig henne eller hennes matte.

Asta fick excellent och vann klassen. I Bästa Tik-klass var konkurrensen hård, allra hårdast från Marja-Liisa (Golden Mist) och hennes en Wicanitik från öppen klass.

Domaren Eva Eriksson berättade att just ettan och tvåan var av absolut värlsdklass och lite svåra att placera... men Asta vann!

CERT (hennes tionde tror jag) CACIB (Astas femte för året) och BIR (måste kolla hur många sådana hon har, minns inte) var resultatet.

Vi var så glada! Det här betyder att Asta bara behöver ha ett CACIB till i vilket land som helst tidigast i juni nästa år så är hon klar för sitt Internationella Championat.

Framgångarna slutade inte där.

I gruppfinalen blev Asta utplockad bland de som ansågs allra bäst. Hon placerades på TREDJE plats i GRUPPEN!!!

Hennes tredje grupplacering i år, hon har verkligen lyckats vår älskade Asta!

Tisdag 19 oktober

Nu är det riktig höstkänsla här, regnar och blåser och hundarna vill helst kura inomhus precis som vi andra.

Helgen som gått var trevlig och givande. Vi hade besök av några unga collie, de flesta avkommor till Felix. De kom med hussar och mattar för att titta närmare på fåren bl a.

Det var trevligt att se att hela gänget var mycket intresserade av de fyrbenta ulliga sakerna och alla verkade ha lovande vallanlag. Felix själv var inte speciellt intresserad i den åldern ( sju månader) om jag minns rätt, men han är ju numera väldigt duktig. Han fick visa sig på styva linan inför sina barn genom att demonstrera hur han samlade fåren och flyttade dem med mig samt några höger-vänsterövningar.

Tänk så trevligt det är att ha god kontakt med andra uppfödare, så givande!

Söndagen ägnade jag till stora delar på Heby Bk som MH-figurant. Det är ofta roligt och givande och alltid lär man sig något nytt.

Den här gången fick jag tips av beskrivaren att studera hundförarnas beteende och dess påverkan på hundarna, liksom testledarens påverkan . Tänk så mycket vi påverkar hundarna bara genom att "titta fel" och vara för försiktiga i pratet vid t ex en del moments nyfikenhetsdel.

Säg som de flesta: NEJ då, det är INTE farligt, kom och titta på det otäcka skramlet....titta samtidigt på hunden och säg även med kroppsspråket : Nej jag vågar inte heller titta på det här NEJ, INTE som är här... hur stor är chansen att din hund springer fram till skramlet och kollar när inte ens du vågar? Vi gör så mycket som påverkar negativt bara genom att vara nervösa och inte lyssna på testledaren.

Varför är vi nervösa? Ja har du en icke SBK-hund så behöver du bara genomföra MH om du vill tävla i bruksprov och eftersom det är en beskrivning kan man inte bli godkänd eller underkänd så det är knappast något att vara nervös för. Mera en kul dag i skogen.

Har du en hund av SBK-ras måste den genomföra MH för att få registreringsbara avkommor om den ska användas i avel. De flesta vet att det är en beskrivning som inte borde vara värdeladdad men blir ändå ofta nervösa och vill göra publik och funktionärer till lags med vad man tror är bra reaktioner.... Dessutom finns det ett fåtal rasklubbar som lägger stor vikt vid MH då de tror att utläsbar arvbarhet är stor (vilket forskare och de flesta andra vet att den inte är) och vill gradera individens lämplighet efter kryss i MH-protokoll, snacka om att det gör hundägarna nervösa och stressade....frustrerade dessutom, eftersom det inte stämmer med verkligheten.

Som man kan läsa i Hundsport Special i senaste numret så vill man utveckla ett nytt MH för att så småningom få fram något som kan visa på större arvbarhet. Just av den anledningen att nuvarande MH resultat visar otillräcklig, dvs litet till mycket liten, arvbarhet. Det visste jag redan, har ju haft en av dem som jobbar med just nya Mh här som kursledare alldeles nyligen, vår populära Siwan.

Ska bli intressant att följa utvecklingen av det nya MH, det är ingen lätt match för de inblandade att hitta rätt metoder och moment.

Se även Hundsport och Anders Hallgrens artikel om MT, gissar att det riktar sig även till nuvarande MH också.

För övrigt så hoppas vi komma iväg på en helgtripp österut snart. Håll alla tänkbara tummar för oss, snälla!

Nästa vecka ska vi till Strömsholm och vuxenlysa ögonen på några i gänget.

Undrar när det är dags att åka med en kull valpar för ögonlysning? Det var så länge sedan nu, Sixten o Blondie o co blev ju två år i augusti.

Måndag 27 september

Kursen fortsatte i söndags.

Vi lade på lördagen mycket vikt på rätt belöning, alltså på rätt ställe, på rätt sätt och vid rätt tillfälle. Det ät något som alla har med sig vidare från kursen, även om man skulle glömma allt annat.

Nu var det fler moment att öva, bl a inkallning, framförgående och apportering. Vi fick dela upp momenten i små delar och träna det vi ville förbättra. T ex inget tugg på apporten, då gör man så här med den här hunden och många andra, långsam tillbaka in med apporten, då gör man förslagsvis så här, vill inte hålla kvar apporten, osv osv.....Det fungerade utmärkt!

Vår kroppshållning, placering mm fick vi verkligen jobba med också.

De som hade problem med utfall mot andra hundar fick även öva hundmöten, mycket effektivt!

De som ville fick hjälp med krypet eller hoppet och de som hade extra besvärligt med någon annan bit fick hjälp med det. Sedan hann vi tyvärr inte mer.

Det är så oerhört viktigt att disponera och utnyttja tiden så väl som möjligt under en sådan här kurs. Därför inledde Siwan med att berätta för oss att vi lämnar allt prat om "han gör så här därför att....", ja ni vet hur det brukar låta. Vi jobbar med det vi ser och upplever här och nu, utan att lägga någon värdering i det, då kommer vi längst.

Visst är det så!

Hela tiden fick vi komma med förslag och idéer hur man kanske skulle lösa problem eller träna annorlunda, alla var vi så gott som ständigt aktiva och uppmärksamma.

Jag var så glad över att få bekräftat att jag redan hittat bästa sättet att jobba in just Felix apportering och ännu gladare över att nu känna till hur jag ska gå vidare i olika

delmoment.

Hur som helst har allt roligt ett slut, så även vår kurs. Vi hade en utvärdering och avslut, men det var som att ingen ville sluta, ingen ville riktigt ge sig iväg, vi hade nog kunnat sitta väldigt länge och bara eftersnackat och ventilerat.

Våra hemmahundar som inte kursat var ganska åsidosatta så jag tog med mig ett gäng och gick och tränade lite vallningsarbete med dem.

En mycket givande helg med många lärdomar och mycket utveckling, det känns verkligen bra.

Lördag 25 september

En riktigt suverän träningsdag är nu avslutad. Den har varit så bra!

Tänk vilken otrolig lyx att få en av våra främsta hundutbildare hem till gårdsplanen, kunna bjuda in vänner och låta alla ta del av Siwans fantastiska förmåga att pedagogiskt och kunnigt och samtidigt mycket ödmjukt hjälpa oss alla utvecklas som hundtränare själva.

Helt suveränt!

Anledningen till att Siw kommer just hit?

Tja, själv säger hon att anledningen är denna:

Jag har aldrig träffat så trevliga collie som hos dig, jag kommer gärna och hjälper er med dessa härliga hundar.

Joo, det smakar fint.....

Jag hade med mig Felix på kursen och min förhoppning var bl a att kunna lära mig hur att få hunden att så där snitsigt korsa bakbenen a la framdelsvändning och komma in rätt vid sidan, att förbättra svängarna mm. Det gick lysande!

Vi fick träna en i taget med övriga som publik för att alla skulle lära sig så mycket som möjligt.

Innan den praktiska träningen började hade vi ett par timmars teori. Det var väldigt inspirerande och lärorikt så alla var ivriga att få träna praktiskt.

Vi fick även alla moment i lägre klass visade av Siw och hennes Elvira.

Efter lunchen tränade vi flitigt, det var en härlig stämning och glatt humör hos alla. Vi tog en paus för fika och så tränade vi igen. Det gick mycket bättre när hundarna och vi fått smälta vad vi lärt oss en stund, pausen kändes viktig.

Det var trötta och nöjda deltagare som tog plats vid kaffebordet på kvällen för en sammanfattning av dagen.

Några for hem och några stannade kvar på en trevlig middag med mycket hundprat.

Vi pratade en del om bl a MH, eftersom Siw jobbar med "bas-Mh" (som det inte heter, men just nu minns jag inte förkortningen) tillsammans med bl a Kurt Blixt.

Siwan berättade att en av vitsen med MH är att få urval, att få fram skillnad hos individerna. Om jag vill ha min hund till en speciell verksamhet så vill jag kanske ha speciella egenskaper på just den hunden. Om alla är lika finns det ingen att välja på.

Det nya sk "bas-MH" har kommit till bl a för att det MH vi använder idag visar alldeles för liten arvbarhet.....

Jag tänker på en rasklubb nära mig och deras förbudstankar..... de förbudsförslagen imponerar inte på mig och inte på många andra heller.

Vi pratade också om skillnaden på träning av hundar till praktisk verksamhet i jämförelse med "cirkuskonster" till tävlingsträning.

Ja, så var en mycket lärorik dag över.....

Nya tag imorgon!

Torsdag 16 september

Jäpp, nu är Simon CHAMPION! Hurra! Hurra! Hurra! Han leve! (I många år får vi hoppas)

Det här året har innehållit en mängd titlar och jag vet inte vad jag är mest glad över. Återkommer om det. Vid SCKs utställning i Alundatrakten i helgen lyckades Simon med bedriften att vinna sitt "lilla" cert för domaren och rasspecialisten Johnny Andersson. Jag respekterar verkligen de få specialister vi har på rasen i landet och är helt enkelt "skitglad" över att ha ställt ut för två av dessa under året och VUNNIT!

Simon hade en svår dag då höglöpande Svea, hans älsklingsflicka, var med och ställdes ut. Jag kan villigt erkänna att jag hade det lite besvärligt jag också. Det är svårt att visa en hund som så totalt struntar i allt utom tikar! Trots detta lyckades alltså Simon visa sina goda rörelser och sin fantastiska anatomi såväl som sin goda mentalitet och bli Bästa Hanhund med CERT och därmed championat. Både Svenskt o Norskt sådant. Han blev BIM, slagen av den BIS-vinnande urläckra juniortiken.

Asta blev 2a BT från championklassen,

Svea reserv BT, BIR-veteran och BIS-VETERAN för andra gången på två försök!!!

Blondie var 2a i ökk med CK. Jättebra!

Helena hade anmält Shakira som fick CK och blev 3e i ökk (hoppas jag minns rätt nu!) Shakira var given i vår uppfödargrupp. Tack för det Helena! Tack till Marita och Charina som hjälpte oss visa, er hjälp är värd rosor! Det var två uppfödargrupper med, Gatefields vann. Domaren hade öppen kritik och bad publiken komma för att titta på en uppfödargrupp av sådan kvalitet att om fler födde upp sådana hundar vore collierasen räddad.. typ... minns inte ordagrant. Jag är jätteglad över uppmärksamheten gruppen fick av domaren. En super-kritik där tyvärr nå't ord missats av ringsekreteraren (lätt gjort efter en arbetsam dag, jag vet hur det är) men det framgår ändå mycket tydligt vad domaren tyckte. Så vi fick alltså BIS -grupp!

Trötta och nöjda och i förfärligt behov av en toalett (ni som var där vet vad jag menar, själv vågade jag aldrig prova) styrde vi Ms Mercedes hemåt. I sällskap hade vi BIS-vinnande valp med uppfödare och ägare, Joeline från Rudängen tillsammans med Champion Ruby och matte Malena och husse Peter. Vi festade lite med paj och kakor innan team Rudängen fortsatte hemåt mot Värmland. Såå roligt att kunna sitta och prata och skratta en stund tillsammans i någorlunda lugn och ro. Vi hade ju onekligen all anledning att fira allesammans.

När hundarna här hemma var ordentligt rastade och "matade" for husse och jag iväg på fest och vidare firande hos goda vänner. Sådana här tillfällen måste firas, det är inte varje dag man får en champion. Simon var lovad att få välja en egen meny på Mac Donalds (ha-ha) men vi avstod det försöket eftersom herrn inte ville äta alls, han bara trånade efter Svea den stackars pojken.

Nu väntar lite kurser, några små tävlingar och möjligen någon resa utomlands för utställnnig. Men det är ganska lugnt. Folk frågar mig ibland hur jag orkar hålla på så mycket med hundarna. Svaret är enkelt. Det är det roligaste jag vet. Jag älskar hundarna, är stolt över dem och vill dem allt gott. Dessutom läser jag aldrig collieovännersbloggen eller Forumet så jag tror (läs vet) fortfarande att collierasen är vacker, trevlig,duktig och mycket användbar. Jag låter ingen tuta i mig något annat, så jag kan tillåta mig att ha fantastiskt roligt och trivsamt tillsammans med mina hundar. Jippie!

Lördag 4 september

En del dagar är ännu mer speciella än andra. Tack vare våra fantastiska hundar får vi i vår familj uppleva så mycket trevligt och roligt, göra spännande och intressanta saker, träffa en mängd olika människor osv. Ja i ärlighetens namn gör vi ju roliga och trevliga och intressanta saker och träffar olika människor även utan hundarna, men det har ju inget med just den här dagboken att göra.

Idag packade vi in hela människoflocken och tre hundar i Ms Mercedes med siktet inställt på Östhammar. Sixten, Simon och Flippa var med som hundrepresentanter.

Jag är en ganska livlig och aktiv person normalt, men idag satt jag i ett hörn i bilen, tyst och inåtvänd. Jag var nervös, det är inte så vanligt.

Tankarna for omkring i huvudet, vilken himla onödig resa vi var ute på, varför utsätta sig för något som man inte kan påverka utgången av...?

Nåja, vi kom fram till Östhammars BK i god tid, träffade några människor att prata med, rastade hundarna och slappade lite.

Så var det dags:

Mentaltest.

Jag VET att våra hundar är oerhört svårskrämda och trygga. Men hjälper det på ett MT? och räcker det till att få nog med poäng för GK?

Flippa var först ut. Hon hade ingen bra dag. Började med att glatt hälsa på alla och svansviftande möta "långväga figgen" men sen tog hon en paus. Att leka med den äckliga kampstocken föll inte damen på läppen den här dagen, hon gav fullständigt 17 i den. Nu slutade hon ju löpa för bara ungefär en vecka sedan, så hormonerna gjorde henne inte på bästa humör precis.

Jaga hare, blaha, undersöka harbo, blaha blaha...

Leta efter matte bland halvfigurer, ja det var OK. Social lek, jösses vilken pinsam människa, men jag får väl gå dit och morsa i alla fall för artighetens skull...Dumpe, ha, dej såg jag på MH, du ser lika ut idag, åldras du inte?

Skrammel, intressant, hur har ni gjort det här? Kälken, ja glo du, men jag tänker inte flytta på mig.....

Skotten, no reaction...

Så att vi har en absolut skottfast Filippa råder ingen tvekan om. Att vi för dagen har en lite småsur tjej som inte tyckte det var speciellt kul med MT vet vi. Att vi har en lite småsur tjej som inte lät sig skrämmas vet vi också. Filippa är ju ur en kull som rasklubben önskar avelsförbud på då föräldradjuren inte gjort önskvärda Mh-resultat. Filippa visade långfingret i luften åt dessa genom att visserligen inte komma upp i 300 poäng för godkännande men ta sig igenom hela testet (ja det här är ett test och inte en beskrivning som Mh är) utan att bli skrämd av nå't och tydligt visa att med lekintresse hade hon lätt klarat gränsen för godkännande! Snyggt bruden!

Så var det dags för lillpojken Sixten... jag var inte ett dugg nervös längre och det var inte Sixten heller. Han lekte en hel del, han lät sig med glädje hanteras precis som Filippa, han sprang iväg efter haren men inte riktigt hela vägen, han sprang ut o gjorde en snabbkoll på "uthållighet".. Han undrade vad farao det tog åt matte som försvann in bland en samling halvfigurer och försvann, varefter en ny halvfigur hoppade upp med ett gnisslande... han lyckades trassla sig igenom figurraden och hitta mig osv. Han lät sig inte skrämmas vare sig av Dumpe, skrammel eller kälkfiguren. Han var som väntat skottfast både under passivitet och lek.

Det kändes lovande... när Filippa fick så pass skapliga poäng utan ett enda leende så borde väl Lyckliga Sixten komma över gränsen...?

Ja visst, inga problen, god marginal, han fick 330 poäng, blev exteriörbeskriven och KORAD. Snyggt Sixten!

Pappa Simon då? Ja han var ett skämt. Visst lekte han lite, men han rullade sig också i det svala gräset, han lät sig hanteras hur som helst av alla, satt nästan i knä på socialtanten, hittade matte gömd bortom figurerna hur enkelt som helst och var fullständigt överlycklig! Han märkte inte skramlet, han tänkte inte speciellt mycket på Dumpe, han tänkte på det viktigaste i livet: löptikar! Hemma väntade tre tjejer..... Simon är en hund med hjärtat på rätta stället, han är glad och totalt orädd. Trots att han skämtade med oss på många sätt och gjorde de mest skrattretande saker under testet som fick mig att generat och rodnande ursäktande titta på domarna... han hade inte behövt varit så totalt oberörd av tillställningen... så visade han också vad han går för. Absolut omöjlig att skrämma what so ever och ständigt jätteglad klämde han sig över gränsen till godkänd. Exteriörbeskriven och KORAD! Jippi! Jippi! och återigen. Jippi!!!

Så nu sitter jag här med två KORADE killar. Inte helt fel.

Domarna talade en del med mig efteråt. De sade att mina hundar var så utan rädslor och så snabba att avreagera att det var jättebra och ovanligt. De önskade lite mer "reptilhjärna" och leklust, men å andra sidan sa de är ju collie en brittisk vallhund som inte alls avlats fram som brukshund likt tex schäfer eller malle, och inte ska bete sig som sådana heller... kunniga domare med andra ord. Jag är glad över att just de dömde mina hundar och lät mig ta del av deras kunnande.

Husse och jag har funderat varför hundarna är så orädda som de beskrivs och som alla upplever dem. Kanske vårt liv och leverne påverkar dem? Vi förväntar oss aldrig att någon ska bli rädd, vi tar med dem på de mest (skrämmande) annorlunda aktiviteter och vi hanterar dem tämligen naturligt. (Husse berättade att jag fått beröm av publik och funktionärer för mitt sätt att hantera hundarna, det känns STORT)

Jag tycker även att de collie jag möter på t ex utställningar är precis lika trevliga som våra egna. Det är alltså inte där de sk "dåliga " exemplaren håller till!

Vi är så tacksamma över att få dela livet med just collie. Den vackraste och klokaste av dem alla!

Söndag 29 augusti

Igår var det SBK-utställning på Öland och vi var där. Egentligen har vi inte så stort behov av just SBK-utställningar, det är ju oftast Internationella shower som drar, men domaren på Öland lockade till anmälningar.

Eva Eriksson, en av våra rasspecialister dömde, och erkända specialister ställer jag gärna ut mina hundar för.

Vi for iväg i fredags med nästan alla hundar med i Ms Mercedes. I Strängnäs stannade vi hos svärfar o svärmor o lämnade Göte och intog en god middag. Sedan for vi vidare och framåt 23-tiden var vi vid Saxnäs brukshundsklubb. Planerna var att träffa andra campande utställare för trevligt samkväm, men vi var ensamma.

Det var mörkt och trist så jag ringde till Anna och klagade vår nöd, så vi fick komma dit och låna en stuga. Så kvällen blev till natt under trevligt umgänge och hundarna kunde springa lösa och leka. Det blev inte så mycket sömn, men vi hade trevligt.

Upp tidigt, hemgjord medhavd pizza till frukost, packa i grejer och hundar i bilen och iväg igen. Det var bara några kilometer till utställningsplatsen så vi var snabbt på plats.

Det är alltid mycket att göra när man väl är framme på en utställning och om man som i det här fallet har FEM hundar att förbereda för visande och ytterligare två hanhundar med som publik och när dessutom två av tikarna börjat löpa, då är det lite körigt.

En suverän husse, trevliga hjälpsamma kamrater och härligt väder gjorde att allt flöt fint.

Felix var inne i ringen först av våra hundar, hann vann öppenklassen med CK! En bedrift med tanke på löptikarna i flocken att han kunde koncentrera sig på nå't annat än tjejer!

I Bästa Hanhundsklassen gick det likadant, Felix vann och fick sitt andra cert!

En lika oväntad som fantastisk start på dagen!

Sedan var det körigt! Isa och Blondie skulle in i öppenklassen båda två, Asta därefter i Championklass och sedan Svea i veteranklass. Jag borstade och fejade, Palle borstade och fejade, Yvonne borstade, Anna borstade....och jag körde med folk som vanligt.....

Blondie blev 3a i Ökk med CK och Isa fyra. Båda är ur päls, jag hade hoppats att Isa skulle pälsa i lite mer, men så icke. Vann öppenklassen gjorde våra vänner Jerker och Charlotte med sin lilla fina Freja, så det var verkligen en toppendag!

Asta var ensam i Champioklass, hon fick CK, det var två veterantikar och där vann Svea med CK,

o så var det bästa tik....

Asta blev bästa tik, underbart, mor o son skulle mötas i tävlan om Bäst i Rasen, Freja blev 2a BT och fick därmed certet, Svea blev 3a eller fyra, minns inte just nu.

Härligt härligt!

Bir och Bim: Det var nog inte så svårt att plocka fram Asta till BIR och ge Felix BIM, jag hade gjort det samma! Asta är liksom i en klass för sig.

Det var tre uppfödargrupper med och där blev Gatefields grupp Bästa! Hurra igen och dubbelhurra!

En kort paus med pasta och köttbullar, tack Charlotte o Jerker, o så var det finaldags.

Men innan dess fick jag ett glatt budskap från Nationella SKK-utställningen på Gotland: Gatefields Gyllene Gryning, en dotter till Asta som ägs av Helena Bertilsson, hade just vunnit CERT och BIR där... vilken dag!

Finalerna på Öland:

Först uppfödargrupper, där blev vår tvåa, vann gjorde en urläcker samling av Svart Terrier. Fina priser fick vi, ut ur ringen för att snabbt in igen i tävlan om Veteran-BIS:et med Svea. Hon vann! Hon vann! Svea blev Best In Show veteran, sååå roligt! Ännu mera priser, ut med Svea och så Asta till uppsamlingen för finalernas final, tävlan med dagens alla BIR-vinnande hundar om BEST IN SHOW. Asta showade hela tiden, flöt på med sina fantastiska rörelser och jag var så stolt över att få visa henne för en sådan kunnig domare.

Utplockningen började och så återstod de fem som skulle placeras. Tre hundar placerades och så återstod en schäfer och Asta, nå'n av dem skulle bli tvåa, nå'n skulle vinna...

Den Rödvita förstaprisrosetten räcktes över till......mig! Asta blev BEST IN SHOW!

Vilken fantastisk otrolig dag. Cert, BIR, BIM, BIR-veteran, BIR uppfödargrupp, BIS 2:a-uppfgrupp, BIS-veteran och Best In Show!!!

Ett stort TACK till alla hjälpsamma, rara och trevliga människor som hjälpte och stöttade och höll tummarna.

Ett stort tack för alla ytterst användbara priser, vår resa gick jämnt ut, inte med jätteförlust som det alltid gör annars. Närmare 40 kilo bra foder är inget att fnysa åt!

Vi började hemresan vid halv fyratiden och det stod inte på förrän de närmare femtio milen var avklarade. Ytterst lite trafik gjorde det lättkört, inga punkteringar eller andra haverier, bara att köra....

Nu sitter jag här iförd pyjamas och morgonrock och skriver... fick just ett telefonsamtal från Gotland... Helne Bertilssons Shakira, alias G Gyllene Gryning har just vunnit sitt andra CERT....2:a BT och res CACIB.... helt oootroligt framgångsrik helg! GRATTIS!

Söndag 22 augusti

Igår fick jag ett SMS med en glad hälsning från en valpköpare. Hon skrev att hennes hundar åkte öppen skidlift 8 meter upp i från marken och gjorde det med glädje och avslappning. Hon skrev nå't om collieklubben med sina dåliga mentaliteter också, ej lämpliga i tryck.

Visst är det så att de flesta av våra hundar har en härlig mentalitet, det är ju därför vi har denna underbara ras.

Dagen innan kom ett annat SMS från en annan valpköpare. Det innehöll ett sorgligt budskap.

SV CH Gatefields Going Places, rasens första viltspårchampion i Sverige (världen?) har somnat in, 13,5 år gammal. Mycket älskad, sörjd och saknad av sin fantastiska ägare Ewa Kjellberg.

Ewa, jag lider med dig, sörjer med dig och tänker på dig. Jag är också stolt över dig och Simon som han kallades, jag är glad att just du blev hans matte och att ni fick en så lång och händelserik och lycklig tid tillsammans. Minns de lyckliga stunderna, din Simon förtjänar att bli ihågkommen med glädje.

Livet går vidare och jag har även fått glädjande besked, t ex från Felix-avkommor som ställts ut. Tre visades norröver för Helge Lie och samtliga fick CK, hanarna blev 2a och 3a i Bästa Hanhunds klassen, tiken Reserv Bästa Tik. Snyggt jobbat! Har just nu inte namnen på dem, men de är uppfödda av Spireans Kennel.

Hösten närmar sig och därmed Kennel Mästerskapen! Du bara måste vara med på åtminstone nå't arrangemang nu när jag gör mig besvär och ordnar! Gissar att utställningen drar mest anmälningar, det kan bli en show med riktigt bra hundar! Funderar på att bjuda in de som har valpar efter våra hanhundar också , vi får se....

Domare? Ja blir det den jag hoppas på så får ni en mycket kunnig bedömning, det kan jag lova er!

Hör av er!

Nästa helg är det eventuellt dags för ytterligare en utställning för vårt gäng. Vi har i alla fall anmält, får se om vi kommer iväg som vi ska. Det är en mindre utställning, inget CACIB att tävla om, men en mycket kunnig domare, det är därför vi anmält.

Vi kanske ses där?

Måndag 16 augusti

Nu är ytterligare en utställning avklarad. Rättare sagt, TVÅ utställningar på samma plats.

NKK ordnade sk dubbelutställning i Oslo vid Bjerke travbana i helgen.

Jag hade anmält Simon och Asta, önskade ett cert på Simon och förhoppningsvis ett cacib på Asta någon av dagarna. Drömma kan man ju alltid, menar jag. Det är ju sällan det blir som man tänkt sig.

Hur det nu var så jobbade jag alldeles för mycket hela veckan innan och hann helt enkelt inte bada hundarna förrän på fredagen. Jobbade visserligen då också, men vi planerade att åka hemifrån sent så jag räknade med att hinna någorlunda.

Förbaskade optimist!

När jag kom hem från jobbet tog jag med mig hundarna till motionsspåret och promenerade där. Rent och torrt och inte så många ormar....

På väg hem därifrån åkte jag till en av fårhagarna. Mest för att låta Göte och Lisen få en egen promenad där medan jag kollade fåren. När jag närmade mig hagen såg jag från vägen att den utökats mycket. Det var ulltussar långt vidare omkring än det brukar vara. Vid en närmare koll; Jodå, de var på rymmen! Normalt kommer de om man lockar på dem, men den här gången hade de inga planer på det. Jaha, hur skulle vi nu kunna åka på nå'n utställning? Rymmande får, ingen tid till att förbereda hundarna, vad göra? Vågade absolut inte ta ut Asta på jobb, tänk om hon skulle bli ormbiten, getingstucken eller skadad på annat sätt just idag?

Jag ringde till Palle och hojtade ut min förtvivlan i fem minuter innan han fick ordet. Han var nästan hemma, så han lovade hämta transporten och kraftfoder och för att göra en lång historia kort så flyttade vi hem rymlingarna efter diverse bestyr.

Hemma var det oförberett för hundvakten, ostädat och fortfarande obadade hundar. Matsäcken var inhandlad men inte färdig, den nya fönen inhandlad men oanvänd....

Jag badade vissa delar av Simon, blåste o borstade och blåste och borstade. Däremellan packade jag maten, tog fram sängkläder o handdukar till hundvakten, skrev listor till densamma , insåg att det måste förbli ostädat, förberedde packning av Ms Mercedes osv i all oändlighet. Fåren hade tagit nära två timmar i anspråk och det kändes som om jag trampade omkring i en leråker, kom ingenstans.

Jag bestämde mig för att bara bada det vita på Asta, men innan jag kommit så långt kom vårat ressällskap Sissel med husse. Jätteroligt att träffas, vi fikade och rastade hundarna efter att Asta fått ett light-bad.

Så var vi så småningom på väg. Två timmar försenade, men vid gott mod. Vi har bara ca 50 mil till Oslo och vi hade i alla fall minst 7 timmar på oss att köra.

Vi rullade fram i lugn och ro i mörkret, några småslumrade.... då hördes en bautaknall, en explosion och bilen började luta! Ett däck hade exploderat!

Inget annat att göra än att få hejd på bilen, ut och titta på förödelsen. Mina bidrag till fortsatt färd bestod i oroligt mumlande och viftande med en ficklampa, ibland lyckades jag t o m lysa på rätt ställe, samt att sätta igång varningsblinkersen som slutade fungera efter en stund...Palle är en klippa i alla lägen, han tog bort ett av dubbelmotagen och placerade det fram, vi kunde fortsätta med fem hjul i stället för sex stycken. En stund i alla fall, visade det sig. Inom en timme var det dags igen. Punktering. Vi andra rastade hundarna när vi ändå stannat, Palle kröp omkring under bilen och tog bort ytterligare ett av bakhjulen för att sätta det fram. Vi konstaterade att bytet gått på rekordtid, vi hade många timmar på oss att komma fram till utställningen. Lite dåligt med reservdäck bara.

Vid en mack pumpades och lagades det däck som bara var punkterat, det exploderade fanns det bara små rester kvar av. så fortsatte vi.

Det ljusnade, såg ut att bli fint väder, vi kom in i Norge och allt var väl. Tills jag körde över en asfaltsskarv vid ett vägarbete. Då brakade helvetet loss ljudmässigt, medresenärerna for upp från halvslummar och vi stannade. Punktering trodde jag. Men nej, kofångaren hade fastnat i däcket! jo det är sant, däcken som suttit bak var större än de som normalt brukar sitta fram och när bilen skuttade till så slog däcken i kofångaren som åkte på sniskan och fastnade på något underligt sätt.

P. är en rådig man, han tog fram en såg och sågade bort oväsentliga delar, hjulen kom loss och vi åkte vidare...

Då upptäckte vi att klockan som vi tittat på då och då inte stämde med mobiltelefonernas klockor. I stället för att vara halv sju på morgonen var det tio över åtta.... och vi var absolut inte i närheten av utställningsplatsen. Det hade gått en säkring när varningsblinkern slocknade och när den byttes ut så kom klockan igång igen... sent omsider kan man väl tycka.

Jaha, jag försökte mentalt förbereda mig på att Simon inte skulle hinna visas. Det kändes inte bra, men vad gör man. Satte mitt hopp till att i alla fall få visa Asta.

Så kom vi fram till Bjerke. En kö som var obeskrivligt lång ringlade sig fram, eller stod mest stilla. Jag hoppade ur bilen, tog med mig Simon o Asta och väskan med borstar och sprang! Och visst är jag i rätt bra form, men jag fick ge upp och gå, det var så långt! Bilar överallt, tutande, köande, svärande, flera gjorde som jag, hoppade ur bilarna och sprang eller gick, det var rena tumultet. Med andan i halsen kom jag tillslut fram till en stackars parkeringsvakt som lugnade mig med att bedömningen var framflyttad en halvtimme och skickade mig vidare i riktning mot rätt ring.

Jag satt igång med att förbereda Simon, rastad var han ju i alla fall. Några ombyteskläder var inte med just då, jag fick visa i urringad bekväm resklänning och fleecejacka, helt nytt för mig. Hur som helst, Simon vann öppenklassen. Trots klädseln. Han fick CK och vi var på gång!

Nu hade resten av sällskapet kommit till ringen och Palle satte upp tältet och fixade allt. Jag gnällde över min klädsel, men fick finna mig i att gå in i samma utstyrsel i bästa hanhundsklassen, resväskan med ombyte var inte med in.

Dömde gjorde Karin Åkesson från Sverige. Hon tog fram Simon till Bästa Hanhund, CERT och CACIB!! Jippi! Hurra! och dubbel hurrahurra!!!

Nu var allt besvär och alla motigheter glömda, resultatet var värt allt!

Jag kunde sedan i någorlunda lugn och ro byta om och förbereda Asta till hennes entré i championklassen.

Vi lyckades där också! Trots hård konkurrens så placerades Asta först, fick CK. I Bästa tikklassen vann hon igen, fick sitt tredje CACIB på sin tredje utställning för året, jag tackar! Vår reskamrat Sissel fick certet, vilken otroligt underbar dag, full pott!

Bir och Bim följde, jag fick hjälp att visa av Peter som alltid är både hjälpsam och duktig.

Simon blev lite väl uppspelt av sin löpande kamrat Asta så jag tror inte att det var jättesvårt för domaren den här gången att besluta sig för att ge Asta den röd-gula rosetten.

Det var en fantastisk publik med mängder av rara, vänliga människor som gratulerade från alla håll.

Själv var jag överlycklig och knappast ens trött, trots att det var evigheter sedan jag steg upp omkring fem i fredags morse.

I gruppen blev vi inte placerade, men vad gör det. Asta visade sig bra som en mycket god representant för rasen och fick positiva kommentarer från domartältet.

Nu var det klart för den här gången!

En ny dag imorgon, vi längtade efter sömn, men lika mycket efter nå't att äta.

Så vi festade om med kräftor som förrätt och grillade kassler och ananas som varmrätt. Till det rött vin bröd och tomater och majs, vad mer kan man begära?

Hundarna var välrastade, mätta och nöjda och detsamma var vi, ett underbart slut på en underbar dag. (som började lite annorlunda)

Söndagen var ingen tokig dag det heller. Domare då var Tomas Rohlin från Danmark.

Simon blev 2a bästa hanhund, slagen av 2010 års världsvinnare, en fantastisk vacker hund.

Asta blev 2a bästa tik med CACIB, sitt fjärde på årets fjärde utställning.... vann bästa tik med cert gjorde Sissel, så det var onekligen ganska full pott till oss den här dagen också.

Vi fick så många lyckönskningar om hemresan innan vi for. Det hjälpte tydligen för Ms Mercedes krånglade inte det minsta utan rullade på som hon skulle och hem kom vi. Tack alla underbara människor som stöttat, grattat och varit allmänt trevliga under utställningen! Jag ser fram mot att träffa er igen. Speciellt tack till Malena och Peter för hjälp med visning.

Inte förrän under hemresan började det verkligen sjunka in, vilken fantastisk helg det varit.

Lördag 31 juli

Idag fungerar min arm nästan helt smärtfritt, det är bra. Har pysslat med fårstaket efter bästa förmåga under halva dagen och ägnat mig åt hundarna för resten av slanten. Som vanligt har jag tvättat, det är alltid fullt i tvättmaskinen tycker jag. Tvättade ett gäng av hundarnas fällar ikväll. De blev så rena och fina... Dessvärre hade någon lagt in en samling underkläder i maskinen innan jag kastade in fällarna så jag har tillbringat en del tid med att ta bort hundhår från kalsonger och strumpor..... Stackars husse! Jag borde ha kollat bättre.

Hundarna har promenerat i två gäng. Ikväll fick jag för mig att lägga några spår, det var tänkt att Isa och Felix skulle träna. Jag beslöt att låta Asta få ett spår också. Hon var lite långsam i första delen av spåret men jobbade sig fram till första apporten... sen jäklar! Fantastiskt spårarbete! Noggrann, låg nos, fina markeringar. Asta kan det mesta som krävs för att starta apellklass när det gäller lydnaden. OK att linförigheten kanske är en aning för långt ifrån och att hon inte tränat apport. Men läggande, sättande, inkallande, hopp, platsliggning, framförgående, ja det är hon en riktig fena på. Allt sådant tränas ju i vallningen. Budföring funkar utmärkt och spårar gör hon ju... Men varför i hela friden skulle jag ut och tävla bruksprov med henne? Hon är ju Superstar all time, en levande reklampelare för rasen som någon nyss skrev... (Tack för det!) så varför jobba i onödan?

Felix spårade mycket intresserat och ivrigt, men han var faktiskt mer intresserad av föremålen än själva spåret idag. Han fick ett låångt spår med förhållandevis få apporter och det var svårt för honom. Han väntar sig föremål ganska ofta och verkade tro att han missat något när de inte dök upp så tätt. Mer än en gång fick jag stå och vänta medan han vände tillbaka en bit i spåret för att sedan vika av åt rätt håll och ta upp spåret igen. Det kan mycket väl bero på den starka vinden o inte ha ett dugg med föremålsintresse att göra också, vad vet jag? Hur som helst var han överlycklig för varje föremål som samlades in och lekte och frustade omkring med sina "byten" som en värsta boxer. När vi var klara med spåret tog han Pellefant i munnen och drog omkring i racerfart, jag kunde nästan se hur han skrattade av lycka...

Isa är helt outstanding. Hon är så lycklig över uppmärksamhet att hon gör vad som helst, och gör det med glädje! Hon var så ivrig i spåret att jag fick bromsa ordentligt, ändå galopperade hon mycket samlat nästan hela spåret. Givetvis fick vi problem i en vinkel, men hon gav sig 17 på att hitta spåret igen så hon snurrade som en tok innan hon fick sniff och bar iväg igen. Isa är så förtjust i leksaker, pinnar, filmjölkslock i plast och vad det nu kan vara att hon fullständigt dansar omkring med föremålen i munnen när hon hittar dem. Ibland brukar jag tänka på hur Isa skulle vara som hund hos en duktig enhundsägare. Brukschampion? Alldeles säkert skulle hon vara lycklig i alla fall. Men nu vill jag inte vara utan Isa, så hon får nöja sig med det liv vi kan erbjuda henne här. Hon är nog lite lycklig i a fall...

När vi var klara släppte jag ut hundarna på tomten. Filippa stod vid grinden med nosen tryckt mot spjälorna. Hon visste minsann hur roligt de andra haft, hon vill minsann spåra hon också, så det så!

Ja, ja, jag lade ett spår åt henne också, vad gör man inte? Hon är så duktig! Så fokuserad, så noggrann, inget ivrigt snurrande, inget galopperande, inget ståhej över apporter...hon spårade snörrätt trots den starka vinden, hon markerade föremålen lugnt men tydligt, vi övade på att liggmarkera och det fungerade utmärkt.

Filippa må vara bortskämd och divig, men duktig ,det är hon!

I veckan hade vi fint främmande. Det var en son till Felix från kennel Sobelgården som hälsade på med sin nya familj.

En sån trevlig prick! Självsäker, kavat, social och vänlig. Snygg dessutom! Han tillbringade ett par timmar tillsammans med pappa Felix som visade sin son runt på tomten och tog väl hand om killen. Zappa fick följa med och titta på farsan när denne spårade och sedan fick han gå ett eget spår och han var JÄTTEDUKTIG!

Jag är glad att jag fick träffa honom, ni är välkomna tillbaka ska ni veta.

I morgon ska jag hålla tummarna för uppfödningar som ställs ut och för goda vänner som ställer ut sina hundar. Hoppas ni vinner!

Lördag 24 juli

Idag packade vi in oss i Ms Mercedes fyra personer och åtta hundar för en kortare roadtrip.

Den här gången var Strängnäs målet och dragracing på schemat.

Husse har ett förflutet som dragracingförare och gillar att nostalgitrippa ibland. Dagens classic cars visade upp sig på stripen med rök och bolmande och rejäla ljud. Husse planerar att återuppta denna sportform i den "classiska skaran" så det är lika bra att vi andra vänjer oss.

Hundarna väcker naturligtvis uppmärksamhet var de än drar fram. Ett gäng på ÅTTA collie framkallar även många kommentarer.

"Herre Gud så många hundar" är en vanlig. "Kolla Lassie" är lika vanligt. "En, två tre fyra fem sex sju åtta, oj kolla ÅTTA hundar!" var väldigt vanligt idag, liksom den ganska bekanta "oj kolla, dom måste vara klonade" (Då muttrar alltid Husse: Sixten är ju svart för h------e)

Många ville klappa och prata, det är uppskattat av hundarna vill jag lova.

I sådana här sammanhang förväntar sig ingen att collien ska vara rädd, alla tycker bara att de är så vackra och snälla och trevliga och lugna och allt vad det är.

Våra hundar tar sig fram bland hundratals bilar, tusentals människor, ett jädra liv rent ut sagt och har det väldigt trevligt under tiden.

Det smäller ur avgasrör, det misständer, det däckskriker, högtalarröster vrålar, motorer vrålar ännu högre, inget sådant bekymrar dem. För oss är det fullständigt normalt beteende hos våra hundar, något annat skulle förvåna hela familjen stort.

Något annat som inte förvånade mig men som gladde mig oerhört var besked från Fia Flodens matte Kerstin. Hon ringde och berättade att Fia/Gatefields Sweet Georgia idag vann ukk med CK, blev Bästa Tik, fick CERT och CACIB och blev Bäst i Rasen vid WKKs internationella utställning i Köping idag. Så bra gjort! Dömde gjorde Paul Stanton, välkänd för sitt kunnande men också för sin stränghet. Matte Kerstin är överlycklig och det är jag också!

Gatefields Gyllene Gryning ägd av Helena Bertilsson blev 3e placerade i ökk, ett strålande resultat. Jag har fått rapport om att 12-14 hundar fick 2a pris, kraven var hårda och Gatefieldshundarna höll måttet.... Tack tjejer, det gjorde ni bra!

Onsdag 14 juli

I helgen var jag på kurs i Almunge-trakten hos Ewa Myrbring på hennes Evallens kennel.

Kelpieklubben ordnade en kurs för (blivande) instruktörer för sk kroppsvallande hundar. Jag var så glad över att jag blev antagen till kursen.

Vi fick bl a prova på AKCs A o B-bana, Starter class. Jättekul!

Asta o jag fick ett speciellt TACK från vår australiska instruktör/domare/ för att hon fick se Asta in action. Kul!

För övrigt representerades bearded collie, aussie, ungerska vallhundar, gos, beaceron, groenendal, kelpie, cattle dog m fl.

Det var mycket givande att se de olika hundarnas vallningsarbete och intressant att lära sig mer om deras ursprung och tidigare användning.

De flesta har ungefär samma ursprungsuppgifter och liknande arbetssätt.

Vi blev hårt matade med vikten av god djurhållning och hänsyn till alla inblandade i vallning. Det är något som jag har med mig i stora mängder sedan tidigare från bl a Jasna och det känns som om det inte kan framhållas nog tydligt. Hänsyn, omtanke och respekt till de djur man arbetar med är en absolut grundförutsättning.

Vi blev också varnade för att tillåta vissa raser i våra fårhagar, även det viktigt.

Vi bildade en förening när vi ändå var i farten.

Intresseföreningen Kroppsvallarna. Hemsidan är under uppbyggnad och jag kommer snart att länka till den.

Här i veckan framkom att anlagsproven troligen kommer att registreras hos SKK tämligen snart, vilket skulle betyda att de får officiell status. Vi får se hur det blir med det.... Bearded collie har ju detta sedan flera år tillbaka så det är väl naturligt att alla får möjlighet till officiellt erkännande. Jag hade en del kontakt med genetikern Per-Erik Sundgren förra året om detta och han stödde verkligen förslaget med inlevelse!

Lördag 3 juli

Strålande sol, väldigt varmt. Förmiddagen tillbringade jag ute i skog och mark som spårläggare på Heby BKs lägre o högre tävlingar. Det är alltid roligt att vara med när "något händer". Sedan var jag med på sakletningen som avvallare och föremålstant. Därefter skrev jag på lydnadsdelen åt Marie som var en av domarna. Vi höll till i ett partytält för att få en aning skugga, men det var onekligen väldigt varmt!

Deltagarantalet hade efter spåren krympt från 10 stycken till sju, inte konstigt alls. En del av hundarna var ganska påverkade av både värme och insekter. Andra verkade totalt oberörda.

Man blir alltid inspirerad av att se tävlingar och det är väldigt givande att vara sekreterare och få direkt förklaring till betygen.

När jag väl var hemma igen tog vi med oss ett gäng hundar och åkte och badade. Det var säsongsdebut för min del. Felix och Filippa plaskade mest omkring i strandkanten och "fisbadade" men Sixten, Blondie och Isa tog sig ett par rejäla dopp, simmade och stänkte.

Ja, sedan var det tillsyn av hästar och får och hundpromenader. En riktigt trevlig sommardag!

Fredag 25 juni

Midsommarafton! Vi inledde dygnet med att avsluta färjefärden från Danmark till Göteborg. Väl i land var vi så himla trötta att vi bara åkte några mil innan vi stannade och lade oss och sov några timmar. Vaknade till en vacker morgon i Vårgårda (!) och efter att ha promenerat ordentligt med hundarna fortsatte vi färden hemåt. Ms Mercedes tuffade på, tydligen på fortsatt gott humör och efter ytterligare ett stopp för rastning och mat var vi snart hemma. Milen försvinner lätt när man har trevligt.

Det var onekligen väldigt skönt att komma hem och få träffa de andra hundarna och packa ur bilen. Simon som borde vara trött for omkring och lekte med de andra hundarna medan Filippa var lite mera upptagen med att återta eller möjligen förbättra sin position i flocken. Diva kallas det visst.

Vi var lite småtrötta men efter ordentliga hundpromenader piggnar man oftast till, så var det nu också.

Det kändes fint att plocka upp alla priser ut väskan. Resan gav större utdelning än väntat och jag är så glad!

På kvällen var det dags att pumpa cyklarna , packa korgarna och ge sig iväg några kilometer till Bygdegården. Där hade festen pågått ngn timme innan vi kom, men det var bara att ansluta till festligheterna med god mat, trevligt prat och den obligatoriska brännbollsmatchen. Jo då, jag var med. Men av förståeliga skäl höll jag mig undan från lyror och klappträn. P och jag bildade en person, han slog bollen och jag sprang. Vill faktiskt skryta med att jag var den enda som lyckades varva.... Beror mest på en ypperlig slagman....

Torsdag 24 juni

World Dog Show. Jag upplevde arrangemangen som mycket bra!

Vi var varnade för att parkeringen var jättelångt från utställningshall C som vi skulle till, men det var tämligen bekvämt promenadavstånd, en positiv överraskning.

Hallen var rymlig, det fanns gott om plats att sprida ut bord, stolar, burar osv. Inga köer, ingen trängsel, bara trevligt. Ringarna var täckta av röda mattor, det såg läckert ut!

Det kunde ha krånglat lite med timingen mellan de olika ringarna, men det funkade. Filippa var precis klar när Simon skulle in.

Tikarna dömdes av Tomas Rohlin, Danmark. Han har ett fint handlag med hundarna och trevligt bemötande till utställarna. Dessutom räknas han som en betydande ras-specialist. Flippa fick Excellent igen! Det var en enormt stor klass, så vi kallades så småningom in 5 i taget för bedömning. Efter att alla var bedömda kallades alla "excellent" in för att göra upp om segern. Filippa i sin korta sommarkjol med tillhörande bikiniöverdel var kvar efter första bortplockningen... efter andra... efter tredje... så återstod bara sex hundar i ringen, samtliga mycket bra tikar. Då tackades Filippa och en till och fick gå, men tänk vilken bedrift av vår lilla Flippa! Så långt kommen i den konkurrensen och med den pälsen! Jag var jätteglad!

Så var det hund-och nummerlappsbyte och in i nästa ring med Simon. Ringen var absolut proppfull av hanhundar men ingen muckade som jag märkte och det var en juste stämning. Vi fick göra på samma sätt här, först tittade domaren och rasspecialisten, författaren mm Charlotte Höijer samtliga uppställda grabbar, så fick några i taget springa och så ut med alla utom fem, som byttes ut vartefter de blev klara. Simon är en dröm att visa oftast, han travar så lätt och villigt och avslappnat. Dessvärre kan han ibland ha lite dåligt intresse för att sträcka upp sig och visa sin fantastiska nacke och överlinje, men det funkade någorlunda.

Jag höll på att missa att komma in i ringen när det äntligen efter långt och länge var dags för oss. Varför kan ni fundera på, men min kjol var inte så slitsad i början....

Ska ha bättre gångveck redan från början nästa gång....

Hur som helst, Simon skötte sig mycket bra, fick Excellent igen och så var det dags för konkurrensen. Så många snygga hundar som fått Excellent, det var nästan trångt. Utplockningen började och Simon blev kvar... och blev kvar.... och blev kvar.... Fyra hundar placeras, och plötsligt var det bara sex hundar kvar... två plockades ut och Simon blev kvar! Hurra! Han placerades på fjärde plats, så himla kul!

Jag hade inte väntat nå't alls på den här utställningen och så fick vi Excellent på båda hundarna och dessutom så framskjutna placeringar! Det kändes fint att stå kvar i ringen och få Simon fotad bland de allra bästa.

Vi stannade inte så länge efter att våra hundar var klara, det väntade en bilresa till färjan i Fredrikshamn.

Den här gången fick inte hundarna vara kvar i bilen utan måste upp på däck till en hundavdelning. Det var en massa trappor dit och båda hundarna var jätteivriga att upptäcka vad som fanns på nästa våning... och nästa... och nästa...

Vi fann anvisad plats och några andra hundar. Filippa talade bestämt om att hon tänkte ta kommandot i salongen. En bullmastiff backade snällt undan inför det hotet.

En labrador med familj lämnade lokalen.... och jag skämdes. Vi var inte tillräckligt alerta och missade att hindra Divans utbrott mot de stackars medresenärerna direkt.

Vi placerade oss vid ett bord intill väggen och där fick hundarna hålla sig. Simon somnade omedelbart, vaknande bara upp när någon kom för att fotografera de fina hundarna eller bara klappa dem. Filippa sov inte alls, hon höll vakt ifall någon främmande hund skulle försöka komma för nära. Vi fick säga till henne att gå in under bordet och lägga sig och det gjorde hon, men sov, nej så sjutton heller. En av de som kom och pratade med oss och klappade hundarna sa:

Jag trodde att collie var försiktiga hundar men det ser jag ju nu att de inte alls är. Så trevliga hundar!

Filippa stod och tryckte sig mot henne för klappar och Simon klättrade på den stackars människan för att få uppmärksamhet. Jag vet inte om det alltid är så trevligt, men de visade ju hur våra hundar normalt uppför sig bland folk.

Onsdag 23 juni

Igår inledde vi Danmark-resan, Ms Mercedes tog oss till Göteborg utan missöden. Med i bilen var packning för ett par dagar, mat, väskan Bengt och Simon och Filippa. Från Göteborg tog vi färjan till Fredrikshamn. Hundarna skulle vara kvar i bilen under överresan och P o jag beslöt oss för att använda de tre timmarna på bästa sätt, nämligen sova! Så vi stannade också i bilen, bäddade ner oss, ställde väckning på telefonen och sov. Skönt!

Framme i Danmark tuffade vi söderut i riktning Ry och DCKs arrangemang. Vi var framme i god tid på morgonen, P valde att sova igen och jag promenerade med hundarna och började förbereda dem inför utställningen. Vartefter tiden gick dök det upp fler och fler utställare, många bodde i stugbyn där utställningen hölls.

Vi träffades ett gäng och gick till restaurangen och åt frukost, det var gott och trevligt.

Sedan fortsatte jag bestyren med hundarna... Hur jag nu bar mig åt så lyckades jag vid ett tillfälle slå igen en bildörr om mitt lillfinger. Hur det gick till är obegripligt, men det hände hur som helst. Blodet forsade fram under nageln, förbaskat! Ont gjorde det också. Jag tog fram hundarnas Första-Hjälpen-Bag och fann gasbinda mm till bandage. Det behövdes ordentligt skydd för det skadade fingret.

Fortsatte med borstning. Bandaget blev hårigt, några trådar lossnade och irriterade så jag tog en sax och klippte bort det som lossnat... Konstigt nog kom det plötsligt blod på Simon, det droppade ner på honom... från mig! Tro det eller ej, man jag hade klippt mig själv i nästa finger! Komiskt, ja visst, men förbaskat onödigt. Fixerade de två skadade fingrarna tillsammans med bl a silvertejp och fortsatte trimmandet. Snyggt.

Det var härligt väder och massor av hundar. En riktigt stor COLLIESHOW i ordets rätta bemärkelse. Här var collie från stora delar av världen för att bedömas av Ulla Berg-Persson (tikar) och Johnny Andersson (hanhundar)

Hur det gick?

Strålande!

Filippa fick Excellent i öppen klass. Hon var kvar tills det återstod fem tikar i ringen i konkurrensen, då fick hon gå ut, man placerar bara fyra. Fantastiskt! speciellt med tanke på hennes ((avsaknad) av päls. Femma i en jätteklass av mycket bra collietikar, jojo!

Simon fick även han Excellent i öppen klass. Han VANN den klassen! När jag ser bilder tagna under rörelse förstår jag varför. Han visar på ett näst intill ultimat rörelseschema. Och bär svansen bra!

Så var det då tävlan om Bästa Hanhund. Här fanns representanter från många nationer, ett flertal champions. En champion vann mycket riktigt Bästa Hane, en annan champion blev tvåa... och TREA blev Simon! Han fick CERT, ett vandringspris och lite annat smått o gott. Så otroligt roligt! Nästan tårögt! så framstående placering i den mängden av framgångsrika, vinstrika och snygga collie.

På kvällen var det middag och häxbränning. Jag klarade mig från elden.

Vi hade fantastiskt trevligt, så många glada, trevliga människor med gemensamma intressen, det kan bara vara bra. En utställning som absolut ligger högt på "De bästa utställningarna-listan"

Fredag 18 juni

Förra helgens Svensk Vinnar-utställning är avklarad. Jag visade Sixten och Filippa, båda fick CK, Sixten blev reserv Bästa Hanhund och Filippa 2a bästa tik med reserv CACIB.

Ett resultat som jag är nöjd med.

Nu väntar Danmark i nästa vecka, ingen risk att det blir några större framgångar där. Jag är säker på att varken Filippa eller Simon kommer att få någon högre placering p g av avsaknad av päls bl a. Men vi tar en liten semester till grannlandet och hoppas på att ha trevligt. Ett Excellent på bägge skulle vara helt OK. Gärna båda dagarna....

Häromdagen tränade vi rapport. Det blev ett rejält gäng som samlades, jag tror att det var över tio hundar.

Vi körde ganska kort sträcka och tur var väl det för det var bara Stoja och Felix som inte vände på första sträckan! Så kan det gå, nyttig erfarenhet, vi hade alla tränat för dåligt sedan sist och nu såg vi att inget är helt befäst ännu. Det gick bättre och bättre vartefter vi tränade och vi kunde sluta med lyckade skick och snabba hundar.

Blondie blev helt betagen i Stojas husse och vägrade i stort sett lämna honom! Hon är för söt den hunden.

Här är ömsom sol, ömsom regn och hagel. Ett väder som är oerhört tröttande. Jag jobbade på fm och hann inte ta cykeln eftersom det kom trevliga gäster redan före åtta på morgonen för fikapaus under resan till Jönköping. Vi pratade i vanlig ordning så mycket att jag upptäckte först 10 min innan första lektionen att det var bråttom iväg! P har volvon, Ms Mercedes isärplockad inför DK-resan... Vad göra? Jo igång med Nato-bilen, ett stort monster som jag helst inte får köra för P eftersom den är svårkörd och kräver känsla i körningen. Vilket jag tydligen saknar... Den är dessutom väldigt STOR.

Monstret gick igång, två tjuvstopp och iväg det bar. Ms Mercedes är en leksaksbil i jämförelse, jag hade dålig koll på om det över huvud taget gick att möta någon bil på våra småvägar... Det gick, märkte jag. Jag kom lyckligt både fram till eleverna och hem igen, hurra, nu kan jag köra den bilen också!

Men jag tänker inte göra det så ofta...

Håll tummarna för nån framgång i Danmark!

Söndag 6 juni

Nu är vi lyckligt hemma efter vår senaste utställningsresa.

Fredagen var lite tuff, började med tidig sopplunch i goda vänners lag, fortsatte med Skultunas butiker, shopping av studentpresenter osv.

Hem i full fart för att snygga till hundarna igen, därefter iväg på studentuppvaktning och härlig mat. Långpromenad med hundgänget följde, därefter tog jag ut alla grejer som skulle med till Norge. Palle kom hem sent om sider och tog hand om packandet av bilen. Vi kom iväg hemifrån, stannade hos nästa student för avlämnande av presenter och mer mat..
.

Efter 21.00 lämnade vi Heby med sikte på Drammen i Norge.

Palle har haft en arbetsam vecka så han sov och jag körde de första 30 milen. Det är behagligt att köra på kvällar och nätter, bra temperatur och inte så mycket trafik. Vi stannade och rastade ett par gånger under färden, hundarna behöver sträcka på benen och dricka vatten då och då.

Till Drammen anlände vi strax efter tre tror jag, vi promenerade med hundarna och satte oss sedan för att vila och kanske sova några timmar...

Filippa, vår vakthund, var med och hon väckte oss då och då med morranden och skall. Det var inte bara vi som anlände i god tid och varje ny bil som kom skulle veta att hålla sig på avstånd...

Jag tänkte tanken att jag nog börjar bli för gammal och trött för sån't här liv.....

Hur som helst så var vi i farten med tältresning och frukost i god tid och jag hann göra i ordning hundarna tämligen väl.

Sixten var anmäld i ukl och den vann han med CK. Slutade 2a Bästa Hanhund efter en Champion, tämligen väl jobbat av vår unga grabb. Reserv CACIB, hm, det har varit ett bra år för Sixten. Två utställningar och ett CACIB o ett reserv. Inte illa av lillpojken.

Sedan hade jag chansat och anmält två tikar i öppen klass, bäde Asta och Filippa. Båda väntar på NOCH -titeln och behöver ett storcert så jag ville ha med bägge.

Jag fick hjälp att visa, TACK snälla för den hjälpen! och det gick ju bra!

Ökl vanns av Asta med Ck, trea med Ck blev Filippa!

Det var ett antal Championtikar anmälda men det var Astas dag. Hon lyste i ringen och från publiken hördes kommentarer som att "hon ÄGER ringen" osv. Asta blev Bästa Tik, fick sitt CERT, även CACIB och NORSKT CHAMPIONAT. Inte nog med det, hon blev även BÄST I RASEN.

Den långa resan lönade sig verkligen!

Vi stannade till BIGet och det var inte helt fel.

Asta var visserligen väldigt trött och visade inte sina allra bästa rörelser, jag var svimfärdig i värmen av sömnbrist, men vi blev utplockade i BIGet och belade en 5e plats. I Norge får bara 4 hundar pris i grupperna, men vi var ju ändå utplockade bland de fem främsta, så pris el ej kan ju kvitta. Skitkul rent ut sagt.

Så var vår utställning över för den här gången.

Alla prylar packades och hemfärden började.

Så roligt att ha en Drottning, en Championtitlad Asta med hem! Hurra för världens bästa Asta!

Vi var hemma i 23-tiden, där väntade välrastade och nöjda hundar och present från Helena och Shakira.

Trötta var vi både Palle och jag, för att inte tala om våra hundar. Det var väldigt skönt att somna med sista tanken i huvudet på hur roligt det är att Asta fått sin (första) titel....

Söndag 30 maj

I fredags gjorde jag i ordning hundarna inför SKKs internationella utställning i Österbybruk. Det kändes lite motigt, regn var utlovat, alla anmälda i fällning osv. Anna som äger Foxy ringde och kollade av att vi kunde samåka så jag kände att jag inte kunde stanna hemma fastän det lockade att avstå hela utställningsgrejen... På jobbet hade det saknats personal och vi som var där slet desto mer och jag tyckte bara att jag ville vila och vila och vila...

Hur som helst, Palle, Lilly, jag, Sixten, Blondie, Asta och som sällskap Simon packade in oss i Ms Mercedes tillsammans med Anna och Foxy och gav oss av på lördagsmorgonen. Halva bussen var full med tält, burar, regnkläder och ombyten ifall det skulle börja regna.

Väl framme visade det sig att Peter var där med Simons dotter vilket skulle innebära avelsklass för Simons del. Simon var inte i ordning-gjord för det, men jag tänkte att det hinner jag nog, kul med grupp...

Sixten var urkaxig och tog upp svansen den rackaren, husse promenerade i säkert en halvtimme innan pojken insåg att det var lika bra att koppla av. Ingen blev ju ändå imponerad av honom. Sixten var vår första hund att visa, anmäld i ukl. Han skötte sig utmärkt och vann klassen med CK, jättekul! I bästa hanhundsklassen blev han andraplacerad efter en junior vilket medförde att Sixten fick CACIB!!! Hurra! Hurra!

Regnet strömmade ner utan uppehåll men vad gjorde det, dagen var räddad. Det stannade inte där med framgångarna. Systrarna Blondie och Foxy var även de med i ukl, Blondie vann med CK, Foxy blev 2a med CK! så roligt för oss alla, Anna och hennes fina Foxy förtjänar så väl sina framgångar.

Asta var anmäld i ökl, mest för att jag skulle få uppfödargrupp. Hon vann klassen med CK, blev dessutom Bästa Tik och fick CACIB... CERTet och res CACIB hamnade som tvåa bästa tik, Gatefeilds Sunny Girl, även kallad Blondie... Trea bästa tik var Foxy, snacka om storslam!

Asta blev senare Bäst i Rasen och så var det dags för avelsgruppen.... jag hade inte hunnit göra i ordning Simon det minsta lilla. Han fick gå in i ringen med dåligt trimmade hasor och pälsen i oordning men det gick bra ändå, Hp o Bästa Grupp.

Uppfödargruppen härnäst innehöll två CACIB vinnare och en CERTvinnare samt BIR hunden så den var rätt bra! Hederspris och Bästa Grupp fick vi där också. Tack till Susanne och Marita som hjälpte oss visa grupperna.

Allt och alla var genomblöta, vi hade ungefär en timme på oss att torka och snygga till och borsta inför finalerna i Stora Ringen. Själv såg jag ut som Plupp med takdropp.

Det kändes som om jag verkligen slet och stretade, våt, frusen och med mascara på kinderna och håret i stripor med vattnet droppande försökte jag få till Asta i bästa skick, trots leran och vätan. Inte bara Asta, hela gänget skulle ju in i finalerna och där ville jag verkligen se till att de såg så bra ut som möjligt trots omständigheterna.

Peter, som äger Simons Steadwyndotter som var med i avelsgruppen var snäll och stannade kvar till finalerna och gjorde sin hund så torr och välborstad som möjligt.

Nina med dotter Elsa bidrog med hjälp, liksom Anna och givetvis Palle och Lilly. Vi kämpade! Till vår hjälp kom även Erja och vi lyckades få ihop det till slut.

Min kavaj dropptorkade fortfarande när jag skulle in med Asta i BIGet så det fick bli den medhavda reservkavajen som åkte på. Asta såg fin ut och jag kände mig stolt över henne. Det var bara så otroligt mååånga bra hundar i grupp 1 så chansen kändes väldigt liten att göra sig sedd i det gänget. Men vi blev utplockade bland de sex bästa och det var fantastiskt roligt! Det stannade inte där, vi blev inte femma... inte fyra... men 3a! Wow så kul!! Vår vackra Asta som är så duktig på alla sätt! Det här var inte hennes första grupplacering men det är länge sedan den senaste var så det var ännu roligare än någonsin! Dömde gruppen gjorde vår rasdomare Leif-Herman Wiberg, Norge

Fullt sjå ut ur ringen, uppfödargruppen väntade och så in igen .... Sixten, Blondie, Foxy och Asta. Vi blev utplockade bland de fem bästa grupperna, hurra!!!. Vi placerades på tredje plats, det är STORT i de här sammanhangen, dömde gjorde Mr Andrew Brace, GB

Så småningom var det avelsgruppen, där var inte konkurrensen lika hård, vi belade andra platsen och nu började priserna hopa sig....

En av arrangörerna sa därefter "Uppsamling för Upplandshundarna..." Va? Alla BIR-vinnare boende i Uppland kallades till finaltävling, allt enligt uppgifter i katalogen som jag inte köpt. Palle sprang och hämtade Asta, vi fluffade lite och så in i ringen igen. Dan Ericsson dömde och placerade Asta på en hedrande andra plats. Ännu mera priser och ännu mer glädje.

En fantastisk dag började lida mot sitt slut. Ett stort TACK till er alla som hjälpte till, TACK till Peter som stannade kvar med sin tik, TACK till Erja som hjälpte oss med grupperna. Det är fint med samarbete mellan kennlar, jag tror att jag räknade till sex olika kennlar som var inblandade i mina hundar. Det är precis så det ska vara, alla hjälps åt och alla har roligt. Hurra för er och hurra för våra underbara hundar!

En annan STOR grej: För någon vecka sedan ställde Ulla Kvist ut sin Vilda som är syster i till Sixten, Blondie Foxy m.fl. Det resulterade i CERT, BIR och BIS 2a på SBK i Katrineholm. Så plötsligt har Simon-Alice-valparna samlat på sig flera CERT o även CACIB trots att de ännu är så unga. Det lovar gott för framtiden.

Fredag 7 maj

Idag har det kommit lamm. Så underbart små och söta att det nästan inte är sant.

En annan grej har också hänt:

Gatefields Smart Guy, G Sunny Girl o G Gyllene Gryning har gjort sitt MH!

Först ut var Sixten och han gjorde ett fullkomligt lysande MH om man gillar att hunden leker, kampar, inte blir rädd, inte har några kvar stående rädslor, viftar på svansen åt spöken, kutar iväg och leker med avståndsfiggen osv. Han fullkomligt härjade runt banan under stor glädje. Det fanns ingen rädsla eller agressivitet eller hot över huvud taget, han var bara snäll och lycklig vår lilla pojke.

Jag är stolt över Sixten, vi visste att han är bra mentalt, orädd, lekfull och genomsnäll, men nu har vi papper på det också.

Shakira var nästa hund ut. Hon är inte den kampande sorten men glad och vänlig och hon avreagerade totalt efter varje moment, i stället för att "lägga på sig" växte hon och blev karskare och morskare för varje moment! Gulliga, vackra Shakira!

Vår älskling Blondie kom sedan. Hon gillade publiken och testledaren skarpt, engagerade sig i människorna, lekte helt OK men inte lika intensivt som Sixten (S fick publiken att fundera på att byta ras, kanske en collie inte är så tokig ändå..?) Blondie jagade inte elharen, ett klokt beslut, men hon var mycket underhållande på aktiviteten. Hon kollade löv som for i den starka vinden, kollade de knakande grenarna ovanför oss och stretade då o då mot publiken. Ändå mycket lugn och samlad i sitt beteende, ingen stressad typ. Avståndsfiguranten var intressant, hon stretade mot den också. När hon väl fick springa iväg var det full galopp direkt ut i "gömslet" till avståndsfiggen, morsning på dig, är du här, och så iväg till publiken och vidare ut på en liten doftrunda innan hon tog en tur mot beskrivare och testledare och sedan kallades in. Hon hann med att kolla av ett rejält område och det är typiskt Blondie, hon älskar människor.

Så följer dumpe, B hoppade undan men tog inte blicken från overallen. Hon kom och nosade på den då jag närmat mig den och visade ingen som helst kvarstående rädsla. Härligt. Skrammel, ja en liten undanmanöver men hon ville undersöka vad som orsakat skramlet, själva lådan med skrammel var inte så intressant. En spännande hund, hon tänker inte alltid som andra hundar gör. Absolut inga kvarstående rädslor på något moment. Spökena var intressanta, hon ville väldigt gärna gå ut till dem, hon satte sig framför mig så långt kopplet tillät och kollade dem. När hon väl fick gå till dem for hon iväg till första bästa spöke och hoppade upp på det med stor glädje "Hurra, jag visste att det var en människa här , puss på dig!" Underbara, älskade Blondie!

Leken innan skotten var faktiskt ännu mer intensiv än i starten, hon hade verkligen haft en rolig dag på sitt MH. När första skottet kom släppte hon trasan och ville kolla vem som förde väsen, sedan ville hon inte leka men visade absolut inget flyktbeteende eller oro. Beskrivaren och jag hade lite olika åsikter, jag ville springa i stället för att leka, så tiden rann ut... Men nu har jag papper på att Blondie är en orädd, lekfull, nyfiken och otroligt social tjej, vilket vi visste innan!

Schäferkompisen Jazza var också med, hon skällde och stojade och hotade än den ena o än den andra, men lugnade ner sig och vid spökena satt hon snällt och mycket trött och inväntade deras ankomst... Skotten bekom henne inte och vi avslutade därefter beskrivardagen.

Alla var vi mycket nöjda och glada och stolta över våra hundar.

Så nu kan vi använda våra ungdomar i avel när vi vill... Jag är säker på att åtminstone Sixten vill!

Söndag 2 maj

Nu är spårkursen avslutad för den här gången.

Idag har vi spårat på betong med övergång till asfalt, övergång till betong o därefter övergång till gräs.... De spåren lades på butiken Karlssons område under öppet-tid... Cyklister och bilar passerade spåren då och då och från kundparkeringen intill vändes många nyfikna anleten mot hundarna under deras arbete.

Hundarna stördes inte av miljön, de var så fokuserade på sitt arbete. Felix föremålsintresse har utvecklats betydligt och han var så ivrig att finna miniföremålen att han kollade föremål både i och utanför spåret... Då ska ni veta att det var ca 15 meter i sidled mellan varje spår och stark vind. Felix markerade dock bara de rätta grejerna trots nyfikenhet på "allt" :

En del hundar hade lite problem med övergången mellan betong och asfalt, en del brydde sig inte ett dugg om växlingen.

Efter det spårarbetet åkte vi hem till Molnebo och tittade på film från gårdagens sista övningar och dagens första spår. Det var som vanligt intressant att se. Ännu mer intressant var det nästan att Blondie också tittade på filmen! Hon sprang och kollade i rummet intill bakom bilden om någon hund sprang "ut ur bild", hon stod framför bilden och tittade, hon kollade projektorn, hon satte sig i soffan och tittade, hon gick till bilden igen, kollade projektorn... Vi undrar alla vad hon hade i huvudet. Det såg givetvis ut som om hon såg hundarnas arbete på filmen , fattade att bilderna kom från projektorn osv.... Vem vet?

Efter pausen for vi till ett sandtag för att lägga spår i sanden. Det brukar vara svårt för hundarna att spåra i sand, men den här gången gick det bra, troligen beroende på fukten? Vi mer eller mindre gömde föremålen i sanden och Felix var bättre än någonsin på att hitta och markera dem. Det var så roligt!

Efter det spåret lade vi en ny typ av konkurrens-spår. I skogen fick vi lägga ett någorlunda långt spår med normalstora till stora föremål utlagda. Sedan gick hundarna spåren två o två, en började spåra fram till första föremålet, när markeringen var avklarad till belåtenhet och väl belönad tog föraren hunden åt sidan och släppte fram nästa hund med förare tills de spårat sig fram till föremål två och markerat och belönats storligen.

Sällan har en sådan kämpaglöd visats i spåren! Nisse och Felix delade spår och de var så ivriga att få komma fram och ta över spårandet båda två. Det är en övning som jag definitivt ska använda mig av igen.

Med Gittan på tjänstehundsövningar gjorde vi liknande övning, men mera i syfte att vila en hund i taget och hålla den beredd att ta över då den andra behövde vila. Idag så gjorde vi stor affär av första hundens föremålsmarkering och när sedan andra hunden fick ta över spåret direkt så taggade de varandra till stordåd. Tack vare att vi växlade hund vid varje föremål så blev de om möjligt ännu mer intresserade. En bra övning om man t ex vill öka motivationen.

En härlig helg har det verkligen varit. Det enda jobbiga var att när det äntligen blev kväller och vila igårkväll, sådär vid 21.30....så ringde vår rara granne och berättade att fåren var på rymmen. Vi for iväg och tog in dem och i morse gick jag upp tidigt för att släppa ut dem i en hage med gräs, höbalarna ratas numera. Lite stängslande hann jag med för att försöka få gänget kvar i den nya hagen innan det var dags för att ansluta till spårgänget.

Imorgon är det en arbetsdag igen.

Jag har fö anmält till Östebybruk, kom på det precis sista dagen för anmälning. Ska bli intressant att se om pälsarna sitter kvar på en enda av de anmälda.

Världsutställningen ska också få sin anmälan från mig, jag tror att det bara blir en anmäld... eller två....

Lördag 1 maj

Första dagen på spårkursen är nu avverkad.

Vi har haft jättekul!

Deltagarna är Quittra Schäfer, Tosca Sheltie, Nisse Collie, Jonna Collie, Felix Collie och Jag-har-glömt -namnet-Malle.

Vi började med att berätta vad vi tränat sedan sist, våra planer och mål för närmsta tiden.

Sedan lade vi enkla spår med 4-5 föremål, spåren låg med ganska korta avstånd ifrån varandra och vinden var väldigt stark. Trots det fungerade spårandet väldigt bra för alla!

Felix påminde mig om att vi faktiskt tränat att liggmarkera föremålen på förra kursen, så han lade sig spontant vid tredje föremålet och jag kände mig dels som en idiot som glömt (det kan bli lätt virrigt när man tränar olika hundar som jobbar på olika sätt) dels oerhört lycklig över att Felix minsann kom ihåg hur han skulle göra.

Efter att vi kunnat konstatera att alla hundar fungerade bra gick vi vidare med svårigheterna och lade konkurrens-spår. Medan de låg till sig i en halvtimme hade vi 5 min platsliggning, alla varierade övningen efter egna förutsättningar, allt från att gå långt ifrån till att sitta kvar vid sin hund.

Spåren vi lagt korsade de gamla spåren vi gått men det tänkte man inte ens på, hundarna spårade övertygande de spår de tagit upp. En del var lite nyfikna på grannen som spårade på 15 meters avstånd vid sidan om. "Oj, vad hittade han...." såg det ut som på en del..... kolla, nu hittade jag också..... jag vill hitta först..nej jag vill vara först.... så lägger de på ett extra kol och stretar i linorna. Visst är det både utvecklande och lite störande, oerhört lärorikt. I den starka vinden kom många andra intressanta dofter som påverkade hundarna mer eller mindre men de jobbade alla suveränt.

Vi tog paus med lätt lunch och "filmtime", Michael hade filmat varje hund i alla moment, även platsliggningen. Det är så lärorikt att se varandra, sig själv och sin hund i arbete.

Efter lunchen åkte vi till Morgongåva och övade spår på grus. Spåren gick sista 30 meterna på gräs, så vi övade även övergång från en typ av mark till en annan. Det var en god idé för även om grus-spårandet gick lite knaggligt för en del så lossnade det ordentligt när de väl nådde gräset så de kunde avsluta glansfullt.

Föremålen i de spåren var av ministorlek, Felix höll på att svälja en "tumme", ni som jobbar med papper o pengar vet vad jag menar. Som tur var spottade han ut den, annars vet jag inte hur dagen slutat. Glasspinnar, påsförslutare, miniplastlock, kapsyler, patronhylsor, ja bara fantasin sätter gränser för vad som är användbart.

Efter spårandet avslutade vi dagens övningar med budföring.

Innan dess visade Maria och Nisse hur man kan klickerträna apportering.

Efter en mycket givande dag bestämde vi att ses på Karlssons parkering i morgon för spår på asfalt och betong.

Fick just ett telefonsamtal från en god vän. Hon berättade att på en SCK-utställning idag hade ett stort antal 0 pris delats ut p g av betten. Spontant undrar jag om det verkligen var så illa eller om domaren som lär ska varit från utlandet helt missuppfattat den informationen han fått?

Nu ska vi ut och motionera. Jag ska erkänna en sak: Klockan är 18.00, jag jobbade lite på morgonen och sedan har jag "kursat" hela dagen... Promenaden lockar inte! Men det kommer att kännas bättre bara vi kommer ut.

Tror jag.

Torsdag 29 april

Ibland frågar folk hur jag hinner med att träna så många hundar, hålla dem någorlunda välskötta och dessutom ställa ut osv....

Ja ni skulle se dagens träning så förstår ni.

Såhär kan man också göra...men det finns säkert bättre metoder, så jag rekommenderar ingen att ta efter...

Jag skulle sysselsätta alla tio hundarna enskilt under en tvåtimmarsperiod.

Beväpnad med matskål fylld till 1/3, hund i koppel och en leksak gick jag ut med en i taget. Jag lekte lite med varje hund, övade kommandot "apport" med några. Sedan tog jag hunden med ut i skogen, bärande på matskålen, gick 100 meter, ställde ner skål, vände, gick 100 meter, vände och skickade den mativriga hunden till matskålen. Sedan var det att springa efter, koppla och gå hem. TIO hundar... Göte och Lisen fick naturligtvis mycket kortare sträcka att springa.

Efter en stund insåg jag att metoden var onödigt tidsödande så jag parkerade matskålen redan vid "starten" och gick iväg med hunden i riktning bortåt, vände och skickade hemåt... då sparade jag in en extra tur och kunde snabba på övandet lite. Ja alla sätt är ju bra utom de tokiga, eller vad säger man.

"Marsch" eller "Framåt" eller med hunden i koppel "Före" är användbart i det här sammanhanget.

För att vara lite flitigare sprang jag en stund med hunden för uppvärmning och steglängdens skull i trav med rejäla kliv innan "matskålsköret" blandades in.

På lördag har vi spårkurs här, jag ser fram mot det med glädje och lite bävan, hur ska lydnaden gå....

Den här gången ska vi upp till bevis att vi kommit så långt som planerat. Felix min pärla ska nog klara sig skapligt. Hoppas att jag får möjlighet att ta med Isa på någon övning, hon är ännu bättre spårhund än Felix men ligger efter lydnadsmässigt.

Onsdag 28 april

Rapportkurs har det varit ikväll.

Helt fantastiskt så snabba och löpvilliga hundarna var ikväll. Utom Sixten! Han var mest intresserad av resterna från en skjuten älg...

Lite jobbigt, nu får jag backa bandet och motivationsträna några gånger.

Vi hade bra stationsuppträdande på alla, några skall förekom i början men alla lugnade sig.

Det är jättekul att ha ett gäng att träna tillsammans med och en riktig förmån att ha Göran Hawee som kursledare då han är mycket kunnig.

Nästa gång är planerad till 19 maj kl 19.00.

Fredaag 23 april

Var på en föreläsning igår. Föreläsare var Sofia Malm från SLU, det handlade om genetik och avel.

Mycket intressant och matnyttigt kom fram . Jag fick nu lära mig att hög-medel- låg arvbarhet indelas så här:

LÅG arvbarhet kallar man en beräknad avbarhet på 20% eller mindre.

HÖG arvbarhet kallar man en beräknad arvbarhet på 40% eller mer.

Att beteende har låg arvbarhetsfaktor visste jag redan, liksom att beteendet styrs av oerhört många faktorer.

HD beräknas ha en arvbarhet på ca 30-40% enligt föreläsaren.

Sofia ville få oss att tänka till när det gäller gentester. Hur långt ska vi gå? Hur mycket ska vi testa? Ska vi testa bara för att vi kan testa? Vad vill vi nå med testandet? Alla var eniga om att det bör vara en viss begränsning. Även sunt förnuft bör få råda i vår avel framhöll såväl föreläsare som deltagare. Känns skönt att veta att alla trettital deltagare har koll på läget. Det var bara jag som var collieuppfödare....

Onsdag 21 april

Det sorgliga faktum att det inte blev några valpar har jag accepterat nu och det är bara att gå vidare.
Det har aldrig varit en sådan enorm efterfrågan på collievalpar som nu. Jag har försökt hjälpa några att få valpar på annat håll men alla kan jag inte hjälpa tyvärr. Det är ett tappert gäng som troget väntar på nästa planerade valpkull här också, vi hoppas att det blir en el två kullar under sensommaren. Det behövs nog minst två kullar för att ni alla ska få era valpar härifrån, jag är så stolt och glad över erat förtroende!

Idag har vi tränat sök med Blondie och Sixten på okända marker med nya kamrater. Det gick fint, vi håller oss på väldigt låg nivå ännu. Sixten ska ju inte träna sök egentligen eftersom han tränar rapport men han fick hänga med ändå.

Felix brukar få åka till Sala och träna lydnad en gång i veckan tillsammans med sökgänget där. Han är rätt duktig, eller väldigt duktig med tanke på hur lite vi tränar hemma. Det är trevligt att vi är välkomna att vara med och träna "både här och där"

Tyvärr kommer vi inte att kunna träna något under maj (förutom spårkursen) eftersom jag jobbar för mycket under den månaden.

Någon utställning blir det nog inte heller, möjligen Österbybruk. Borde kanske satsa på någon liten SBK-utställning också, men vi får se...

Fick beskedet att "Vilda" syster till Sixten och Blondie också har A-höfter! Det gör mig så glad, Vilda ägs av Ulla Kvist, Kennel Ullhamra och det känns extra viktigt att hundar som kommer till andra uppfödare är fria på höfterna.

Det går framåt för vallhundsgruppen för kroppsvallare, närmsta steg är att utbilda instruktörer och den utbildningen är planerad och kommer att genomföras under året.

Tja, det var väl allt för den här gången.

Söndag 11 april

Vallhundskurs.

Jag är alltid lite orolig inför fåraktiviteter ifall någon hund kommer att gå för hårt fram med fåren. Inga springande får tack!

Gunnar Larsson som höll kursen är mycket rutinerad och jag hade inte behövt vara orolig. Det gick lugnt och fint med fåren som sig bör.

Vi var ett optimistiskt gäng som träffades här hemma i köket för att fika och lyssna på Gunnars information innan det var dags att ta sig till fårhagen för att omsätta teori i praktik.

Några hundar var helt ovana, en schäfer och en collie. Några var ganska rutinerade i stället och alla fick den typ av träning som behövdes.

Det finns några bilder på "play and practise" från övningarna.

Söndag 4 april

Igår var det utställning i Stockholm. Tack för att ni höll tummarna, det gjorde susen.

Simon vann ökl med CK, blev Bästa Hanhund, fick CERT, CACIB och BIM!

Filippa vann ökl med CK, blev 2a BT efter en champion och fick CERT och reserv CACIB.

Vi var mycket nöjda när vi åkte hem kan jag säga, det är bara att beklaga att vi inte har några fler utställningar på gång just nu.

Jag har för mig att Simon nu har tre cert och tre CACIB och att Filippa även hon har tre cert, men att några av dem är tagna i Norge.

Jag hoppas att det blir möjligt för oss att jaga ytterligare två CACIB i övriga Norden på Simon i år eller nästa år.

Tack snälla ni för alla gratulationer!

Fredag 2 april

Länge sedan jag skrev, det är så mycket annat att stå i att skrivandet får vänta ibland.

Felix har blivit pappa, GRATTIS till mamma Agnes och Catrine.

Förra helgen var Anja Ejerstad här för att visa hur man kan göra i ordning sin långhåriga collie inför utställning.

Många uppfödare tog chansen att förkovra sig i ämnet och flera "vanliga valpköpare" deltog också, jättebra!

Vi använde Simon som demohund och hela proceduren från badning, torkning, borstning, klippning mm visades. Det tog sina modiga timmar men det var det värt. Jag kommer att sätta ut nya bilder på Simon tagna efter "groomandet" så snart jag kan. Han blev jättefin!

Har hört att uppfödare i andra delar av landet funderar på att bjuda in Anja till liknande kurs. Mitt tips är: Gör det! Ni kommer aldrig att ångra er.

Idag samlades en tapper skara inför rapportträningen redan före 9.00 här i morse.

Fem hundar och deras förare gick tillsammans med kursledare Göran ut i skogen med pick och pack för att träna. Idag lades mer fokus på stationsuppträdande än vad som gjorts tidigare. Ryggsäckar med fika, dubbel uppsättning koppel och liggunderlag, dubbla antalet vattenskålar osv medfördes.

Vi hade en härlig dag i solsken och värme och hundarna skötte sig strålande.

Sträckan var ca 200 meter och vi övade i två omgångar med en rast emellan, så hundarna förflyttade sig många många hundra meter under övningarna. Det är ju utgång, (200 meter) ,skick (200m), återskick , tillbakagång, utgång, skick, skick, o.s.v.. och innan det en promenad till träningsplatsen. En del av hundarna var lite segare mot slutet, det hade vi alla förståelse för. Jag hade med mig Sixten och Felix och de gick jättebra!!!! innan pausen, men sedan behövde de lite retning för att hålla riktig fart under de återstående skicken.

Vallhundskurs på söndag 11 april, det finns ett par platser kvar. Spårkurs grupp 1 omgång 3, 1-2 maj (Michael Hedman) är det som kommer härnäst. Se "kunskapskanalen"

Imorgon ska vi till Stockholm på utställning, håll tummarna för någon typ av framgång är ni rara!

Söndag 21 mars

Snö! Snö! Yrsnö!

När jag som bäst vant mig vid att se våren som given bestämmer sig vädergudarna för att backa bandet igen....

Igår satt vi på trappen och solade oss, både hundar och folk. Idag har vi traskat omkring i snön med tunga steg för att ta oss till hästar och får. Hundarna struntar i att det snöar, de vill ju ut och motionera ändå, men jag skulle kunna tänka mig att tända en brasa och läsa en bok och låta "Nå'n annan" ta över verksamheten.

Mor kom hem till sig idag, hon genomdrev en veckas tidigare hemgång alldeles själv och sitter nu och huttrar i sitt hem. Palle o jag har skottat och eldat och förberett hemkomsten efter bästa förmåga, men det räckte inte till i det här vädret. Nu har jag handlat till henne och tänt i spisen igen, hoppas nu att hon klarar sig drägligt. Det är inte lätt att bli gammal och drabbas av upprepade benbrott.

Jag har varit på sk "clinic" idag med bl a Erik Lette. Det handlade i första hand om treårstestet, förberedelser och genomförande mm. Det är alltid intressant att lyssna på "de stora elefanterna" (nej vänta nu, är det dem man ska se dansa? Nåja VM och OS osv är ju så stort det går i sportvärlden, ni förstår nog vad jag menar)

I Sverige håller vi oss skapligt framme inom hästsporterna. Vi har många bedömningar och tester för våra hästar för att se anatomi, exteriör, förmåga, temperrament, lämplighet till utbildning osv. Det känns som om vi kan dra paralleller till hundsporterna. Men det finns en stor skillnad..... Inom hästvärlden vet man med säkerhet att en mycket god individ inte alls med säkerhet ger mycket goda avkommor. Många av oss vet det inom hundvärlden också, men vet de styrande det? Tveksamt.

Inom hästvärlden rekommenderar man att använda klass 1 hästar i aveln. Man förbjuder absolut ingen avel! Men om t ex en treåring gör ett riktigt uselt test men ändå visar att den eventuellt kan ha goda förutsättningar att utvecklas åt rätt håll så framhåller man från domarhåll att den troligen/eventuellt kan göra mycket bättre ifrån sig som fyraåring....eller äldre...Den kan tänkas ge mycket bättre avkommor än vad den är själv.... Känner någon igen sig från hundvärlden? Inte? Nä, inte jag heller, i alla fall inte från t ex SCKs MH-användning. Nu är ju MH dessutom bara en beskrivning, inte ens ett test.... Men jag ska inte dra alla rasklubbar över en kam, de finns de som har god insikt.

Se till en del otroligt framstående avelshingstar. Somliga har lämnat otroligt framstående avkommor trots att de varit tämligen mediokra själva och nästan snubblat igenom godkännandet. Vissa andra har bländat i exteriör eller gångarter eller hoppning och lämnat klart mediokra avkommor... detta trots en stor samling ston av olika stam som mödrar till de mediokra eller superbra avkommorna.

I hästvärlden vet man att t ex hopphästar normalt har en lite annan konstruktion än dressyrhästar, ta t ex bogparti och halsansättning. Det vet våra exteriördomare också inom hundvärlden, jämför t ex bröstkorgens olika form på en vallande hund och en labrador och en greyhound. De ska inte jobba på samma sätt, de ska inte vara lika byggda. Det finns folk som inte har någon aning om exteriörens betydelse. Finns det folk som inte har någon aning om mentalitetens betydelse? Troligtvis. Att dessutom skilja på individen i sig och individens nedärvningsförmåga, hur många förstår det? Jag blir skrämd av hur få inom hundvärlden som verkar begripa det!

Det är så givande att få fortsätta suga i sig lärdom från kunnigt folk. En clinic som denna muntrar upp i ovädret. Nästa helg har vi två begivenheter här:

(ID-)spårkurs med Michael Hedman och Grooming med Anja Ejerstad. Nu vill jag inte kalla dem elefanter, det kan missförstås, men det är givet att de bägge är storheter inom sina områden. Jippi!

Måndag 15 mars

Igår var det dags för samling igen. Vi var ett gäng som fikade och lyssnade på Näringsfysiolog Marika Strandberg.

Oj så givande det var! Ja, lyssnade och lyssnade, många frågor ställdes också och alla besvarades.

Vi kom kanske inte så långt i utbildningen som planerats men vi fick veta väldigt mycket om mycket. När man pratar om näring så handlar det automatiskt om foder, då hamnar man även på sidospår som avmaskning, vad som är giftigt för hundar, plötsligt undrar någon om vaccinering, ja det blir många saker avhandlade. Vi höll på i ungefär tre timmar och det var inte tråkigt en sekund. Alla vågade prata och fråga, tänk så viktigt det är för att få ut mesta möjliga av en kurs eller föreläsning.

Marika driver en veterinärklinik och är mycket kunnig på många områden. Vi kom överens om att ha en fortsättningskurs men har inte bestämt vilket datum ännu. Till er som var intresserade av att vara med men som av olika anledningar inte kunde komma så vill jag säga att ni och de som deltog igår har "första tjing" på fortsättningskurs. Ni ska få er bok när vi träffas.

Idag har jag varit ledig på fm och tagit ett par härliga promenader. Passade på att träna lite i fårhagen i det vackra vädret.

Asta var superduktig, Felix olydig men väldigt tänd, Isa otränad men riktigt duktig, Blondie var hyfsad, rätt lugn och lydig faktiskt, Svea var ofokuserad och lite gapig idag. Filippa var på sitt speciella sätt helt suverän med Elaka Beda som hotade och stångade men som vackert fick rätta in sig i ledet.

Vi gjorde inga större ansträngningar, flyttade fåren en kort sträcka och övade lite lydnad i deras närhet så fåren ansträngde sig inte mycket.

Skulle behöva träna lite mer lydnad men jag har så dålig disciplin när det gäller lydnadsträning som inte har med vallning att göra. Om jag ska vara ärlig så har jag lite dålig ordning på vallningslydnadsträningen också!

Snödjupet minskar så sakta men staketet har fortfarande minihöjd. Hundarna kan inte vara ute på gården utan tillsyn för de kan hoppa ut om de vill, jag tror att stakethöjden är nere på 70-80 cm just nu. Ju mer snön försvinner, ju högre blir staketet. Har funderat på att skotta som ett dike längs tomten, men hur 17 ska jag orka det? får hoppas på fortsatt töväder. Väntar med stort intresse på den första natten som håller plusgrader....

Lördag 27 februari

Idag har vi haft fortsättning på rapportkursen med Göran H.

Sjukdomar ställde till det lite för oss hundförare, några var tvungna att utebli p g a detta och ett par av oss som närvarade var Alvedondrogade och lite zoombielika. Men hundarna fungerade utmärkt trots ovanligt stillsamma förare. Vi repeterade förra gångens övningar för att kolla att de var någorlunda befästa och så gick vi vidare till nya övningar.

Eftersom Sixten var lite krasslig förra helgen och fått ta det lite lugnt några dagar så hade jag bara med honom på första övningarna, sedan fick han vila och Felix tog över. Sixten gick bra, alla sträckor fungerade. Idag hade han sin husse med som medförare, kul! Felix gick superbra! Han kanske inte är lika snabb son Sixten men mycket motiverad! Felix är faktiskt min träningsfavorit om jag ska vara helt ärlig. Men alla är bra på sitt sätt!

Kerstin och Gunnars Fia Flodén gick som ett spjut på alla sträckor, snabb och motiverad och helt lycklig över att få springa fort fort fort....

Att husse inte var med bekymrade henne föga, hon var lika glad att springa till Göran.

Alice är också mycket snabbsprungen och ivrig.

Nisse är snabb och löpbenägen men har lite svårare med sträckorna från Maria ännu, men det gick bättre och bättre redan idag.

Kajsa var inte med idag, men jag vet att hon har tränat bra tidigare.

Det känns så fint att ha möjlighet att få lära sig träna hund av sådana proffs som Michael Hedman och Göran Havee. Riktigt lyxigt!

"Proffsen" fortsätter att komma hit. I mars kommer näringsfysiolog Marika Strandberg hit söndag 14 kl 15.00.
Sista helgen kommer dels Michael H hit och håller fortsättningskurs i spår, dels kommer Anja, efterlängtad av många, många, för att under 4-5 timmar lära oss snygga till våra hundar efter bästa förmåga. Simon är utsedd till demo-hund så han kommer kanske att se lite otrimmad ut innan dess. Tänk att en av Sveriges absolut bästa "groomers" vill göra sig besväret för vår skull!!!

Fortsättning på rapporten blir långfredag 2 april, vi har lite läxa att göra till dess.

Måndag 22 februari

Hemkommen efter en annorlunda resa till Norge.

Vi åkte i fredags. Allt och alla sa "stanna hemma!" så tydligt att det inte gick att missförstås.

Sixten blev t o m sjuk! Men blundande för alla försök att få oss hemma (jag hade aldrig gett mig iväg om jag inte vetat hur gärna andra som var lite beroende av att jag åkte ville resa...) kom vi iväg.

Tack Mia för att du såg till att Sixten kom iväg till "doktorn" och fick sin urinvägsinfektion diagnostiserad och behandlad, han hälsar att han mår utmärkt nu och var pigg redan på fredagskvällen. Husse har sett till att ta väl hand om sin hund medan jag var bortrest och han kollar mig varje kväll så att Sixten verkligen fått sin medicin i god ordning!

Nåja, Norge med slutdestination Skien ställdes in på GPSen och iväg vi for....

Jag avskyr GPS! Ska aldrig skaffa mig en egen. Litar inte på dem det minsta. Nu har jag fått ännu större anledning att misstro dem!

För inte hade jag räknat med att bli guidad på en rodelbana med tre meter höga snövallar och en lutning som nästan var omöjlig att klara även med fyrhjulsdrift. Men det var där vi hamnade på senkvällen i ett yrväder som liknade livsfara. Jag förstod då klass 2 varningen som utfärdats. Efter evigheter i motlut, sladdande och kanande kom vi då till medlut.... vet inte om det kändes helt bra direkt..... Det kändes skönt att vi hade resesällskap i en bakomvarande bil, det blir lite tryggare så. Vi "landade" så småningom tämligen nära hotellet och hade inga problem med att sladda upp för backen till parkeringen. Småpotatis för oss rodelåkare.

Hundarna fick en ordentlig promenad och vi åt lite sallad innan vi slocknade ovaggade för att få fyra timmars sömn. Jag hade irriterande ont i halsen.

På lördagen vaknade vi kl 5 och det var promenerande, hundmat, borstande och frukost på schemat innan vi resta till Bö.

Jag har hela tiden sagt att jag inte hade något att hämta på den utställningen men det gick faktiskt rätt bra. Simon vann ökk med CK och blev tvåa bästa hane efter en champion. Vi fick Reserv CACIB, hade varit roligare med ett CACIB men helt OK.

Filippa fick även hon CK. I konkurrensen kom en annan hund väldigt nära henne och då blev hon lite för tänd vår prinsessa och hade lite svårt att uppföra sig perfekt. Hon slutade dock som trea Bästa Tik och fick även hon Reserv CACIB, helt Ok. Bättre resultat än jag väntat mig.

Elisabeth ställde sin Tess som är av helt annan ras än collie. Tess fick CERT, CACIB o BIR, så jag tycker att den utdelningen gjorde att det var värt resan!

Våra reskamrater fick CK på sin collietik och placerade sig i Bästa Tikklass så alla var tämligen nöjda då vi långt senare åt middag på hotellet.

Vi fnissade åt dagens väder, snöstorm och hemskheter och att jag blåste omkull och kom inte upp!!! Jag bar på en hopfälld textilbur som tog väder och jag seglade ut i en snödriva o for omkull där. Jag skrattade så jag tjöt och kom inte upp, för så fort jag försökte resa mig sköt vinden omkull mig igen. Jag sprattlade tills en gentleman kom och släpade upp både mig och bur och bogserade oss i rätt riktning.

På söndagen var det en NCK utställning som jag egentligen inte ville ställa ut på eftersom jag misstänkte att domaren var "huvudfixerad" och inte så kunnig på rasstandard och anatomi. Simon fick i sin kritik skrivet att han har troligen de bästa rörelserna man någonsin skådat. Inte illa. Tyvärr var hans stop inte av toppkvalitet så han fick en tvåa... rätt kul, jag fnissade och konstaterade att jag hade haft rätt!

Filippa, vår prinsessa, vann ökk, alltid något.

Valpen som tillhörde vårt ressällskap blev BIR-valp så de var väldigt glada och nöjda!

Så styrdes kosan mot Sverige igen. Mitt halsont höll i sig men det gick fint att köra. Vi kom hem till ett Molnebo med minus 23 grader, Elisabeth tog över ratten och fortsatte ytterligare några mil hem till sig.

Jag har försökt kurera halsontet med varmt te, nu är det dags att sova för att vara pigg på jobbet imorgon. Hu så kallt det är!

Onsdag 17 februari

Ibland får jag en tydlig glimt av avundsamhet från folk som jag tidigare hjälpt. Inte ofta, men ibland. Då kan jag känna lite besvikelse och också en viss ironi: Hur blir man bäst i världen efter cirka två kullar? Två kullar där man inte fött upp föräldradjuren själv? Jag kan också känna en liten oro, hur ska människorna klara av dippen som ofrånkomligen kommer, förr eller senare? nåja, det är ju deras bekymmer. Påminner mig om att när jag var ung och lite smått lokalt berömd som hoppryttare och instruktör fanns det barn som envist framhärdade i att de hette just mitt namn vid skolinskrivningar! Gullungar! Nu är ni själva mammor och har "skrivit in" era barn för länge sedan. Någon är döpt till mitt smeknamn....

Jag är ingen världsmästare, ingen specialist, inte ens speciellt duktig. Trots att jag "jobbat" inom rasen sedan 1981. Men jag jobbar på att bli duktigare och utveckla praktiskt och teoretiskt kunnande. Men jag lovar att ingen behöver vara avundsjuk på mig! Att ni försöker apa efter mig kan vara bra i de fall jag gjort något bra....

Bläddrade just igenom de stamböcker och stamtavlor jag fått från Catharina Häger efter hennes far Arne Jonssons död. Låter namnen bekanta så beror det nog på att de representerar en av de mest kända colliekennlarna med uppfödning sedan 1940 fram till om jag minns rätt sent 80-tal el möjligen tidigt 90-tal. Hassleholms Kennel.

Nåväl, här finns en skatt av gamla härstamningar. Jag har hjälpt Anita Braxenholm för SCK att fylla på med härstamningen av några hundar som hon saknade i sitt projekt. Dessvärre missade jag de två rullarna av stamtavlor som jag också förfogar över. Funderar på att scanna dem och ha en "knapp" bara för gamla härstamningar? Kanske ska jag ge tillgång till dessa uppgifter till allmänheten?

Kolla här några exempel:

(Hassleholms) Ledy, född 1957 e Bambi född 1950 u Ullvi, född 1954, härstamning i 4 generationer

Leddy, uppfödd av Herr Oskar Carlsson i Sörhult. född 1955 e (Hasselholms) Janne u Lona med fyra generationer...

Ja det finns mängder av hundar och deras härstamningar. Jag hade inte tänkt på att jag har tillgång till en colliehistorisk skatt förrän en besökare påpekade det då han fick läsa några av stamböckerna.

Tanken på att i stort sett alla mina hundar med ngt undantag går att följa tillbaka till 30 talet härstamningsmässigt i rakt nedstigande led i de dokument jag har är mycket angenäm.

Nu ska jag ut i nutiden och plumsa i snön tillsammans med ett gång nutida collie!

Måndag 15 februari

Vintern är verkligen envis, -19 på morgonen, fryser om händerna!

Alla tikar har löpt och någon/några är parade.

Om vi har tur så blir det valpar i april, så ni som väntat och väntar på valp härifrån, kanske blir det en valp att hämta i juni?

Man vet aldrig.

Lördagens föreläsning fick hastigt skjutas upp p g av sjuk föreläsare. Återkommer med nytt datum strax.

Vi träffades några ändå och kollade materialet som jag fått i förväg. Oj så mycket jag inte vet om foder! Nu kan vi läsa på och få ut ännu mer av föreläsningen.

Ni som funderar på hur det går för mamma: Hon hälsar att hon längtar hem! Längtar efter sina hundar!! För övrigt skulle hon behöva någon som kan ta hand om hennes hundar några dagar, eller veckor, känner du dig manad? Vi har lyckats lösa det i nästan två månader och jag är så tacksam för all hjälp från alla underbara människor, men nu är det knivigt. Vi kan inte ta hem dem hit, det fungerar inte just nu.

Hör av dig om du kan ha ett par extra hundar.

Tisdag 9 februari

Tänk så bra årstid det är nu egentligen.

Hundarna är rena, marken ren. Jag var nyss ute och letade bajs på gården för att plocka bort. Det är hur enkelt som helst nu. Inget gräs som döljer korvarna, bara att ta på spaden för vidare borttransportering.

Framfarten under promenaderna hindras tyvärr en del. Det är omöjligt att gå direkt i snön, vi måste gå på vägar, i skoterspår eller i hästarnas spår för att ta oss fram. Men i gengäld är det ingen mygg som jagar oss.

Ibland undrar jag varför jag längtar så till våren?

Grabbarna lever ett tragiskt liv just nu. Alla tikarna löper och det är ett ståhej att se till att rätt dörr är stängd och att slussa gängen ut eller in.

Hanarna ylar, gråter, piper, vandrar, flåsar och mår pyton i sin frustration över de oåtkomliga tjejerna. Tanken på att matstrejka har inte infunnit sig hos någon ännu som tur är. Det är bara på nätterna som deras sorg märks väl, på dagarna fungerar det i stort sett som vanligt.

Vi tränade rapport idag med några hundar. Sixten och Felix var med, de var fullt koncentrerade och gick bra. Simon försökte jag skicka på ett par korta budföringar men han fungerar inte just nu. Han är skällig och tramsig och helt okoncentrerad. Visst lufsade han iväg till mottagaren, men han gjorde mycket annat också kan jag säga.

Blondie och Filippa tränade lite med fåren, Blondie var mycket duktig. Vad jag ska säga om Filippa vet jag inte.

Har fått besked från kommande utställning om katalognummer mm. Det ska bli trevligt med en liten semestertripp hoppas jag.

Lördag 6 februari

Igår avgjordes "Upplandsmästaren" i Fyris Park. Den är öppen för hundar ägda i Uppland som under 2009 varit BIM el BIR på utställning i Sverige.

Jag hade anmält tre hundar, tänkte anmäla fem, men två har sina meriter i Norge och då räknas de inte i det här fallet. Så Carolina, Annelie och jag samt Alice, Anton och Svea gjorde en resa till Uppsala. Vi tvåbenta avnjöt en härlig middag innan showen började. Vi hade lottats att möta mycket vinstrika hundar i första omgången med alla tre.

Anton var helt fixerad vid löpluktande tikar och lite svårvisad (hmm....) och mötte en otroligt framgångsrik tax så han åkte ur i första omgången. Svea och Alice däremot höll sig kvar och hamnade sedan i samma grupp, så tokigt! Annelie fick rycka in och visa Svea och jag hanterade Alice. Vi stannade där, kom inte till sista omgången, men vi var med en lång stund i alla fall. Helt Ok, även om Caro och Annelie gärna hade sett Anton och Alice mötas i sista omgången! Det hade varit kul, men det är roligare och att komma långt i officiella sammanhang. Den här showen var trevlig och välordnad och gav oss en trevlig kväll så vi får vara nöjda med det. Några ätbara småpriser fick vi med oss hem också.

Snödjupet har ökat under veckan och jag har nyss varit ute på plumspromenad med ett gäng hundar. Senare ska vi ut med nästa gäng men jag väntar på att kängorna ska torka och vilar mig lite, det är jobbigt med snö nu. En kopp kaffe och kladdkaka tillsammans med gäster väntar...

Lördag 30 januari

En trevlig dag! jag gick upp tidigt och bakade smakigheter.

Gillar att pyssla lite lugnt med något på morgonen samtidigt som jag dricker kaffe med mycket varm mjölk och tar en god macka.

Gärna i sällskap med husse naturligtvis. Hundarna brukar "hänga" i köket de också.

På grund av kyla var kursen framflyttad till 10.00. Samtliga anlände i stort sett samtidigt så det blev trångt i hallen innan vi placerat oss i TV/kurs-rummet. Smaskigt fika, sprakande brasa och trevligt folk gjorde det mycket trivsamt.

Vår kursledare Göran Havee presenterade sig och berättade om sin bakgrund, bl a är han bruksprovsdomare och har dömt NM, han är även "mentalbeskrivare", instruktör mm.

Vi fick lära oss en del om bakgrunden till SBKs rapporthundar, tävlingsregler, krav på hundarna, krav på förarna, träningens uppbyggnad, mm mm.

Efter två timmar i värmen med mycken ny kunskap lagrad innanför pannbenet riktigt längtade vi ut för att träna med hundarna i kylan.

Jag hade Sixten med mig som kurshund. Husse var ute på äventyr så Per var hygglig nog att vara medförare.

Sixten hade bl a sällskap av syster Fia och mamma Alice bland kursarna. Yngst var lilla Kajsa, ännu bara junior.

Vi övade korta skick med mycket motivation, belöning och uppmuntran. Sixten var verkligen snabb som vinden, han täcker så oerhört mycket mark i varje galoppsprång.

Vi förlängde avstånden successivt och det fungerade mycket bra med alla hundar. Jättekul!

Innan avslut bestämde vi nytt datum, 27 februari är nu inbokat för fortsättningskurs. Till dess har vi en hel del att öva på och jag känner mig väldigt motiverad att träna. Konditionstrännig ägnar vi oss åt i stort sett varje dag så det är mest korta sträckor och motivation att öva på. Kul.

En annan sak: TACK för alla gratulationer! Jag är helt förvånad över att någon minns min födelsedag. Kramar!

Onsdag 27 januari

Jaha, då kom det utlovade snövädret! Hundarna och jag har promenerat/plumsat/skuttat fram genom den ganska lösa snön i en rejäl långpromenad. Jag undrar om jag börjar bli gammal och sliten? Sex kilometers snöplumsning gör mig trött och smågrinig. Hundarna myser och verkar ha lika trevligt under motionen som när de kommer hem och brer ut sig framför element, kakelugn, vedspis och kamin i soffor och fåtöljer och på tjockaste mattan.....

Sopat snö från trappen fem gånger, nu ger jag snart upp. Husse plogar med traktorn i By, men här hemma har vi kört med sopkvasten även till grusgången. Snödjupet är enormt på sina håll och staketet runt tomten "sjunker" oroväckande. Simon hindras bara av sin goda vilja från att hoppa över och skena ut på äventyr, Sixten och Filippa har provat vingarna och ja, de kom över! så nu har jag dem under extra uppsikt då de är ute på tomten.

Blondie löper, jag tror att minst två till är på gång att börja. Vore skönt att få det överstökat med alla ganska tätt, jag tycker att det är lite jobbigt att behöva ha hundarna i två gäng.

Ett flickbesök har vi haft under ett par dagar, jag hoppas verkligen att det resulterar i en kull friska, trevliga och vackra valpar i mars.

Apropå det, tänk så glad jag är över vänner och uppfödarkollegor. Tack för hjälpen i veckan, både den erbjudna och den erhållna, ni vet vilka ni är.

På lördag ska vi ha rapportkurs. Jag räknar med att delta med Sixten men önskar att jag också kunde testa Filippa och Isa, "snabba som vinden", även om Filippa även kan benämnas "borta med vinden" .....

Jag ska försöka få till en samling skoterspår att använda till sträckorna, i annat fall får jag ge mig ut och plumsa upp ett antal lämpliga stigar.

Jag lovar att återkomma och berätta hur det går.

Om allt går vägen kommer vi att åka på ett par shower i februari. Tyvärr räcker inte pengarna till allt jag vill göra, någon som känner igen det?

Lördag 23 januari

Förra veckan var jag till Olle-Jonny Jonsson och röntgade Sixten och Blondie. Häromdagen fick jag brev från SKK med beskedet.... A-HÖFTER!!! På båda ungdomarna!

Så nu förtjänar de varsin egen sida här på hemsidan.

Det ska bli intressant och olidligt spännande att se resultatet på de av syskonen som kommer att röntgas. Har de varit för feta i 4-månadersåldern? Har de lekt och skadat sig? Har de ärvt en god konstruktion från mor och far som gör dem mindre disponibla för HD? Har de fått lagom motion och träning? Har de ärvt någon konstruktion som inte syns hos föräldrarna som påverkar negativt? Ja hundar är ett spännande kapitel!

Jag hade verkligen tur med röntgandet för Blondie började löpa igår. Då brukar det inte vara lämpligt att röntga enligt " de som vet" p g av slappare bäcken.

Annars? Härliga hundpromenader och en del träning, men inget seriöst. Nästa helg hoppas jag på rapportkurs. Det finns plats för ett ekipage till, dessutom saknar jag (kanske) en medförare på lördag.

Jobbar med att uppdatera hemsidan med Blondie och Sixten, Simon-avkommor mm.

Ska ta itu med "mentalitetknappen" snart och bl a fylla på med MT och olika tävlingsgrenar.

Jag kommer även att länka till fler uppfödare, vänner och intressanta bloggar.

Ha en härlig januarihelg!

Söndag 17 januari

Nu har lång tid förflutit och mycket har hänt sedan senast.

Micael Johansson var här förra helgen och berättade och visade med stor kunskap och inlevelse om (colliens) anatomi.

Vi var fullt hus av intresserade och inomhus höll vi värmen fint, det blev nästan trångt, men bara nästan. Ute var det värre med kylan då vi studerade olika hundars rörelser. Jag frös inte eftersom jag visade en del hundar men det blev kallt för de som tittade på.

Alla lärde sig mycket under dagen och var ivriga att praktisera nya kunskaper på sina egna hundar.

Jag har gått ett antal anatomikurser och jobbat på oräkneliga utställningar som ringsekreterare och har någorlunda kunskaper om anatomin, men jag lärde mig massor av Micael den här dagen. En toppendag!

Igår var det dags för nästa aktivitet för att öka kunskapen:

Rallylydnad med Carolina Pettersson.

Det kom ett par sena återbud så kursen blev inte så full som anmälningssiffrorna visade. Men vi som har fler än en hund utnyttjade de här avbokningarna till egen förmån och deltog med fler än en hund.

Vi samlades här hemma för fika och planering som sig bör. Sedan for vi till By och den upplogade planen och började öva. Carolina lade ribban ganska högt eftersom många redan tränat en del innan. Helt nya i "rallysammanhang" var tre ekipage, bl a Anton, succéhunden från senaste spårkursen. Den här gången hade Anton husse som förare i stället för matte som tidigare. Det gick jättebra med träningen för dem när Anton slutade kolla in Felix och löptik. Vår kära Lundecock's Pay My Dues är verkligen en stjärna på alla sätt och han har det mest fantastiska hemmet hos Anneli och Johnny!

Totalt var det nio hundar som tränade. Vi hade korta genomgångar, övade ett antal skyltar, fick tips om förbättring, övade igen, därefter nya skyltar, osv.

Jag hade förmånen att kunna träna TRE hundar! Felix, Isa och Blondie. Vi hade jättekul och lärde oss mycket om det här med rally och fick många tips om träning i allmänhet och rally i synnerhet.

Det blir ytterligare en liknande kurs under våren, främst för de som var med nu men ev även för ett par ekipage till. Några ska nämligen debutera i april och behöver lite (mycket) träning innan dess.

Onsdag 6 januari

Idag ska jag egentligen på hundparty, vi träffas då och då hos olika uppfödare eller aktiva tävlingsmänniskor, äter gott och dryftar uppfödarfrågor, tävlingsregler, planerade kullar osv.

Dessvärre är det MINUS 30 grader!!! och bilarna är förmodligen inte så användarvänliga. Det finns risk att jag blir hemma och håller värmen.

Vallhundskursen ser ut att bli framflyttad. Om kylan håller i sig är det för kallt för att träna, det gäller alla inblandade.

Micaels föreläsning svämmar nästan över av intresserade. Det ska bli trevligt att hålla till i värmen och lyssna och lära. Men viss tid tillbringar vi utomhus, rörelser ska givetvis studeras!

Igår träffade jag en veterinär, en av de där etablerade, kunniga, erfarna som vi faktiskt har några av i närheten.

Han berömde mig för debattinlägg i Hundsport! Han pratade även om Berit Wallin-Håkanssons inlägg i samma tidskrift och pratade en hel del om ärftlighet kontra icke ärftligt, både sjukdomsmässigt och mentalt. Han varnade för risken det medför när man slår ut fel hundar, begränsar avelsbasen osv till absolut ingen nytta. Det kan i sin tur premiera icke seriösa uppfödare och göra obotlig skada inom vissa raser. Intressant.

Det får mig direkt att tänka på SCKs förslag till förra årsmötet om registreringsförbud på avkommor till vissa föräldradjur. Baserat på MH. MH som visar en arvbarhet på i snitt ca 13 procent.... Det verkar ju seriöst och kunnigt och genomtänkt, eller hur? Annan arvbarhet än den lilla som ett MH visar vet man tydligen inget om i rasklubben så man hänger fast som limmad vid ett grässtrå vid MH-resultat....Dags att utveckla tänkandet och kunskaperna tycker jag!

Jag funderar på att ordna en "mentalföreläsning" här under 2010. Det ska nog gå att ordna och det skulle vara jättekul. Det finns många duktiga människor att anlita.

Dessutom utställningsträning, det efterfrågas.

Nu ska jag se till att servera mat till alla djur.

Ha en underbar fortsättning på det nya året alla kära vänner!

2009

Dagbok 2009

Annandag Jul
26 december

Det har varit en blandad jul, lite glädje och en del sorg. Ytterligare ett brutet höftben på mor, det förra har inte läkt ännu. Vi hann i alla fall fira julafton tillsammans innan olyckan hände. Men så sorgligt och onödigt att den hände!

För övrigt en trevlig, ledig helg. Långa härliga hundpromenader, lugn och ro. Vi har tränat lite lydnad i köket ibland, men det har inte varit mycket. Snön har vräkt ner under vissa timmar och det har gjort att vi plumsat fram i skogen med snö långt upp över stövlarna. Lockar inte direkt till några stordåd träningsmässigt.

Nu till något som inte bör uppta min privata hemsida men efter alla påtryckningar skriver jag detta:

Innan jul gick mailen och telefonen varm angående colliebladet och Upplands LO's hemsida. I colliebladet var rapporten från Uppland bortrövad och utbytt. Alla uppgifter om de aktiviteter som hållits under hösten hade tagits bort och ersatts av någon med en ny liten text! Tänk så det händer här i världen, undrar varför? Folk var så arga och upprörda över det tilltaget att jag plötsligt förstod hur viktigt det har varit för så många människor med allt vi i Collieuppland ordnat. Inte visste jag att våra aktiviteter varit SÅ uppskattade och viktiga för medlemmarna. Dessutom har tydligen hemsidan för Uppland tagits bort och ersatts med en helt annan. Jag har inte kollat själv. Men alla upprörda medlemmar som hört av sig menar att många års aktiviteter, bilder, dokumentation och liknande stulits och kastats bort. Upprörda och upprörda, en del av er som hört av er var onekligen ganska förbannade! Själv har jag inget intresse i SCK för närvarande och kommer inte att agera. Jag har dock fått upplysning om att hanteringen har uppmärksammats på "högre ort" och inte gått spårlöst förbi.

Nu tillbaka till privat skrivande igen.

Har ni kollat Kunskapskanalen? Vilka grejer! Jag är så glad över att så många roliga saker förhoppningsvis kommer att kunna genomföras under närmsta månaderna. Snöoväder och trafikhinder och stark kyla kan visserligen sätta stopp för en del grejer, men då flyttar vi bara fram dem. Härligt!

Jag vet inte riktigt vad jag ser fram mot mest. Allt kanske? Det riktigt pirrar av glädje över att så fantastiskt kunniga människor tackat ja till att komma hit. Lika roligt är det med alla fantastiska människor som kommer hit och deltar. Åhh vad vi ska lära oss mycket!

Inför nyår planerar jag en ny "knapp". Dessutom en sammanfattning av året som gått, det har hänt mycket.

Ett antal nya länkar kommer också.

Ha nu en underbar fortsättning på julen!

Söndag 13 december

Luciadagen, tyvärr har jag inte sett en enda Lucia men jag har i alla fall träffat ett par tärnor under ridlektionerna.

Igår såg jag en och annan tomte och lucia på "Stora Stockholm".

Nästan hela familjen gjorde sällskap till utställningen, det kändes skönt att ha hjälp och stöd av Palle och Lilly. Asta är en lätthanterlig hund att ha med sig men vill gärna hälsa på alla, Simon är skötsam och vänlig men ganska "på" ibland och Sixten.... man lägger märke till honom lindrigt sagt.

Vi kom i god tid, Anja hade hållit plats år oss som tur var. Vi träffade en massa bekanta och goda vänner och hade en trevlig dag. Inte bara socialt utan framgångsmässigt också, trots att jag inte förväntat mig så mycket.

Sixten försökte först övertyga hela omvärlden om att han var viktigast av alla. Trots det uppförde han sig väldigt bra i ringen och vann unghundsklassen med CK. Jättekul!

Simon vann öppenklassen med CK och då kändes det ännu bättre, efter två klassegrar av två möjliga på just den här utställningen kan man vara rätt nöjd!

Det slutade inte där, Simon blev 3a BH öch fick CACIB!! Nu är han ytterligare ett steg på väg mot sin internationella titel.

Så var det dags för tikarna, i unghundsklass deltog Helena och Shakira och Gunnar med Fia. Det är inte många som vågar göra handlerdebut just på årets största och mest prestigefyllda utställning men det vågade Gunnar. Det gjorde han snyggt och placerade sig 3a med Fia, de fick Hp, bra jobbat!!

Ytterligare en klasseger till Gatefields genom Shakira och Helena, Ck där också! Duktiga tjejer!

Öppenklass, time för Asta. Ja, hur det gick? Hon vann klassen med CK.... så i samtliga klassen vi anmält i vann någon av oss "Gatefeilds". Fantastiskt!!!

Bästa tikklassen var urspännande, Asta slutade tvåa efter "Moa" och fick Reserv CACIB. Nästan full pott alltså.

Vi hade uppfödargrupp, det var tre grupper som deltog. Vår blev 2a med Hederspris efter Steadwyn (där deltog Simon, trevligt med gott samarbete!)

Vi fick en superkritik, det stod bl a: "Denna grupp har sundhet och balans som styrka. Många fina rasdetaljer. Härliga rörelser. Uppfödaren har mycket bra känsla i sin uppfödning och hundarna ligger nära standarden" En uppfödares dröm är ju att föda upp hundar som ligger så nära rasstandarden som möjligt, jag fick tårar i ögonen av glädje. Tack Helena och Gunnar för att ni deltog med era hundar och tack Adriana för att du hjälpte oss visa! Ytterligare samarbete mellan uppfödare, jag är så glad för det!

Det blev en lång dag då vi hjälpte till lite med finalerna och det är alltid kul att få gå in i "stora ringen", speciellt på röda mattan i Stockholm. Jag fick äran att visa BIR vinnande collie i BIGet, tyvärr kom vi nästan försent p g av fotografering innan och tyvärr blev vi inte placerade, men ändå. I Steadwyns uppfödargrupp ingick ju Simon så det var ett rännande på röda mattan... Kul!

Det var tre trötta collie och lika trötta människor som färdades hem i Ms Mercedes på kvällskvisten.

När jag skriver det här så inser jag hur bra det egentligen gick! Inte förrän idag inser jag att "våra" hundar vann alla sina klasser i rasen. Dessutom ett CACIB och ett reserv CACIB... hmm, nu kan jag summera året som framgångsrikt tror jag.

Återkommer med en summering när jag har tid, nu måste jag elda för här är rätt så kallt idag.

Tisdag 1 december

Just nu ganska lugnt på hundfronten p g av arbete och trötthet.

Vi tar oss fram på promenader men all träning ligger lågt. Ser fram mot Stockholmsutställningen 12 december. Inte för att jag förväntar mig någon framgång , vi har ju vunnit så mycket där senaste åren att det inte går att upprepa, utan för folkfesten och att träffa alla vänner och bekanta.

Jag längtar efter valpar! så ni som mejlat, ringt och hört av er på annat sätt, det blir valpar i vår om vi har tur! Jag har nu vilat upp mig efter 2008 års Alice-kull.....

Rallylydnadskursen är nu fulltecknad och föreläsningen med Micael Johansson rymmer på sin höjd ytterligare två pers, men då blir det verkligen trångt!

Näringsfysiologen kan ta ytterligare några deltagare den 13 februari.

En massa annat spännande och roligt planeras, ni får snart läsa om det under "kunskapskanalen"

Lördag 21 november

Idag var en stor dag, vi hade vallhundstävlingar i By utanför Heby.

Det var två klasser, en påhittad extralätt variant där samtliga startande måste arbeta i lina (!) och en ngt försvårad variant av AKCs enklaste variant av Hearding Test.

Deltagarantalet var rätt högt trots två återbud i sista minuten.

Vår eminente domare Gunnar Larsson skipade enkelt rättvisa bland deltagarna. Första klassen hade högsta anmälningssiffran, tolv stycken. Där bedömdes mest hundens naturliga förmåga att arbeta på eget initiativ, som en instinkttest.

Vinnarplatsen delades av Ida-Mia Kristoffersson och Svea-undertecknad. Blondie förvånade alla med att bli trea, hon fick mycket beröm! Nisse Månljus och Maria var fjärde ekipage och som femma och på sista prisplatsen hamnade Sixten!!!! Han är med överallt den hunden. Husse myser och stoltserar, det är honom väl unt, men jag vet nog vem som ...ja ni vet.....

Så var det dags för den svårare klassen där ett kort hämt, passage genom "grindar", ett flertal svängar och riktningsändringar mm förekom.

Jag hade nog hoppats att Asta skulle ta hem den klassen. Men Asta var övertänd, hon fick inte vara med i första klassen och hade hur mycket energi som helst lagrad. Hon gjorde visserligen en bra insats men genade i hämtet och gick onödigt nära fåren i början. Jag vet ju hur hon är och borde ha trimmat lite lydnad utanför fållan innan det var dags för start. Nu har jag lärt mig att tänka på det till nästa gång!

På den nya knappen "play" osv kan du se hur Asta arbetar på långt avstånd när hon väl skärper till sig och när matte väl kommer sig för att vara tillräckligt bestämd. På den sidan kommer fö bilder från många av våra kurser o liknande finnas med. Ta en titt då o då, vem vet, du kanske är med på bild?

Svea var en riktig klippa. Av 80 möjliga poäng slog hon till med 77 och vann överlägset. Hon var lugn och sansad, tämligen lydig och läste djuren utmärkt, arbetade med bra avstånd, perfekt balans och inledde med full pott på hämt. Vad säger man? det är Sveas år i år! BIS för Eva Eriksson, tvåa KM rallylydnad, Upplands Utställningscollie 2009 och som avslut vinner hon vallhundstävlingen. Tja, vi kanske ska ta en kull efter henne innan hon blir för gammal? Alice kanske behöver halvsyskon?

Asta blev tvåa och inte nog med det, ISA blev trea!!!! Det bland åtta hundar och Isa som tränat ytterst lite. Hon fick jättebra poäng och slog den betydligt mer rutinerade men mycket mer krävande Alice "på målsnöret".

En härlig solig dag med underbara hundar och trevligt folk, vad kan man mer begära?

Nu ser jag fram mot lite mer avancerade tävlingar 2010. Jösses vad det är mycket inplanerat till nästa år!

Tack till alla ni som kom och var med, ni hade trevliga duktiga hundar och alla behandlade fåren med den respekt och vänlighet de förtjänar.

Apropå inplanerat så finns det en plats kvar på rallylydnaden i januari.

Föreläsningarna är inte fulltecknade men de lediga platserna börjar bli lite begränsade så kom ihåg att anmäla snarast för att vara säker på att komma med.

Onsdag 18 november

Semester! Eftersom jag sparat lite för många dagar är det bara att vara ledig.... jag klagar inte.

Har varit till frissan Åsa och taggat till frisyren, nu återstår en ny nyans så är jag som ny.

Hundarna har haft en lek-och-träna-dag. ALLA har tränat framåtsändande och framförgående. En glassburk kan vara användbar till mycket och det är bara brist på fantasi som hindrar utveckling. Tänk på att använder du "mål" i denna typ av träning måste målet vara placerat en bit upp från marken.

Asta behöver egentligen inte den här typen av träning, hon behärskar mycket väl förflyttning framåt på kommando. Med eller utan förare. Men det kan vara praktiskt att öva på "tvärstopp" ur god framåtbjudning.

Felix är faktiskt väldigt långt kommen även han. Isa och Felix är de mest lättränade hundarna jag kan tänka mig. Felix växte så otroligt som individ under första spårkursen som Michael Hedman ledde i somras. Nu är grabben överlycklig när han får lära sig nya saker eller träna på "gamla".

Isa är frustande av iver och snabb som ett jehu, dessutom förvånar hon mig ständigt med att fatta väldigt snabbt.

För övrigt har vi lekt och övat föremålsintresse och jag har försökt fota gänget. Det är inte lätt att leka och fota samtidigt, bilderna tenderar att bli något suddiga! Men jag planerar en ny sida intill Kunskapskanalen och behöver bilder till den. Ni får se framöver.

Planering av nästa års utställningar har påbörjats. Jag hoppas kunna åka iväg till Danmark i sommar och mellanlanda i Jönköping för utställning i en hel massa dagar.

Jag måste även på allvar planera kommande kullar, det är så många som hör av sig om valpar och de allra flesta är sådana som haft hund härifrån tidigare.

Söndag 15 november

Andra kursdagen. Vi samlades 9.00 den här gången också. Nu avnjöt vi havrekakor och mjuk pepparkaka till kaffe och filmvisning. Det blev ju så mörkt igår att sista spåren inte kunde filmas men det fanns ändå fem ekipage att studera. Nu fanns ingen falsk blygsamhet eller hänsyn till varandra längre! Glada, hjärtliga skratt ekade i lokalen när vi såg varandras vedermödor. Samtliga var nära till tårar när vi såg Antons utveckling.... Han är helt underbar den hunden!

Morgonens träning var lite olika för olika hundar.

Isa och Qvittra fick göra konkurrensspår tillsammans. Vi gick ut samtidigt med kanske 25 meter mellan spåren, lade föremål samtidigt på kommando från Micke, vinklade samtidigt i riktning mot varandra, korsade varandras spår, vinklade igen och fortsatte sedan parallellt med varandra ytterligare en bit.

När det var dags att börja startade vi exakt samtidigt, "sida vid sida" och Isa som inte är så rutinerad tittade förvånat på Qvittra intill. När de sedan hittade sina första föremål samtidigt blev det konkurrens mellan dem, de stretade ivrigare och ivrigare, hittade nästa föremål, samma ritualer upprepades som vanligt vid varje föremål och så släpptes hundarna på samtidigt igen.... det är ett häftigt sätt att jobba på, hundarna sporrar varandra och vill absolut hitta sin grej först! Nu är både Isa och Qvittra duktiga spårhundar och klarade galant att korsa varandras spår, om du tänker träna konkurrensspår med en hund som inte har spårat så mycket så räcker det antagligen med att ha raka parallella spår men utan att korsa grannens spår till en början. Vad vet jag?

Boris hade sovit på saken och var precis lika noggrann som igår men något snabbare. Han är helt oemotståndligt att se då han spårar fullständigt exakt, lugnt och metodiskt och plockar upp föremål som levereras till matte.... om hon inte står på dem vill säga.(hi-hi)

Anton fick jag inte se eftersom jag var spårläggare till honom, men jag hörde det jag behövde höra.... toppenjobb!!!!

Det var lite olika övningar för olika hundar under fm och vi tog en tidig lunch med filmvisning.

Det är suveränt att få se varandra och varandras hundar såväl som sig själv in action på film. Mycket att lära!

Samtliga hundar arbetar lite olika, det innebär att vi förare måste agera lite olika, men vi kan hela tiden lära av varandra.

Efter lunch bar det iväg till Morgongåva för asfaltsarbete. Dvs minisök och grus och asfaltspår.

Eftersom jag hade en tid att passa efter kursen så fick Isa och jag börja. Isa sparkade lekfullt på miniföremålet i rutan men hade inget direkt intresse av att plocka upp det. Men hon lekte glatt med det när jag inbjöd henne och det fortsatte hon med vid varje minföremål i spåret. Så vi avslutade med en itudelad glasspinne, en tuggad kapsyl, en hel krona, en tops i fyra delar och en böjd kundvagnspolett..... Isa spårade inte sitt bästa spår vid det här tillfälllet, som den lantis hon är var hon nyfiken på trafiken, förbipasserande människor, främmande hundar osv. och dessutom rejält trött efter helgens övningar. Men vi fick alla föremål med oss hem så jag ska inte klaga. Vi ska öva på grus och asfalt med spår som börjar i gräs för att bli lite bättre till nästa gång. Härligt att ha en läxa att göra!

Så bar det iväg till Uppsala för Upplands LO av SCKs årsmöte.
Jag har bestämt mig för att lämna mitt uppdrag i klubben som ordförande. Det känns inte bra att företräda en rasklubb som gjort sig ett så otroligt dåligt namn i hundvärlden. Speciellt som jag absolut inte delar klubbens ideologi med förbud, fler förbud, hårda nypor och lite fler förbud.... Det är tråkigt, jag har varit aktiv i styrelsen i ca 25 år men nu är gränsen nådd för hur en rasklubb får misshandla sin ras.... Du är bara seriös om du tycker att collie är en riktig skräpras som inte duger något till och så ska du tycka att utställningsframgångar är värdelösa och att framstående showhundar med automatik är dåliga mentalt!!!! Du ska dessutom tro på fullaste allvar att arvbarheten du utläser ur ett Mh protokoll är minst 50 procent (hallå!!! det finns forskning!!!! som visar på helt andra siffror! hallå!!!) och liknande. Man kan inte tro att det är sant! Men om jag inte delar en klubbs ideologi så ska jag naturligtvis inte arbeta för den. Inte heller vara medlem i den i framtiden.

Nåväl, mötet var trevligt som det brukar vara. En massa priser delades ut, bl a dessa :

Årets Utställningscollie, långhår : Gatefeilds Go Ahead, dvs Svea
Klubbmästare rallylydnad: Gatefields Smart Guy, Carolina Pettersson

silver o brons till Gatefields I'll Be Back, Maud Stavenor och ovan nämnda Svea

Klubbmästare bruksprov : Gatefields Gyllene Månljus, Maria Lind.

silver till Marias andra hund Robin och

brons till Gatefields Gyllene Månsken, dvs Felix!

En härlig samling rosetter följde med hem.

Klubbmästare utställning blev ASTA, Gatefields My Goldmine men hon hade redan fått sitt pris vid utställningen.

Det visade sig att många fler i styrelsen insett vart det bär hän med SCK och de flesta hade avsagt sig fortsatt uppdrag i styrelsen.

Men många av oss kommer att träffas ändå, på utställningar, träningar, tävlingar, föreläsningar, promenader osv. Det ser jag fram mot!

Lördag 14 november

Idag började spårkursen! Ett antal deltagare har sett fram mot den här dagen med förväntan och spänning. Michael Hedman är välkänd i hundsammanhang när det gäller träning och utbildning.

Som tidigare anställd av Försvaret har han medverkat i många hundprojekt, bl a de berömda minletande sk Cambodjahundarna. Vet man det så tar man till sig varenda ord om hundars förmåga och träningsmöjligheter som Michael berättar om. Man leker ju inte direkt med minor....

Vi samlades i Tv rummet framför brasan med kaffe och kaka för presentation och genomgång.

Vi var en blandad skara.

Collien Anton som aldrig tränat spår med matte Anneli som tränat sin förra collie en hel del.

Collien Boris, 8 år gammal som tillsammans med matte Merja tränat en del tidigare med haft uppehåll flera år

Collien Charlie med matte Andrea, om jag minns rätt är de SM-vinnare i agility men har inte så mycket spårträning i bagaget.

Collien Isa, har gått kanske 10-talet spår med mig

Schäfern Qvittra, en arbetsvillig hund med Mia, en erfaren fd yrkeshundförare till matte.

Sheltien Tosca med matte Anneli, framgångsrikt agilityekipage med sök och spårträning i bagaget

Riesenhanen som jag glömt namnet på med matte Lena, SBK instruktör och tävlande.

Vi började med varsitt kort spår för att visa hur vi och hundarna jobbar och vad vi behöver förbättra.

Isa fick mycket beröm för sin goda arbetsvilja i spåret.

Vi filmades och så tittade vi på film medan vi fikade och körde i oss lite mer ätbart.

Därefter nya spår, nu med individuell planering för varje ekipage.

Under kommande filmvisning bröt det loss mer och mer.... visst var vi mer eller mindre bekanta med varandra många av oss innan, men efter att ha delat mer än en halvdag tillsammans i hällande regn, krypande, krälande, lekande, hoppande, skuttande..... ja man blir så avslappnad och fnissig!
En förutsättning för inlärning är att man är avslappnad. Med tanke på det bör vi har varit väldigt mottagliga för all ny kunskap.

Hundarna då? Ja de gick från klarhet till klarhet. Michael hade idéer och tips till förbättringar och lösningar på alla problem. Vi utsattes för vad man skulle tro var stora svårigheter för tämligen oerfarna hundar, t ex lades spår som korsade ett antal andra spår. Men det var ju inga som helst problem! Hundarna stannade på sin höjd till och funderade lite innan de fortsatte på "sitt" spår, ingen tveksamhet alls!

Mest fantastisk var Anton. Han kom till oss för ett par år sedan, bor hos Anneli och Jonny här i närheten. Han var inte så lekfull i början, det är kanske inte så lätt att flytta när man är vuxen. På senare tid har Anton dock blivit en riktig buskille som plockar upp grejer och släpar omkring på pinnar, fotbollar osv. Något spår har han aldrig gått förrän idag. Första försöket var lite trevande, han funderade så det knakade, vad förväntades av honom nu? Michael bestämde att jag skulle lägga Antons nästa spår, av någon anledning är jag mycket betydelsefull i Antons värld. (vilken ära) Hur som helst, Anton spårade! Han inte bara spårade, han markerade föremålen ,han lekte, han skuttade av glädje, han var lycklig! Anneli hade verkligen förmåga att uppmuntra honom på rätt sätt! Det fortsatte att gå bra med Antons spårande hela kursen, han bara växte och vi fick svälja lyckogråten ibland....

Efter en lång dags arbete blev vi för övrigt totalt ostyrbara, hela skocken kursdeltagare urartade i fniss och gapskratt och allmän oreda.... speciellt vid sista filmvisningen.

Men alla var mycket nöjda med dagen och förväntansfulla inför söndagen.

Efter kursen packade P och jag hundarna i bilen och for till elljusbanan för en promenad på någorlunda ren mark. Sedan hade jag inte lust att göra så mycket mer den dagen. Tänk vad det är härligt att ha hund!

Onsdag 11 november

bland är det som att vissa dagar har ett lyckoskimmer över sig. Sådana dagar ska man njuta av medan de pågår och sedan bevara som ett fint minne för de är inte så vanliga, de är unika dagar.

Jag är ledig hela dagen! Ingen försändelse, inga ridelever, jag är helt ledig! Bara det att vakna upp med vetskapen om att man inte har någon tid att passa ger dagen ett visst skimmer....

Hundarna har givetvis fått den uppmärksamhet de förtjänar. Igår var vi i Sandgropen och konditionstränade och racade hej vilt. Därför behövde vi vara lite mer seriösa nu.

Idag tränade jag vallning med Svea, Asta och Felix. De var så duktiga att jag faktiskt fällde en tår, ibland lyckas allt falla på plats och fungera och jag blir så rörd över hundarnas otroliga förmåga. Sist jag grät var när Svea blev BIS i augusti, det var också av ren lycka. Nää, vänta nu, sist jag grät var av smärta, nu minns jag. Jag får kramp ibland och det är mycket, mycket smärtsamt, då kan det komma åtskilliga tårar innan jag får eländet att släppa. Hur som helst, idag var det glädjetårar!

Sedan åkte vi ett gäng till Klubben och tränade lite. Det är så roligt att träffa kamrater och träna tillsammans, det ger bra hjälp och nya idéer. Vi var inte så väldigt seriösa men alla verkade ha en bra dag. Några budföringar, lite linförighet, några hinder, lite klättring osv. Mycket lek blev det också!

När jag kom hem fick jag ett telefonsamtal som gladde mig otroligt! Vad det handlade om tänker jag inte berätta nu, det får ni veta senare....

Nu är alla hundar mätta och trötta och sover här och var i min närhet. Husse är på ingående och vi ska äta indisk gryta.....en härlig dag! Jag önskar att ni alla som läser min dagbok får uppleva samma glädje ofta!

För övrigt ska ni hålla koll på "kunskapskanalen". Platserna till rallylydnaden går åt snabbt, håll er framme om ni vill vara med

Söndag 8 november

Nu är det hög tid att bestämma vem eller vilka hundar som ska till Stockholm under luciahelgen. Filippa var tänkt, men hon har börjat fälla. Asta är tänkt men hon har gjort sig lite illa på ett öra (det finns alltid risker med praktiskt arbetande hundar) Simon blir nog anmäld trots att även han börjat fälla lite smått. Sixten möjligen för att fylla ut uppfödargruppen. Vi får se ikväll hur det blir.

Någon som har en frys el frysbox över? Vi saknar en nu när vi använder mest färskfoder. Hör av dig i så fall.

Helgen har varit lugn på hundfronten p g av jobb. I fredags jobbade några hundar med fåren, det gick g bra men mörkret hindrade ordentlig träning. nästa gång använder jag ridbanan som har belysning.

Nå hur många hundar av era har cert? OBS det här är inget skämt! Vet ni om att de är mycket tråkiga hundar att se på ett MH? Jo så säger SCKs företrädare på det bestämdaste och detta under avelskonferensen inför alla! Framfört som information och fakta. Oj så pinsamt det borde vara att uttala något sådant, företrädaren framstår inte speciellt begåvad eller påläst måste jag säga! Undrar hur det känns att framföra direkta lögner som fakta för att försöka övertyga om hur dålig mentalitet collie har om de samtidigt är snygga? Anar jag en avundsamhet? Vet inte SCK-folk att en alldeles normal collie är både snygg och bra mentalt?

Kursen i helgen är fulltecknad sedan länge.

Datum för rallylydnaden är klart. Prel datum för anatomiföreläsningen klart.

Det finns några platser kvar till båda evenemangen i januari. Se "Kunskapskanalen" för vidare information.

Onsdag 4 november

En härlig dag.

Ett gäng hundar var med till Jasna och tränade vallning inomhus.

Asta var till en början skällig och lite stökig, hon visade mig långfingret flera gånger. När jag lugnt väntade ut henne och verkligen gav henne betänketid så uppförde hon sig helt exemplariskt! Vinklingarna var perfekta! Tempo och avstånd blev utmärkt. Läggandena var ibland lite halvhjärtade, men det löste sig det också. Ge hunden en chans att tänka ut vad du menar, ställ krav och korrigera läggandet och allt fungerar så mycket bättre. Jag rörde mig ovanligt lite, inget viftande med armarna för att förstärka språket, inget beröm förrän i avslutet. En fritt arbetande hund under lydnad, vars själva arbete är belöningen, visst är det fantastiskt!

Tack Jasna, du är klok som en bok!

Ibland kan jag inte annat än häpnas över en del inom collierasen som tycker att rasen är så förfärligt dålig mentalt (!??) och inte duger till att träna och tävla med. Då gäller det inte vallning, för att valla med en collie är väl inget arbete! (ha-ha) En collie ska bära tunga apporter, kampa med trasor och annat onyttigt för att räknas som en bra collie. Urlöjligt! Nu bär mina hundar apporter och kampar med trasor när vi leker, men eftersom de också vallar så kan de väl inte vara riktigt bra? Jag menar, en uppfödare som visar sig nöjd med sina hundar och deras mentalitet, visste ni att en sådan uppfödare nog ser verkligheten genom färgade glasögon..... Ha-ha-ha-ha!!!! Detta enligt Högre Makter i SCK. Jo det är sant! Undrar hur man tänker då? Skämtare där!

Om man har en eller två collie som man vill träna och tävla t ex någon bruksgren med så ska man veta en sak: Lyckas du inte ens med det, ja då är du en ganska dålig utbildare och hundförare. Det är inte hundarna det är fel på. Det kan ju möjligen vara så att vederbörande hundägare/förare behöver lära sig läsa hund och hantera hund? Skaffa dig en kunnig instruktör om du själv inte räcker till så ska du se att det går strålande.

Jag kan aldrig släppa tanken på att okunniga otillräckliga människor tar sig rätt en att förstöra en fantastisk hundras. Uurrkkk!!!

Ni skulle bara se vad jag skulle kunna uträtta om jag var bättre på det här med hundträning ;=)

Nåväl, Filippa fick också träna. Hon gjorde några utfall men korrigerades omedelbart av Jasna på ett annat sätt än jag gjort tidigare och visst förstod hon mycket väl att ta rättning. Filippa är så söt att man kan dö när man ser henne. Nu har vi ju tränat ganska mycket brukslydnad hemma under en period så hon hade lite för mycket kontakt med mig stundtals. Men hon travade snällt på och stannade lydigt, vände osv riktigt lugnt o trevligt. Med lina på sig givetvis men nu vet jag att den dagen är nära då hon kan arbeta lös i lilla fållan utan att skrämma djuren det minsta. Heja Filippa!

Någon av mina hundar kommer ev att vara med och göra anlagsprov för TJH i vinter. Jag har ännu inte bestämt vem! Dessutom är jag fn inte helt säker på att jag hinner och orkar engagera mig så mycket som krävs med en TJH. Det är perfekt utbildning för den som har en eller ett par hundar att träna. För mig som har många i träning är det otroligt svårt att ge så mycket tid till just den hunden. Men det är det värt med tanke på vad det ger. Tyvärr är väl den stora frågan: orkar och hinner jag engagera mig i Svenska Försvaret igen?

Tillbaka till dagens övningar: Filippa, Asta, Blondie och Svea åkte efter vallträningen til Klubben och hade skitkul! Vi hoppade hinder, kröp under hinder, sprang genom tunnlar, hoppade däcket, klättrade..... i ström eller en och en, alla överlyckliga.

Så åkte vi hem, jag tog med mig det andra gänget och gick elljusbanan några varv. Ja Göte gick bara ett varv sedan fick han sova i bilen. Vid hans ålder är det mer än nog med ett varv. Gubben fyller tretton nästa gång, han är helt suveränt fräsch i kroppen och måste ha ett järnhjärta! Han brukar alltid gå lös eftersom han ogillar koppel och han bestämmer farten själv. Älskade gamla farbror!

Jag väntar på besked från Marika ang dag o tid för hennes föreläsning. Michaels spårkurs är överbokad! Sedan får det vara nog med november månads arrangemang. december blir bara privata träningar men i januari ärdet dags igen.

Micael Johansson kommer hit andra helgen i månaden och lär oss massor om anatomi och rasstandard. Collie och sheltiefolk välkomnas hjärtligt! Mer att läsa på "Kunskapskanalen" närmsta dagarna. Många har redan preliminärbokat sig för den dagen. Carolina kommer att ha kurs i rallydnad samma månad. Till den är det redan många som anmält intresse, gissar att man måste hålla sig framme för att komma med! Redan nu är det 6 stycken anmälda trots att inget datum är satt ännu.

Härligt!

Lördag 31 oktober

Oj så mycket det händer!

Kurs och träningsdelen rullar på halvt hysteriskt! Jösses vilket intresse det är för de kommande aktiviteterna.

Spårkursen m Michael Hedman börjar på ny kula för 6 nya deltagare 14-15 november. Idag finns det plats för EN deltagare till!

Jag nästan drunknar i mail från er som är intresserade av deltagande i en eller annan aktivitet, fortsätt, det är jättekul!

Idag var jag på SCKs Avelskonferens några timmar. Inget direkt nytt under solen kom fram. Intressant var också att SCK har ca 1050 medlemmar. Av dem väljer 1000 att INTE åka på avelskonferensen. Jag vet inte var det betyder.

Något lustigt var detta: man efterfrågar mer utbildningar och liknande för valpköpare. Snacka om att ligga före här på Gatefields, kolla bara in Kunskapkanalen!

För övrigt har veckan bl a innehållit vallningsträning med några hundar, sakletning med alla och långa morgonpromenader på elljusbanan.

Här har vi hundar som lever ett aktivt, stimulerande och lyckligt liv hoppas jag. Det gör att de trivs med livet, är trygga och glada och uppmärksammas för sin fantastiska mentalitet. Jag är så stolt över dem!

Vallanlagstestet i Tärnsjö är flyttat till våren, vi får åka till Ewa den här gången i stället.

Söndag 25 oktober

Åhh, vilken härlig dag!

Vi har haft sååå många hundar här, några på tävling och några på träning....

Tävlingen var vårt Bruksmästerskap. Både LO Upplands Klubbmästerskap o Gatefields Mästerskap.

Vi var 9 startande, en hög siffra, högre än lydnads KM någonsin varit om jag minns rätt.

Några tävlade i spår och några i rapport och alla hade en helt fantastiskt rolig och trevlig dag. Det är så roligt så det är inte sant att träffa trevliga människor och träna och tävla med sina hundar, må vara utställning eller rallylydnad eller som nu bruksprov, obeskrivligt nöjsamt!

Nisse Månljus vann rubbet. Maria är så duktig att träna och så försiktig med att tävla men nu har hon verkligen fått kvitto på hur duktiga hon och Nisse faktiskt är! GRATTIS!!!! Inte nog med det, Maria blev 2a med sin andra hund Robin. Vad säger man?

Trea i Uppland är ingen mindre än Felix, alias Nalle Puh, alias Gatefields Gyllene Månsken. Felix blev alltså tvåa i Gatefields Mästerskapen! Bröderna visade sin klass....Som om inte det vore nog gick deras mamma Asta och tog bronset i Gatefieldsklassen och blev 4a totalt. Det ligger i generna! En bra vallhund kan utbildas till mycket vilket härmed bevisas.

Bra poäng fick även Filippa som belade en total femte plats, hon tävlade i rapport liksom Asta, de övriga ovan nämnda spårade.

Isa tog nästa placering, hon tävlade i spår. Därefter Boris, dvs Gatefields Gigolo med matte Merja Runeklev. Boris fyller 9 år inom en ganska snar framtid men visade inga gammelmansfasoner.

Nästa rapporthund var Sixten, Gatefields Smart Guy som tävlades av Carolina o undertecknad. Han drabbades av en rejäl störning då en avundsjuk mamma Alice klättrade över ett staket o kom in på planen under lydnaden och klämde sig emellan Carolina och Sixten! Men snabb i rapporten är han allt den pojken.

Alice fick också vara med och hon hade toppoäng. Tyvärr tröttnade hon på att ligga plats, tålamod har aldrig varit hennes grej, så hon reste sig och gick till Carolina där hon snällt lade sig igen. Vi hade fått helt annat slutresultat om damen hållit sig lugn...

Vi hade en rejäl och kunnig publik i det sökgäng som kom för att träna. Så nog måste vi säga att tävlingarna väl förberedde oss alla för kommande uppdrag!

En eloge till vår trevliga, leende och duktiga domare som ryckte in med kort varsel och hjälpte oss göra dagen så minnesvärd. TACK LENA!!!!

Jag ska nu sammanfatta årets vinnare i Gatefields Mästerskap i de olika grenarna

Rallylydnad

1 Gatefields Smart Guy, "Sixten", Carolina Pettersson

delade tvåor

Gatefields I'll Be Back, Maud Stavenor och

Gatefeilds Go Ahead, Svea

Utställning

1 Gatefields My Goldmine, Asta

övriga klassvinnare

Gatefields Smart Guy,Gatefields Gyllene Solvarg, Gatefeilds Gyllene Månljus, Gatefields Gigolo och Gatefields Special Gift

Bruksprov

1 Gatefields Gyllene Månljus, Maria Lind

2 Gatefields Gyllene Månsken, Felix

3 Gatefields My Goldmine, Asta.

Jag skulle väldigt gärna vilja ha ett Mästerskap i vallning också innan året är slut.

Redan nu förbereder jag som bäst nästa års aktiviteter. Det blir föreläsningar, kurser och träningar. Vi som tränar tillsammans och givetvis alla valpköpare har förtur till begivenheterna men vi försöker ordna plats för andra intresserade också. Info kommer på den här hemsidan.

Närmast i tur står Näringsfysiologi. Hör av dig om du är intresserad.

Måndag 19 oktober

Förra veckan hade jag semester. Tog ett par dagar ledigt från "allt" för att hälsa på en av mina allra bästa vänner, Junita. Resan är både lång och tråkig men vi har så roligt när vi träffas att det är värt besväret. Med på resan var Felix, Filippa och Isa.

I lördags jobbade jag på Shih-Tzuklubbens utsällning i Sala. Det var 60 hundar anmälda som dömdes av Kirsti Lummelampi, Finland.

Utställningen flöt på snabbt och problemfritt på en trevligt sätt.

Jag hade ett antal hundar att förbereda inför söndagens Klubb Mästerskap (Upplands Lo av SCK) samt Gatefields Mästerskapen... så jag var glad över att vara hemma strax efter 15.

Efter allt regnande kom så söndagen med strålande sol från en vackert blå himmel.

Vi hade snudd på rekordhög anmälningssiffra, jätteroligt. Domare var Micael Johansson, kennel Seabound, en mycket duktig och kunnig colliekännare.

Bäst i Rasen, Best In Show och Klubbmästare blev Gatefields My Goldmine.... även känd som Asta. Jätteroligt!

Bästa Hanhund och BIM blev Steadwyn Showmanship, dvs Simon! Storslam!

Vi hade ju också Gatefields-Mästerskap.

Kennel-Vinnare i olika klasserna var följande:

juniorhanar Gatefields Smart Guy, äg P Johansson o M Hansson

unghundsklass hanar Gatefields Gyllene Solvarg, ägare Annika Strömquist

öklhanar Gatefields Gyllene Månljus, ägare Maria Lind

veteranhanar Gatefields Gigolo, ägare Merja Runeklev

juinortikar Gatefields Special Gift, ägare Anna Hede'n

ökl tikar Gatefields My Goldmine ägare M Hansson.

Priser i mängder var skänkta av bl a Mimmi Abring, Johanssons El, Maria Lind, Maud Stavenor, Familjen Nyström, Familjen Tarrodi-Strömquist m fl. TACK!

Nu är det snart klart med alla LO-aktiviteter. Återstår ett par stycken för det här året.

Det känns bra att kunna ägna mer tid till egna hundar och egna aktiviteter i framtiden.

Under 2010 planeras mängder av kurser, föreläsningar, träningar mm här i Molnebotrakten. Givetvis med mycket kvalificerade ledare. I första hand för våra uppfödningar och träningskamrater men vi låter andra delta i mån av plats. Fler upplysningar om utbudet kommer under senhösten på hemsidan. Ni får gärna höra av er med önskemål om vad ni skulle vilja lära er mer om....

Måndag 12 oktober

Jaha ja, nu är helgen över.

Lördagen översvämmades vi av folk med hundar av alla de slag. Vi åt och fikade o teoriade i TV-rummet, tur att det är ett tämligen rymligt hus vi har.

Sivan, vår kursledare var en fantastisk bekantskap. Till yrket verksam med hundutbildning och med detsamma som hobby.

Aldrig har jag stött på en människa så öppen för idéer och intryck och samtidigt med så osvikligt säker blick för vad som lämpades just för den hunden eller den hundföraren. Ödmjukhet föds i kunskap.

Jag hade med mig Filippa på kursen. Hon är ju helt otränad i lydnadsbiten och jag ville ha hjälp att grunda en riktigt bra linförighet med dito kontakt osv.

Inte var jag speciellt duktig inte, men det visste jag ju innan, det var ju därför jag valde Filippa. Hon är inte speciellt intresserad av godis nämligen och det är jag inte van vid.

Nu kommer jag att se till att Filippa och jag alltid har med oss en lyckad leksak hängande i rep eller liknande. Då kan vi ha roligt både på avstånd från varandra och på nära håll. Tröttnar vi på den så får vi hitta på något nytt.

Absolut ögonkontakt är första steget i linförighet, så logiskt och ändå har jag inte övat på det. Två steg rätt utförda är 100 gånger bättre än femton halvdana. Som instruktör och hästtränare brukar jag säga att vi ska öva på att göra rätt, inte på att göra fel. Nu får jag skärpa mig med hundträningen också och kräva detsamma där. Hmmm, allt kan bara bli bättre.....

Vi tränade även uppletande av föremål och vi fick verkligen mängder med förslag på lösningar av olika problem. Jag gissar att alla åkte hem med huvudet fullproppat av intryck och idéer och stor vilja att träna vidare.

Söndag = spårkurs. Micael Hedman hade i slutet av juni en kurs här åt SCK Lo-Uppland. Vi beslutade om en fortsättning och nu var det dags. Alla 6 som var med i juni återkom nu och mycket hade hänt med hundarna och förarna.

Jag hade Felix. Vi har tränat på föremålsintresset i spåret och gjort lite ändringar i tränandet sista tiden. Det har gjort susen för nu markerade Felix samtliga apporter sånär som på en. Detta på 4 spår, varav två konkurrensspår, ett 70 minuters spår och ett asfaltspår med mini-föremål.

Det ena konkurrensspåret var lagt av föraren och det andra av "konkurrenten". Båda korsade dessutom varandra! Måste ses för att förstås tror jag. Helt suveräna var Nisse och Felix som gjorde det absolut bästa spårarbetet av alla i gruppen när det gäller korsande spår. Maria och jag var så stolta över våra hundar och grabbarna själva var om möjligt ännu stoltare över sina insatser. Alla spår filmas av Michael och det är mycket givande att gå igenom varje spår innan man lägger nästa.

Nu var ju alla hundar duktiga likväl som alla förare. Lilla collien Jonna som var helt otränad förra kursen var nu helt otrolig att se. Hon hade en fantastisk vilja att använda nosen och kämpade verkligen för att få sniff på rätt föremål. Den stor glädjen hos henne var mycket tydlig varje gång hon lyckades med uppgiften.

"Bossarna" och schäfern var även de mycket duktigare den här gången. Vi fick beröm för vår flitighet och lyckade träning och uppgifter att träna på till nästa gång som är i mars. Då ska vi nämligen vara klara för apellklassen..... jojo, det återstår att se!

Felix och jag ska öva på mini-sök. Dessutom givetvis på lydnaden, vilken tur att Sivan varit här och gett en massa tips och träningsideer.

Tänk vilket privilegium att få hem topp-tränare!

Nu borde jag känna mig otroligt motiverad att träna men jag är lite småseg idag. Dessutom är det många ridelever som väntar på hjälp med sina hästar så både hundarna och jag får vänta med träning till någon annan dag. Filippa och jag har gjort lite lekövningar ,det känns som en lämplig aktivitet.

Söndag 3 oktober

Länge sedan jag skrev.... Det beror inte på att det inte hänt något utan mer på att det händer för mycket i verkliga livet för att jag ska hinna med att berätta om allt.

Hundarna har varit på besök hos Morgongåva Vet.klinik, nästan hela flocken. Detta för att vaccinera sig mot olika farsoter som kan drabba en hund.

Den vänliga veterinären sade sig aldrig ha träffat en trevligare hundflock än denna!

Blondie klättrade upp på bord och i fönsternischer för att se den spännande omgivningen bättre, Sixten samlade prylar som han hittade..... ja ni vet ju vad som kan finnas i ett undersökningsrum, där hittar man mycket! De vuxna skötte sig bättre, men alla var så charmiga att de fick stor uppmärksamhet. Det är trevligt för en stolt matte!

Träningen i veckan har mest varit på lydnadsnivå (hur kul är det ibland?) och så har vi haft en spårdag. Jag blir så förbaskat trött av att gå och lägga spår till nästan hela gänget först, för att sedan äntligen få det stora nöjet att gå spåren med hundarna.

Isa är en dröm att träna. Hon som inte är någon man bör avla på enligt SCK (jag kan tjata mig hes om MH och arvbarhet, den är enligt forskning ca 5 till 20 procent, alltså 80 till 95 procent av hundens reaktioner på ett MH är INTE arvbara!! Åhh så trögfattade folk är !!!!!) Isa hade nämligen 5 på skott på sitt Mh eftersom jag bad beskrivaren att bara låta henne få ETT skott. Isa var inte van vid skott då. Aldrig kunde jag väl tro att något så idiotiskt som ett förslag att införa avelsförbud på hundar med 5 på skott skulle komma från SCK:

Nu är inte förslaget godtaget, det finns tydligen folk på SKK med vettet i behåll, eller så har inte frågan behandlats ännu, vad vet jag. Hur som helst, vill jag arbeta med en riktig brukshund, skottfast och otroligt arbetsvillig, lekfull och med kämpaglöd, då arbetar jag med Isa! Det gäller att ha handskar och greppvänliga skodon, Isa är som en skenande häst att hålla igen i spåret. Hon leker som besatt av lycka med varje apport, oavsett vad den är av för material. Jag tror att det är precis så en bra spårhund ska vara enligt SBKs önskemål.....

Hela gänget spårade bra, men vi har lite problem med att markera apporterna Felix och jag. Tips mottas tacksamt! Då vill jag inte ha godistips, det kan jag själv! Jag hatar att öva liggmarkering på blöta, fästingrika marker. Något nytt tack!

Idag har vi varit till Jasna och tränat vallning. Asta först, där har vi en utmärkt hund som tyvärr lider av en vanlig åkomma kallad SIS. Fritt översatt betyder det Skit I Snöret. Hon har problem med en ivrig kvittrande matte som borde hålla truten och lära sig betona rätt om det behöver sägas något. Till mitt försvar kan jag säga att även Asta har fått läxa, hon måste ta sig i kragen och bli lite lydigare.

Felix, min lilla pärla var bara bra idag. Ivrig, lydig, uppmärksam, skitbra!

Sixten var typiskt okoncentrerad, det är han just nu i allt han företar sig och han har fått en läxa att öva på till nästa gång : Tålamod!

Isa, brukshunden, ja hon var givetvis jätteduktig. Fokuserad och med en fantastisk förmåga att läsa djuren. Hon skulle kunna bli en riktig stjärna tror jag!

Hörde att något debattprogram på TV kommer att belysa hur illa djur far i samband med vallning. Det ska bli intressant att se. Det som är absolut viktigast i arbete med vallning är den ömsesidiga respekten för alla inblandade, det fram håller jag ideligen liksom alla andra som arbetar med vallhundar vad jag vet. Ingen ska fara illa på något sätt!

Jag undrar om det kommer att bli fler liknande debattprogram på TV. T ex hur hundorganisationer hanterar pengar eller hur hundar hanteras i olika situationer.... En del gör vad som helst för att få sin hund att apportera, ni skulle bara veta .... eller för att få snabba lägganden...eller annat som man inte talar högt om i vissa kretsar. Fy för den lede!!! Allt för att kunna tävla i bruksprov.... i stället för att lära sig av den unga generationen som har nya hundvänlgia alternativ till inlärning.

Nästa helg har vi kurs här! Inga hårda tag utlovas!

Fredag 25 september

Här har vi en "tratt" för närvarande. Alice ser ut som om hon ska kunna ta in vilken station som helst iförd sin genomskinliga enorma strut.

Det var ett litet sår på en tå som krånglade till det för henne så vi uppsökte Morgongåva Veterinärklinik i veckan. Kan rekommendera dem! Liksom Olle-Johnny Jonsson i Röcklinge och Susanne Demmers, Västerbo Stuteri. Duktiga, erfarna veterinärer som känner till våra hundar tämligen väl och som oftast finns till hands för konsultation och/eller besök.

Tån som skadats har läkt fint och Alice slipper tratten helt på söndag om inget tillstöter.

Tack för alla goda råd angående min skadade arm. Just nu känns det riktigt bra, hurra!

En hundorganisation har råkat i riktigt blåsväder läser jag på "ulvusbloggen". Bl a problem med den ekonomiska redovisningen, det är värre intriger än i "Dallas" om ni minns den serien. Spännande! Tack och lov för den fria journalistiken som gör att sådana här uppskakande avslöjanden kommer fram. Det ska bli spännande att läsa mer om vad som händer.

Här hemma har vi inga intriger alls vad jag vet. Tankarna upptas mest av planerade träningar tillsammans med goda vänner, eventuella utställningsresor i framtiden och kommande tävlingar.

Har tränat vallning med Asta idag, även Sixten, Isa , Felix och Blondie fick träna lite, mest lydnad.

Måste ut och lägga några spår, Felix måste ha övat en del innan den 11 oktober...då har vi fortsättningskurs här. Jag tror att jag har tränat minst av kursdeltagarna men det är svårt att hinna med att träna allt jag vill träna med alla hundarna.

Har hämtat ett nytt foder, färskt sådant. Hundarna älskar det och fn blandar jag ca fifty-fifty torrfoder-färskfoder. Vi får se hur det utvecklar sig, eventuellt blir vi återförsäljare för det nya fodret om det visar sig vara bra. Å andra sidan vet man ju inte om ett foder är bra eller dåligt förrän efter tre år minst... Man måste ju ha haft ett par valpkullar som uppnått "röntgenålder" för att veta om fodret fungerar som det ska. Ibland får man chansa, onekligen.

Kom ihåg att anmäla till utställningen den 18 oktober. Anmäl till Upplands LO, Maria Lind eller till mig för vidarebef. Några har anmält sig redan ,det är bra, jag ser fram mot att träffas. Samtidigt som Upplands LO utser sina vackraste hundar utses Gatefields Vackraste collie 2009, hundarna deltar givetvis i båda "tävlingarna" med en o samma anmälningsavgift och bedömning.

Jag tar tacksamt emot priser till kennelmästerskapen, både utställning och "bruksprov". Ni ligger väl i träning?

Söndag 20 september

I fredags hade vi SCK-medlemsmöte i Heby Bk. Lokalen översvämmades inte av folk direkt. Som ordförande i LO Uppland vill jag tacka de som kom. Vi hade en trevlig kväll där det verkligen framkom hur nöjda och glada vi är med vår ras. Vi blir alla bemötta med superlativ över våra hundar vartän vi syns med dem.

Vi är alla mycket nöjda med deras temperament, arbetsvilja och skönhet. Den instruktör som var där påpekade gång på gång hur signalkänslig collie är av naturen och hur lätt det är att signalera "fel" till sin hund om man är osäker själv. Intressant att höra bekräftelse även från "utbildat håll" på det jag länge försökt få folk att förstå.

Vår önskan är att bevara den stabila trevliga mentalitet som collien besitter och även få den att förbli så frisk som den hittills varit.

Jag hörde från ett annat LO att man kommit fram till ungefär samma saker som vi. Inte så konstigt om det är oenighet i rasklubben då hundägarna är nöjda med sina hundar och klubben vill förändra rasen. Absolut läge för konflikt, givetvis.

Tyvärr hann jag inte stanna kvar hela mötet men jag hoppas verkligen att våra åsikter kommer fram till SCK i den form vi egentligen önskade.

Lördagen var mest upptagen med ridlektioner och stor del av söndagen gick åt till fåren. Asta har gjort en jätteinsats som vallhund, vi skiljde får o lamm och flyttade om i hagarna, ett arbete som inte hade fungerat utan henne. Tyvärr är hon väldigt mycket "på" i början så det tar en stund innan hon är tillräckligt lugn och koncentrerad för att ta alla kommandon och dämpa sig. Först då är hon till verklig nytta, helt outstanding.

På em tog jag med mig Felix till Carolina. Där hade Upplands LO Rallylydnadsträff. Vi fick träna olika "skyltar" som kan förekomma på banan i lätt klass (nybörjarklass?) är dålig på vad det heter och dessutom kom vi för sent så vi missade en del info) Det var 7-8 hundar som var där. Felix var "skitduktig" , vi hade verkligen roligt och fick lära oss en del nyttiga saker. Tänk så skönt och bekvämt att åka till en aktivitet som någon annan ordnat och bara vara med utan att lägga två strån i kors för arrangemanget! Tack Carolina!

Nu sitter jag här och är lite rörelsehindrad. Någon gång under den gångna veckan har jag skadat en arm. I stället för att bli bättre har den bara blivit sämre och nu kan jag inte lyfta den mer än någon liten bit utan rejäl smärta. Undrar när den tänker skärpa sig och bli användbar?

Torsdag 17 september

Just hemkommen från en förmiddag med vallnigstrännig. Asta, Sixten, Filippa och Felix har tränat. Idag använde vi en stor hage och övade (från) drivnnig med hjälp av lina på de flesta. Vi har haft en härlig träning och det känns verkligen toppen att jobba tillsammans med hundarna.

Oftast försöker jag hålla en tämligen neutral nivå i min dagbok. Idag gör jag ett undantag.

SCK:s medlemstidning har kommit. Där fanns trevliga reportage om utställningar, grooming mm. En "artikel" lockade dock fram lite fniss, den var så färgad att man inte kan annat än att dra på smilbanden. Även om beskrivare är gamla borde de väl hänga med lite bättre? Arvbarheten som kan utläsas i ett MH protokoll, vad har den forskningen tagit vägen? Har Den Gamle läst något om det? Det finns lite forskning som bl a Per Arvelius tagit fram. Där kan man läsa om mellan 2-22% arvbarhet..... SKK har tillsatt en stor summa pengar just för att bl a fortsätta utröna arvbarheten/MH. Innan man kommit längre med den forskningen kan man knappast lägga stor värdering i MH. Jo visst, individen i sig. Men vad ger den i sin tur för avkommor? Ingen vet med säkerhet.... Hur stor roll spelar miljön in för att ge dig den hund du har? Hur mycket "tränar" du hunden inför ett MH? Frågorna är många, forskning pågår (hoppas jag) och förr eller senare får vi nog några svar....som visar sig vara felaktiga efter några år... som får upprättelse efter ytterligare några år.... Men jag håller mig avvaktande när det gäller vikten av MH så länge. Så länge vi inte vet arvbarheten i det vi ser, så länge kan vi ju inte med bestämdhet påverka avelsarbetet, det är ju enkelt att förstå. Sedan må vi tycka att MH är hur kul som helst att gå med sin hund, jag tycker det, men därifrån till att veta var kryssen i rutorna för nästa generation hamnar är lite väl storvulet att yttra sig om ännu.

Inte nog med det, jag läste i samma CB om rön som visar att hundar med hög sk Boldnes (dvs sådana som vid MH får kryss i sådana rutor att de anses vara speciellt lämpliga att träna) inte är lyckade utställningshundar och tvärt om! Dvs hundar som lyckas på utställningar inte har hög Boldnes. Oj då, det vet inte Alice om. Är man Svensk Vinnare 2007, har man 3 CERT, tre BIR o ett BIM på ett fåtal utställningstillfällen och dessutom har sk hög Boldnes, hur förklarar man det? Undantaget som bekräftar regeln?

Eller har mina hundar en ovanlig (??) kombination av god exteriör och arbetsvillig mentalitet? Fast jag inte skryter om det? Fast jag inte höjer MH till skyarna eftersom jag tillhör dem som vill ha fakta när det gäller arvbarheten?

Jag kan även läsa i CB att Lars Fält sammanfattar god mentalitet så här:

"En hund som fungerar i familjen, som kan umgås med andra hundar och är självsäker i olika miljöer (sociala och fysiska)"

Hurra för Lars Fält, du har så innerligt rätt i det! LF tillägger också: "Den ska fungera till sitt användningsområde och man måste själv komma ihåg att tänka i positiva termer, inte fokusera på vad den inte ska göra (t ex inte bita barn, inte göra utfall, inte bli rädd osv)" Återigen ett dubbelt HURRA HURRA för Lars Fält! Mina hundar har en helt suverän mentalitet!! De kan vara med mig under glädje i hittills alla provade miljöer. De har visat sig besitta goda vallanlag och vara lättränade. Åhh så bra mentalitet mina hundar har !!! Jag är så stolt och glad över dem. Hur har de kunnat bli så bra när jag inte avlar efter MH-resultat till 100%?

Kom ihåg: Jag förnekar inte betydelsen av MH. Jag bekräftar den inte heller. Jag tar ställning när forskningen kommit längre!

Gärna en kommentar i min gästbok när du läst detta, snälla?

Jag vill även ha svar på frågan

"Godkänd på skott" (MH) Vad betyder det? På en beskrivning?

Måndag 14 september

Det har varit en aktiv helg, som vanligt, höll jag på att skriva.

I fredags anlände Mrs Joan House med man för att besöka älgparken och därefter tillsammans med en samling collie-uppfödare och sheltie dito äta middag och utbyta tankar om avel och uppfödning. Det är alltid spännande och givande att "komma tillsammans" på det här sättet och lyssna och lära.

Givetvis blev det ganska sent och jag var rätt trött innan det var sovdags kan jag säga.

På lördagen ordnades "prova-på-att-valla-får" för Upplands Lo på fm. Tiotalet hundar var anmälda. De fick gå utanför fållan med sina hussar eller mattar och senare gå inne i fållan med koppel. Någon kunde vi släppa, bl a "Douglas", en kullbror till Alice. Han var född vallare, visade stort intresse och utmärkt balans direkt. Jättekul! Alla visade inrtresse för för fåren och jag tror att alla skulle kunna genomföra ett anlagstest om de fick träffa får ngn mer gång. Roligt!

På em var det dags för collie från Närke-Västmanland att komma och prova på.

Även därifrån var det tiotalet hundar. Intressant var att alla utom en var korthår. Jag har inte sett så många korthår i fårfållan så det var extra roligt.

De får som fick "stå ut" med skällande hundar utanför fållan på fm var nu utbytta mot ett annat gäng. Vi gjorde på samma sätt här, började utanför fållan med en hund i taget och gick senare in till fåren. Det är inte bara intressant att se hur hundarna reagerar, det är minst lika givande att se fårens reaktioner. Vissa hundar har otroligt mer "tryck" på fåren än andra. Fåren är rätt lugna och hetsar inte upp sig för mycket, de vet ju att de är tämligen trygga i sin fålla.

Både hundar och hundägare visade stort intresse. Jag hoppas att alla som vill kan komma igång med lite träning framöver. Ser fram mot att ha ett stort deltagarantal på våra planerade Heardingtävlingar enl AKCs regler.

Jag vet att okunnigt folk uttalar sig om att collie inte har något vallintresse. Tänk om den sortens människor skulle våga sig på att prova sin hunds intresse eller åtminstone titta på andra arbetande hundar. Jag vet med säkerhet att en stor samling collieägare under helgen insett att visst har collien kvar sina vallanlag!

Onsdag 9 september

Ett ovanligt datum, 090909....

Hur som helst, igår var det rallylydnad här.

14 hundar anmälda varav 12 kom till start. Vi hade banvisning för ett gäng, tävlade, därefter fikapaus, banvisning och nya tävlande.

Marketta Mokko var banritare och domare. Tack för ett gott jobb!

Jag hade så roligt att jag mycket väl kan tänka mig att tävla i lättaste rallylydnadsklassen "på riktigt". Asta var (givetvis) superduktig men jag glömde bort åt vilket håll jag skulle vända runt en gång så hon drabbades av förarefel! annars hade hon varit en klar vinnare på delad första plats med superstjärnan..... ni kan aldrig ana vem....det är en han..... en ung gosse..... nå har du gissat nu? SIXTEN! Carolina lånade honom o det gjorde hon med bravur. Alla förväntade vi oss en Carolinaseger men givetvis då med Alice! Men där kom sonen och snodde åt sig segern lätt som en plätt! Ingen behöver fundera på om husse var stolt över sin Sixten! Stolt men inte överraskad. Svea och jag tog oss in på en hedrande delad andra plats tillsammans med Maud och Smilla, jag är mycket stolt!

Tack alla som kom och var med, det här gör vi om.

Det har varit utställning i helgen. I lördags hade Upplands LO av SCK officiell utställning i Hammarskog utanför Uppsala. Dömde gjorde Mrs Joan House från England, Kennel Lassina.

Vi hade fått en hög anmälningssiffra, totalt 76. Det tror jag gör showen till den största rasklubbsutställningen i år, inte illa!

Jag hade anmält flera hundar och skulle ha med mig flera tält, burar, skänkta priser och massor med annat smått o gott. Ms Mercedes är lite ur humör så jag skulle åka Volvo. Det gick inte att få plats med allt så jag hängde på en släpkärra som fylldes med alla grejer. Det gav god plats till hundarna och mig i bilen. Tror att jag ska fortsätta ta släpkärra med mig på utställningar. Men då får det bli den som är gjord för att frakta hojar i, den kan man nästan campa i.

Vi hade tur med vädret, soligt men blåsigt.

Jag ställde ut Simon och Felix i samma klass och Helena hjälpte mig på bästa sätt som tur var. Det resulterade i att båda fick CK och Felix blev 2a bästa hane medan Simon Kortbyxa placerade sig som reserv bästa hanhund. Mycket trevligt!

Junioklass tikar hade tre anmälda från min uppfödning men bara två deltog, Blondie fick vara hemma. Där vann Anna Hede'ns Foxy med CK och syrran "Fia Floden" blev 2a med Ck: jätteroligt! Fia matte Kerstin gjorde en jätteinsats under dagen: Genom en olyckshändelse förlorade Kerstin en del av ett finger på fredagskvällen! Trots det kommer hon till utställningen och hjälper till och har förberett sin hund för att ställas ut! Vilken prestation! Då var det extra roligt att det gick så bra för Fia..

Helenas Shakira har kort-kort kjol för tillfället och placerades i ukl med Hp.

Öppen klass tikar var största klassen, där deltog både Svea och Alice. Ingen av dem får ta något cert i Sverige längre, men de var anmälda ändå. Där fick jag hjälp av Elisabeth att visa, jag är så glad över all hjälp jag fick i helgen. Alice den raringen lyckades vinna klassen med CK och i Bästa Tik klassen vann hon också! Hurra! Inte nog med det, hon blev även Bäst I Rasen! Jag har sett foton på henne från utställningen och hon ser verkligen för härlig ut, otroligt alert och showig och välbyggd med vackert huvud. En riktigt showgirl!

I tävlan om Best In Show blev hon placerad efter det vinnande korthåret som i sin tur är en tik jag beundrar.

Bästa avelsgrupp gick till Asta och hennes avkommor, tack för att ni deltog! Bästa uppfödargrupp gick till Gatefields, den fjärde vinnande gruppen i år. Tack för att ni hjälpte mig visa och för att ni deltar med era hundar!

Tur att jag hade släpkärran med mig för den blev delvis fylld av fodersäckar som var priser till grupperna och BIR mm. KUL!

Efter utställningen har allt varit lite avslaget. Rallylydnaden var ett lyft som piggade upp .

På lördag kommer det att dyka upp hundar med hussar och mattar som vill titta på fåren och eventuellt visa lite intresse för dem. Det ska bli roligt.

Återkommer.

Söndag 30 augusti

Nu är vi hemma igen efter en race-helg. Ja själva racaren är inte hemkommen ännu, han var nog kvar till prisutdelningen. Vinner man Nordiska Cupen så bör man väl ta emot priset, det kan man förstå. Men Isa, Felix, Filippa, Alice och jag åkte hem så snart vi kunde efter att Palle och hans hoj kommit ut från banan i dagens race.

Igår blev det en andra plats och därmed säkrades segert i Nordiska, jättekul.

Idag satsades det för fullt, ledning från start och bibehållen ledning första varven.... seger här och även Svenska Cupen till Molnebo... tyvärr försvann ekipaget i någon kurva och dök inte upp mer. En timme och tre heat senare kom en samling åkare och deras cyklar sakta glidande på "skamkärran". Där transporteras de som vurpat utan skador, de som kört sönder och tvingats bryta och där var nu BSAn och Palle i gott sällskap, kärran var full. Snöpligt slut på säsongen med en trasig hoj men huvudsaken är ju att föraren inte var trasig! För övrigt blev han ändå 2a i Svenska Cupen efter alla tidigare framgångar under säsongen så det är dumt att klaga.

Hundarna har haft en trevlig helg vid banan. De är välkända av många och populära. Vi möts av leenden och klappar hos mängder av människor. Vid gårdagens prisutdelning satt Filippa på ett bord för att kunna se husse över folkmängden, det såg kul ut. Felix somnade på samma bord, han är sig lik vår Nalle Puh.

Det är roligt att hela tiden mötas av kommentarerna "Åhhh vilka fina hundar" "åhh så trevliga hundar" osv. Det kommer fram folk och berättar om collie de haft för länge sedan, det kommer fram folk och berättar hur kloka collie i allmänhet är (jo vi vet) och hundarna blir omklappade, fotograferade och allmänt bortskämda med diverse godis. Mer miljötränig än så här kan man knappast få. Hundratals MC med vrålande motorer och massor av folk. Hundarna uppför sig som om de vore hemma, lika lugna och glada och lika lekfulla.

Här hemma har hundarna haft det bra tillsammans med sina extramattar och jag vill passa på att tacka för hjälpen med hundpassning den här helgen. TACK!

Onsdag 26 augusti

Spöregn! Vi passade på att träna budföring i hällande regn idag. Värre väder kan det nästan inte bli men hundarna hade urkul och sprang hur fort som helst. Förarna hade det lite jobbigare och gav upp efter att ha övat med åtta hundar ett antal gånger.

Igår hade jag en avkopplande dag hos Smilla med familj. Alla tjejerna och jag åkte och hälsade på och det var mycket lyckat. Först en solskenspromenad under avhandlade av världsproblem och hundar och därefter bad. Hundbad i dammen och tjejbad i poolen. Vi fikade sedan och gladde oss åt hur roligt hundarna hade med lek och plask i dammen. Isa är mer vild än tam i vattnet. En riktigt härlig dag, TACK Smilla med familj!

Ännu går jag omkring och småmyser åt helgens framgångar. Det behövs sådana härliga dagar för att väga upp allt stret som är ibland.

I helgen som kommer väntar Racing.... hua, då kan jag inte påverka det minsta, bara hålla tummarna och hoppas på det bästa.

Imorgon torsdag ska vi träffas och träna igen men då tror jag att det blir enbart colliefolk. Det är kul med olika träningskamrater som kan bidra med olika träningsmetoder och ideer. I oktober kommer vi att ha en intensiv helg här träningsmässigt. På lördagen kommer Siv N och håller kurs med oss och på söndagen återkommer Michael Hedman för att kolla upp att vi tränat vidare sedan förra kursen och fortsätta med utvecklingen av våra hundar.

Tur att jag har fler hundar än en att träna!

Måndag 24 augusti

Så är en helg över igen. Tänk så fort dagarna går och det värsta är att det är livet som går så fort!

Den här helgen har vi varit på två utställningar, så det känns rätt skönt att vara ledig idag.

Efter allt borstande och badande i fredags var jag helt slut på kvällen. Att göra i ordning fyra collie tar på krafterna numera.

Kom upp pigg och alert på lördagsmorgon klockan fem som bestämt. Hundrastning och frukost med husse och så iväg. Bilen packades redan på fredagen för att spara tid på morgonen. Jag gör oftast så, speciellt om det är mycket grejer som ska med. När Anton, Isa och Svea satt i bilen tog jag farväl av husse och tänkte åka. Som tur var ropade husse och frågade om jag glömt något? Nää, jag har allt med...? Då såg jag en hundnos på andra sidan staketet.. Simon! Höll på att missa honom! Hur tankspridd får man bli?

Hade bestämt med Per att hämta upp honom halv sju och lyckades hålla tiden riktigt bra.

Dala-Floda SBK ordnade en officiell utställning och det var dit vi skulle åka.

Resan gick bra och vi kom fram i god tid. Hemma öste regnet ner men i Dalarna sken solen så vi behövde inte ens sätta upp tältet.

Domare på vår ras var Eva Eriksson, Kennel Crony. Eva är sk rasspecialist på collie, en av de två eller tre vi har i landet.

Först ut var Simon och Anton. Anton vann ökk med CK och Simon blev 2a med CK och placeringen blev lika i Bästa Hanhundsklass.

Så var det strax dags för Svea och Isa. Svea vann ökk med Ck, Isa blev 4a (hon hade tvärt tappat av sig i stort sett all päls dagarna innan utställningen) Svea fortsatte med att bli Bästa Tik m CERT och så mötte hon Anton i tävlan om BIR o BIM. Där blev hon BIR och Anton BIM, storslam!

Vi stannade kvar till finalen och hade en trevlig dag med hundprat tillsammans med andra utställare. Hundarna vilade sig lite under tiden, utom vilden Isa som samlade colaburkar och hittade på diverse tokerier.

Det är alltid roligt att gå in i Stora Ringen och visa upp sin hund som vunnit i rasen under dagen. Jag känner mig så stolt och glad över att ha förmånen att få ha en sådan hund. Idag var det minst lika roligt för Svea var glad och lika stolt som jag. Det blev en spännande final och jag kände sådan glädje när jag insåg att vi var kvar bland de fem bästa och skulle få en placering! Tänkte på Sveas mamma Gittan som vann BIS på SBK samma dag hon blev SUCH.... men det är många år sedan nu. Till slut var det ett mycket snygg välmeriterad rottis, en mycket framgångsrik schäfer och så Svea kvar att placera. Rottisen placerades trea... och Svea och Schäfer fick springa igen. Var och en i sin lämpliga fart. Högtalarna meddelade " som vinnare vill domare se Gatefields...." Jippi! Hurra! Så himla roligt! "It runs in the family" eller vad säger man?

Domare Eva Eriksson motiverade sig ungefär så här : Det är inte ofta jag tar fram collies men när det är en sådan här utmärkt rasrepresentant så förtjänar den verkligen att vinna! De orden fick tårarna att stiga i ögonen men jag fick snabbt ordning på mig igen. Vår lilla rara Svea!

Ett STORT TACK för alla gratulationer och allt påhejande från ringside. Jag önskar att vi kunde ses på en fest allesammans!

Så var det dags att packa bilen för hemresan. Det var inte lätt. Tält och tältstativ, tre burar, ett hjulstativ, femton kilo hundmat, två kassar med priser, kära väskan Bengt, en hink med lotterivinst som Per vunnit, stolar, ryggsäck, chokladask modell large, fyra hundar och jag vet inte vad. Vi hade det lite trångt på ditresan men under hemresan var det mycket trångt. Vi fick stanna då och då och gå ut för att inte stelna till totalt eftersom det nästan inte gick att röra sig i bilen. En funktionär föreslog mig att skaffa en trailer till hundarna men jag vet nog vad jag behöver : En större bil! Något i stil med Ms Mercedes. Hundarna hade det bästa utrymmet givetvis och sov lugnt.

TACK för hjälpen Per!

Väl hemma igen badade jag Alice och förberedde henne för söndagens utställning.

Jag hämtade Kerstin och Fia i Uppsala klockan 8. Med var även Simon och Alice, bara två hundar känns som en ren avkoppling. Vi åkte till Vallentuna för att vara med på Minnesutställningen (Ulla Segerström och Bertil Sted-Gren) Det var solsken och trevlig miljö, trevliga människor och allmänt mysigt. Alice är ju så glad och sprallig och gillar att showa om man bara kan hålla henne lagom på hugget, dvs hon behöver absolut inte peppas. Det jag önskat mest av den här helgen var faktiskt ett CERT till just Alice, hon är så snygg nu.

Domare Svante Frisk placerade Simon 2a i ÖKK med CK och 4 Bästa hanhund, mer päls efterfrågades och det kan jag hålla med om. Men välburen svans och lediga rörelser kan han skryta med vår Simon och dessutom stort publikstöd! Fia blev 2a placerad i juniorklassen och fick Hp. Hon är i den åldern då pälsen sprider ut sig över möbler, kläder och i skog och mark så det var ett gott resultat som både matte och jag var nöjda med.

Alice då? Ja hon stormade in i ringen och svepte omkring med mig bromsande i kopplet. Snacka om framåtbjudning! Hon stod bra även om det var svårt att hitta ett bra ställe att ställa hunden på då vinden virvlade omkring och öronen fladdrade upp i motvinden. Jag känner en sådan glädje över att visa Alice, hon har så oerhört roligt själv. Visst fick hon Ck och blev Bästa Tik, erhöll sitt tredje och sista svenska CERT BIM slagen av SKK BIS vinnande Diamond, det känns inte som något nederlag precis. Vilken helg! Tre CERT, ett BIS ett BIR, två BIM, det kan man inte klaga på direkt! Nu blir det inte så många fler utställningar i år för oss. Uppsala i september då rasklubben har utställning med Mrs Joan House, Kennel Lassina som domare. Möjligen Stora Stockholm också om det känns rätt då.

Torsdag 20 augusti

Ett par dagar med lite annorlunda vardag.

I onsdags tränade vi apportering och uppletande med några hundar. Mest för att aktivera men jag har också en plan med övandet....

På kvällen var jag bjuden på fest, en mycket trevlig sådan. Det var ett partaj hos en annan uppfödare och vi var tiotalet personer som pratade hund och åt och åt och åt.... Det är alltid trevligt att bli tvungen att träna sina språkkunskaper och det tillfället hade vi tack vare en engelsk uppfödare som också var bjuden. Det finns mycket att dryfta och många åsikter att utbyta även med uppfödare av andra raser. Nu var vi inte bara uppfödare utan även "vanliga" hundägare (väldigt duktiga och aktiva sådana) med på kalaset.

I kväll har jag varit i Uppsala och gjort ett litet uppdrag åt collieklubben. Vi har haft utställningsträning och glädjande nog kom 20-talet personer med sina hundar. Att lära ut något om utställning på ett par timmar är lite väl ambitiöst, men något fick de flesta ändå med sig hem tror och hoppas jag.

Tyvärr hann jag inte alls med de planerade hemmasysslorna under dagen. En kamrat på jobbet är sjuk så jag jobbade på min lediga dag. Det innebär att Svea fortfarande är obadad liksom Simon. Tidsschemat har spruckit! Ett par rejäla promenader fick vi i alla fall, det är huvudsaken.

I helgen väntar utställningar. Typiskt nog har Isa (som är badad och borstad) fällt det mesta av sin päls. Ännu så länge ser jag fram mot att åka trots det, men jag hinner tappa gnistan innan det är dags. Hur ofta har jag inte ångrat att jag anmält och velat hit o dit om jag ska åka eller ej? Oftast har det gått bra när jag väl kommit iväg. Men nu då, när jag riktigt längtar efter att ställa ut, kommer det att gå riktigt dåligt då? Rapport kommer....

Tisdag 18 augusti

Asta blev genom ett återbud erbjuden att delta i en vallhundkurs häromdagen. Vi kunde bara vara med tre timmar men det var givande och lärorikt. Kursledare Shania Longyard är mycket meriterad som domare, tävlande och instruktör. Övriga deltagande hundar var border collie och till min glädje platsade Asta (och i någon mån även jag) mycket väl i gruppen. Jag är så stolt! Nu ska vi träna ännu mer, det känns oerhört motiverat just nu.

Har faktiskt precis kommit hem från en träning i hemmafållan. Jag känner mig lyrisk!

Efter att ha studerat andra hundar och noga lyssnat till Shanias undervisning så beslöt jag mig för att prova Filippa bland fåren idag. Koppel på och hindrande "kvast" medfördes.

Jag var lugn och samlad och lågmäld och tänkte noga igenom hur jag skulle göra. Fåren kände mycket väl av Filippas tryck och flockade sig i bortre delen så fort hon närmade sig fållan. Filippa som helst velat döda alla får hon sett gick lugn som en filbunke, mycket uppmärksam. Tänk så spännande och lärorikt det är att arbeta med flera djur tillsammans. Mot slutet var kopplet slakt och försöken att gena var nästan helt borta. Hon stannade väldigt lydigt och var snabb i läggandet, vad har hänt? Jag är överraskad och mycket glad!

Svea fick öva en liten stund, hon var ovanligt lydig och uppmärksam. Det är märkligt att hon har sånt tryck på fåren trots att hon alltid håller ett avstånd till djuren.

Alice var lite väl taggad i början men lugnade sig och respekterade stoppen och det fungerade riktigt bra att hålla henne "på rätt kurs". Där märks det att vi har tränat rätt senaste tiden och det får vi tacka Jasna för.

Asta fick öva utanför fållan med höger-vänster och stopp och lägganden. Fick så bra instruktioner av Shania hur man lär in och övar höger och vänster på ett enkelt och effektivt sätt. Det gick jättebra att omsätta teorin i verkligheten, varken Asta eller jag missade en enda gång! Visst kan hon vara snabbare i läggandena på håll, men jag kan också vara lite mer krävande så löser det sig säkert. Tänk om det fanns någon möjlighet att få tävla! Vi får helt enkelt åka utomlands nästa år.

Några utställningar väntar närmsta tiden och dessutom planeras rallylydnaden 8 september, "prova-på-vallintresset" 12 september,

kurser med suveräna ledare under oktober, KM-utställning i oktober samt de förenklade bruksproven.

Jag hoppas innerligt att ni tränar och tävlar och ställer ut!

Drömmen är att få ihop ett gäng som tränar vallning regelbundet så att vi får ihop till ett KM i vallnig också. Vi får se vad som händer efter den 12 september, då kanske några fler får upp intresset för colliens naturliga arbetsförmåga. Visst är vi några stycken redan nu men alla har inte så stor möjlighet att träna. Idag skulle vi kunna vara ca 7 hundar på ett KM med AKC-regler, det räcker ju i o för sig.

Jag vet att Alice-Simon dottern Vilda varit på utställning i helgen men jag vet inte hur det gick. I kommande helg ställs det ut en del hundar härifrån på olika platser, hoppas att det går bra för alla!

Torsdag 6 augusti

Har fått flera glada besked idag. Felix har en kull valpar i Piteå, hans första kull. De är idag ögonlysta och samtliga visade sig ha normala ögon, dvs ej CEA. Jättekul! Grattis till Anita!

Felix har en syster som bor hos familjen/kennel Sammens. Månstråle kallas hon, ganska känd i colliekretsar. Månstråle har haft sin första valpkull under våren. På SCKs utställning i Timrå blev sonen "Jovi" BIS-valp, jätteroligt!!!! Ett stort GRATTIS till alla inblandade. Asta är säkert glad över sina barnbarn på olika håll.

I tisdags tävlade Alice och C rallylydnad för andra gången. De fick ett första pris eller vad man nu får och har bara ett kvar till ngn slags titel om jag förstått rätt. Sedan måste de upp en svårighetsgrad, utmanande!

Igår kom C tillbaka med Alice och vi tränade lite rapport. Även Felix och Filippa tränade, vi hade jättekul. Det gäller att lägga en god grund inför kommande uppdrag...

Idag ska vi "träna" vallning, åtminstone intresse och lydnad med några hundar. Fast jag borde trimma gräset och dammsuga!

Måndag 3 augusti

Nu är vi hemma igen efter en mysig helg.

Det började i fredags då Mia och Elisabeth kom o vi tränade lite med fåren. Jag hade Alice och Felix och Isa med mig på träningen. Innan dess hade Asta och jag flyttat ett gäng får till hemmahagen och fått både motion och träning.

Alla hundarna var med till By men alla fick givetvis inte träna.

Hur som helst var det bråttom hemåt efter tränandet för hemma väntade Eva på att få mig och Blondie med till Linköping. Evas man kör också CRR.

Jag var givetvis sen och inte riktigt klar, men vi lyckades komma iväg i skaplig tid. Det blev en trevlig fredagskväll vid Linköpings Motorstadion med pubkväll och underhållning.

Blondie var inte med på pubafton men hon fick se sig omkring väl och rasta sig noga innan hon lämnades i Ms Mercedes. Hon är en kall brud, helt lugn och lätthanterlig men oerhört social och vill hälsa på nästan alla människor, vare sig de vill hälsa tillbaka eller ej.

Lördagen var racedag och började med tidsträning som brukligt är. Det är ett riktigt oväsen under racen liksom i depån innan start men Blondie hade inga bekymmer med ljuden. Inte ens när två explosioner skedde inom området reagerade hon nämnvärt, hon kanske har blivit hörselskadad?

Husse var i högform liksom hojen så han vann sin klass. Jätteroligt!

Blondie var med på prisutdelningen och fick låna lagerkransen. När hon insett att den inte var till för att ätas upp lät hon sig villigt fotograferas av kända och okända med kransen runt halsen. Linslus!

På kvällen hade Blondie fotbollsshow en stund men leken fick ett tvärt slut då den lånade bollen tuggades lite för hårt och fick punka. Bollen var inte lika kul efter det. Hon ägnade sig i stället åt att visa upp sina färdigheter i att plocka fram gömda saker och "lösa problem". Efter det förtjänade hon verkligen en god natts sömn och det fick hon. Tyvärr bredde hon ut sig så att vi nästan inte fick plats i bädden. Jag vaknade väldigt tidigt av att jag låg som klistrad mot väggen. Har ni sett "jag överlevde en japansk TV-show"? då förstår ni hur jag hade det.(momentet när deltagarna iklär sig självhäftande dräkter och hoppar upp mot en vägg och fastnar) Eftersom Husse behövde vila ordentligt innan tävlingarna gick jag upp och lämnade plats till de som behövde sin sömn bättre än jag.

Blondie steg upp så småningom så vi kunde ta en fin morgonpromenad före frukost. Campingfrukost kan vara lite provisorisk men inte i det här gänget. Kaffe, the , choklad, bröd, stekt potatis och bacon samt pannkakor, vad mer kan man begära? Vi åt mest hela förmiddagen.

Husses race startade bra, han gick ur första kurvan i god ledning. Ledningen höll han ett tag och "krigade" lite med polaren och konkurrenten Börje men sedan hände nå't och hojen gav nästan upp! Tack och lov höll den ihop skapligt nog och gick att få någorlunda fart på igen. Han kom i mål som tvåa, en prestation.

Så poängmässigt ser det spännande ut, Palle leder både Nordiska och Svenska Cupen ännu. Jag vet inte hur man räknar om det blir lika poäng i slutet? Hur som helst avgörs allt i Karlskoga den sista helgen i augusti.

Någon som vill låna någon hund den helgen? Vi kan inte ta med alla och jag vill gärna åka och titta måste jag erkänna.

Ett STORT TACK till Catharina och Mia som tog hand om hundarna här hemma under helgen!!!!

Onsdag 30 juli

Jag avskyr bilar! När man mest behöver dem väljer de att gå sönder, strejka, tömma sig på bensin eller vägra låta hjulen rulla....

Häromdagen kom Viton hem med en oljedusch på bakluckan....från sig själv... inte bra. Tur att det är en firmabil. Ersättare kommer nästa vecka.

Volvoextrabil som vi förfogat över ett tag valde att låsa ett bakhjul när jag skulle köra den tidigare i veckan. Man ska inte lämna en bil med handbromsen åtdragen när man inte tänker köra den på ett tag. Lärdom.

Men Favoritbilen, Gammelvolvo är besiktigad och har nya bromsar, ny koppling och går utmärkt..... ända tills nyligen.

Vi var och tränade sök. Jätterolig övning, alla hundar var på hugget och det kändes fint. Alice visade tydligt hur hon använde vinden för att hitta figge, hon hade kunnat vara snabbare att ta upp rullen/slangen men var snabb tillbaka och JÄTTEGLAD. Påvisandet har vi en del kvar att träna på, men vi är fortfarande tämligen nya i gamet. Varje hund skickades minst fyra gånger eftersom övningen var upplagd så och alla var tämligen ivriga ut. Fick även en förfrågan om ny kurs här med en för mig okänd instruktör som tydligen är superbra. Visst ska vi kursa här, jag gillar sådant. Det blir visst sök den här gången, en lördag eller söndag. Håll er framme, vi är redan många som paxat.

Eftersom jag skulle ha ett par lektioner ikväll så lämnade jag sökgänget innan alla var klara för att hinna någorlunda i tid. Jag lade i ettan, kände en knyck i kopplingspedalen och så kändes den död. Det var den också, den vilade nästan mot golvet. Ettans växel var i och det gick att köra men inte att växla. Det tog mig en evighet att ta mig hem i 20 till 30 km i timmen. Ringde Palle som är på väg till tävlingar och klagade min nöd.

"Kopplingsvajern har nog gått av" var domen. Jag fick instruktioner hur jag skulle lokalisera och diagnostisera felet. Nu var det inte tid till det, väl hemma var det bara att få igång Volvolånebil och störta iväg till de väntande eleverna.

När jag kom hem igen lotsade Palle mig per telefon i motorrummet och jag kröp även under den otäcka bilen. Nu är händerna oljiga och skrapade, kopplingsvajern är av och vem ska nu byta den? Jag avskyr bilar! Vi som skulle åka och titta på tävlingarna i helgen.

Onsdag 29 juli

Tro det eller ej, men jag var inget piggare idag heller. Det fick bli Gropen ännu en dag. Hundarna har ju jättekul där och aktiverar sig själva med lek och luktande så det är bra att åka dit då man känner sig mindre aktiv.

Inga lektioner idag, man måste vara lite energisk om man ska hålla på med sådant.

Har kommit papper från Askersund. Det är domarbyte där.

Imorgon är jag ledig, tjo och tjim, då ska jag ta det lugnt.

Tisdag 28 juli

I tisdags var vi också till Gropen, jag var hängig och trött och mådde inte så bra. Då var det skönt att låta hundarna stöka omkring lite självständigt en stund.

När vi kom hem fick vi besök av Annika och Peter och deras pärlor Doglas och Caesar. De är sådana trevliga prickar hela familjen. Hundarna är glada och välskötta, precis som man vill se dem. Tyvärr var det inte lekläge hos oss p g av löptikar och tjejtokiga grabbar.... men det är alltid intressant att springa omkring på tomten och lukta och markera. Jag hoppas att båda pojkarna kommer ut på utställning i framtiden.

På kvällen blev det en tur ut med ett gäng hundar på kantarellplockning. Lyckat, vi hade med oss svamp hem som täckte hela köksbordet.... och det är ganska stort som ni vet.

Måndag 27 juli

I måndags var vi sådär aktiva som vi borde vara varje dag. Efter jobbet tog jag med mig alla hundar i bilen till Sandgropen. Där är vi ibland och tränar sök men det är också min gamla "hemma arena" som tävlingsryttare.

Där finns en numera lite eftersatt terrängbana som använts vid fälttävlan och en till ytan mycket rejäl hoppbana samt möjlighet att sätta upp dressyrstaket till både 40 och 60 meters banor. För hundar är det en fantastisk plats att springa och leka på och bada eller bara plaska omkring lite i de olika vattenhinderna eller dikena som finns. Det går utmärkt att träna hoppning med hund också, banken erbjuder bra modträning i hopp uppför och utför på de svåraste ställena, hinderna med upphopp och nerhopp är utmanande roliga, vattenhindren som sagt badvänliga. Stockhinder på lämpliga avstånd ger bra hoppträningsmöjligheter.

När hundarna sprungit och lekt, tränat styrketräning i backarna och hoppat omkring på en del hinder fick de avsluta med ett vattenhinder under bad och plask. Sedan åkte vi hem igen.

Jag lade fyra spår på fälten utanför hemmet. Felix, Sixten, Isa och Svea fick äran att spåra den här gången. Felix gryntade som Nalle Puh då han hittade föremålen och visade mer iver än vanligt.

Sixten verkar tycka att det är en väldigt rolig lek det här med att spåra och har kanske mer föremålsintresse än spårintresse just nu.

Svea är så ordentlig, så petig i sitt spårande. Hon blir jätteglad över föremålen och kommer med dem till mig och leker, men hon har bråttom att spåra vidare.

Isa är en sort för sig. Hon frustar av iver som ett lokomotiv och kastar sig iväg i spåret. Handskar vore bra att ha, ska tänka på det nästa gång. Hon är så ivrig att spåra att hon missar första föremålet, snurrar och letar efter det en stund men kan inte behärska sig utan måste vidare i spåret. Hon tar första vinkeln lite genande, vinden ligger så, och därefter börjar hon plocka föremålen. Hon utför en rejäl krigsdans varje gång hon hittar något, kastar upp det i luften och fångar en och två gånger, skenar mot mig, förbi, tillbaka, förbi, tillbaka....fortare och fortare....jag måste locka på henne för att få äran att leka (bli omskakad och kastad hit och dit) med hund och föremål en liten stund. Sedan far Isa vidare i spåret, nytt föremål, ny cirkusshow, spårar vidare, vinklar perfekt och håller samma iver igång hela tiden. Vi kommer till slutet och har hela samlingen föremål med oss i mål, jag utmattad och Isa extatisk! Vi leker hela vägen hem och sedan orkar jag inte mycket mer än att laga mat och förbereda morgondagen.

Tänk om Isa vore hos någon riktig tävlingsmänniska som hade tid att träna och tävla! hon skulle vara rätt framgångsrik är jag övertygad om. Tänk om hon hade en matte som var motiverad att träna lydnad, uppflyttningen till lägre skulle stå bakom knuten.....Hon är en arbetsmyra vår Isa, precis som Alice. Båda tjejerna är dessutom mycket rastypiska och snygga, tänk en sådan tur jag har att få äga dem.

Söndag 19 juli

Jag är ingen värmekänslig människa men just nu är jag nära ett smärre sammanbrott känns det som. Här är mygg i mängder som vanligt och ska man vara utomhus gäller det att klä sig därefter. Jeans, långärmat och så regnställ ovanpå är ungefär vad som krävs. Mössa, huva eller hatt givetvis.

Egentligen har helgen varit så aktiv att inget mer borde göras sedan vi kom hem från SCK-utställningen i Västerås. Men givetvis hade vi avtalat träning och tränat har vi gjort! Jag tog en kopp kaffe när jag kom hem, sedan gick jag ut och lade fem spår. Hem o fixade mer kaffe och så kom kamraterna för spårträning. Vi fikade och pratade och gick ut med hundarna o spårade. Jag hade Isa som var överlycklig och jätteduktig.

Efter spårandet övade vi uppletning och provade olika varianter av retningar för att öka motivationen på de som behövde det. Vi övade även budföring. Jag tränade förutom Isa även Alice, Felix och Sixten och nu ångrar jag min tidigare energi för jag känner mig helt slut! Det beror på att termometern visar på långt över tjugo plusgrader och ovan nämnda utstyrsel är förkastlig att ha på sig under "arbete" i den temperaturen.

För övrigt har helgen mest bestått att utställningar. Igår var det INT i Köping. Jag hade med mig fyra hundar och resultatet var sådär, ingen klassvinnare, ett par Hp och Alice fick CK och placering i Bästa Tik klassen.
Snyggsixten har tagit av sig all päls men lyckades skapligt ändå.

Uppfödargruppen fick Hp och blev Bästa Grupp. Tack kära Per och Värmlänningarna för handling!! I stora ringen blev vi inte utplockade bland de fem bästa grupperna men det var massor av grupper och domare Hans Lethinen var tydligt intresserad av oss i det längsta så det kändes fint!

Jag har en samling inteckningskort och hittar sällan något bra att använda dem till. Nu fanns väskan Bengt att tillgå för tre kort så jag slog till på en sådan. Ska fundera på vad man kan använda den resterande samlingen kort till innan bäst före datum passeras. Det händer då och då att jag kastar inteckningskort som blivit för gamla, ett rent slöseri!

Idag har SCK haft utställning i Västerås och vi har varit där. Sixten blev placerad med Hp trots frisyren eller brist på sådan, Felix blev placerad i ökk och bror Nisse han slog till och fick sitt första CERT!!!! GRATTIS MARIA!!!! Så nu har alla Astas avkommor i första kullen CERT! Hurra så bra av Oskar och Asta och valpköparna!

Blondies kors hade blivit kort över natten (!) och hon fick inget Hp eller Ck men väl placering i juniorklassen, Isa fick Ck och placerade sig i Bästa Tik klassen och Helenas Shakira fick inget Ck p g av för lite päls. Shakira sätter päls som bäst och har senaste veckorna fått två 2a Bästa Tik, snubblat på målsnöret från CERTET, tänk så olika domare dömer!

Vi hade uppfödargrupp och den fick Hp och blev Bästa Grupp. Jättekul. Gruppen blev även BIS-grupp så vi fick med oss en samling priser hem.

På det hela taget är jag ganska nöjd. Nisses (G Gyllene Månljus) cert för oss närmare 100-jubileumet.....

Det har varit utställning i Finspång också och där deltog Ulla Kvist med Vilda, Blondies och Sixtens syster. Hon gjorde sin officiella debut med CK och 4a Bästa Tik, hurra för er! Alice och Simon har en samling framgångsrika avkommor!

Nu ska jag laga mat och sedan kommer jag inte att lyfta ett finger i onödan. Jag är så trött......

Söndag 12 juli

Myggen vägrar lämna Molnebo och By, flyttade iväg fåren några hundra meter till en annan hage för att de ska få det lite lindring från myggplågan.

Vi har varit hos Anja Ejerstad, Steadwyn, på kennelträff i några dagar. Det har varit många trevliga aktiviteter, många trevliga människor och härliga knytkalas.

Filippa debuterad i nybörjarklass i agility och gjorde det utmärkt, hon tog sig över och igenom alla hinder. Eftersom jag inte hann träna med de andra på torsdagen så mutade jag domaren med en blombukett för säkerhets skull.... A-hindret tyckte jag såg lite svårt ut så jag lyfte upp Filippa på toppen och så fick hon springa ner själv. Det resulterade i en mycket hedrande 5e plats och jag var mycket stolt över Flippan!

Fyra får fanns på plats och jag hjälpte till lite med att låta hundarna kolla om de var intresserade av dessa får. Vad jag minns så var samtliga intresserade och en del var riktigt duktiga och några redan lite tränade. Jättekul! Fåren tröttnade ur då och då och fick matpaus och vila. När de ville lämna fållan utan tillstånd var Filippa på plats och såg till att de höll sig på rätt sida om staketet. Asta var givetvis med för att kunna göra nytta och visa upp sina färdigheter.

Igår var det utställning och Simon var med. Han väckte en hel del uppmärksamhet och placerade sig som tvåa bakom Michaels fantastiska "Alex", jag är mycket glad för det.

Palle har kört race i Mo I Rana och blev tvåa båda dagarna. Hans hoj går inte så fort så han måste ha superteknik i kurvorna. Den här banan har ganska långa raksträckor och då hinner Palle helt enkelt inte med, så fort går inte cykeln! Hur som helst ser det ut som om bara olyckor och maskinhaverier kan stoppa honom från att vinna Nordiska. Fyra race återstår. Jag som är tävlingsmänniska hoppas att de banorna är väldigt kurviga med korta raksträckor....

Vi har haft god hjälp med hundarna då vi varit borta. Mia , Catharina och Malin har turats om med de hemmavarande medan Svea har varit hos Solveig och Sven och Alice hos Carolina. Tusen TACK till er alla!

Onsdag 8 juli

Myggplågan fortsätter. Går inte att beskriva, måste upplevas!

I Möklinta har det varit den årliga Möklinta Royal, en inofficiell hundutställning med internationell prägel som åtnjuter viss status trots att den är inofficiell.

Långhårscollie dominerades av Gatefieldare.

BIR-valp blev 11 månader gamla Gatefields Speedy Gonzales, ägare Christer Westlin i Sala. Det var debut för Speedy och hans familj och den debuten var onekligen lyckad!

BIR vuxen collie och BIG 2a! blev den inte helt okända Shakira, Gatefields Gyllene Gryning med ägare Helena Bertilsson. Undrar just hur samtalet med mamma Marita lät på hemvägen, Maritas sheltie drog nämligen "vinnarstrået" och blev BIG 1a!! The family Bertilsson show.... Vet ej hur det gick i BIS-finalen.

Här hemma agerar Sixten svart-taxi. Han måste sluta med det, grabben. Varje gång han kommer intrasslande genom myggnätet då jag öppnar dörren för att släppa in honom har han hur många myggor som helst på ryggen. Svart-taxi är kanske inte rätta ordet, buss är väl mer sanningsenligt. De andra har någon mygg i ansiktet men Sixten samlar mängder.

Jag önskar vackert, torrt väder och några mindre stormar över orten, då måste väl eländet upphöra?

Söndag 5 juli

Ikväll har vi varit på viltspårkurs igen. Här hemma är det nästan omöjligt att vara utomhus p g av myggen så det var skönt att åka iväg och göra något kul tillsammans med hundarna på tämligen myggfri ort.

Idag hade Monica lagt spår åt oss som hade legat i tre timmar då vi kom. Hela kittet med bloduppehåll, vinklar osv ingick

Blondie var först, hon gjorde som hon brukar, gick ut o tog upp spåret, kom tillbaka och kollade starten en gång till och så gick hon ut "på riktigt". Det var inte hennes allra bästa spårande, hon var lite ojämn, stundtals mycket noga och stundtals lite halvkoncentrerad. Vid uppehållet tappade hon ordentligt men jobbade lugnt upp spåret igen och av slutade med en ytterlov runt vinkeln innan hon målmedvetet luktade sig fram till skånken som var mycket vikitgt för henne. Hon var mycket för att gå med hög nos idag, undrar hur doften påverkades av vinden och med fuktiga åskvärmen?

Blondie med munnen full av rådjursskånk.

Filippa var ivrig att komma ut och mycket noga med upptaget. Hon var mycket metodisk i letandet efter fortsatt spår vid bloduppehållet och fortsatte bra. Hon tog vinkeln perfekt och påvisade skånken tydligt. Mycket duktig.

Filippa

Efter att alla gått sina spår fick vi själva lägga nya på öppen mark. Därefter hade vi en trevlig fikastund innan hundarna fick gå de ganska lätta avslutande spåren som blev ungefär en timme gamla innan vi gick ut. Det var kul att få se de andra hundarna i sina spårarbeten, det är ju annars ganska svårt att se varandras hundar när vi spårar i skogen.

Som avslutning fick alla diplom för genomförd kurs och vi bestämde att ses igen i augusti.

Sedan åkte vi hem till myggplågan igen.

Fredag 3 juli

Volvon har nu fått nya bromsar eller hur det nu benämns. Jag tog med mig några hundar och gick och hämtade den hos mekanikern som bor 5-6 km härifrån. Att gå på öppen mark utmed landsvägen var ganska svettigt för både mig och hundarna! För att inte tala om hur varmt det var inne i bilen när vi åkte hem med den. Puh!

Medan jag promenerade funderade jag. Det är dags att ordna Kennel Mästerskap tycker jag. Så under sensommaren-hösten någon gång kommer det att bli träff här med genomförande av nämnda Mästeraskap. Utställning, sök, spår, ev rapport om någon vill det, kanske rallylydnad och så kul det vore med viltspår....

De sk bruksproven modifieras så att många kan vara med. I lydnadsdelen behöver bara några moment ingå, t ex linförighet och inkallning samt platsläggande. I sistnämnda momentet får man själv välja avstånd till sin hund. Högsta poäng = normalt avstånd. Högst halva poängsumman om man står kvar bredvid sin hund. Kanske? Själva specialmomenten ska vara av apellklassvårighet eller lite lättare, vi får konferera med domare.

Utställningsdomare bli en välkänd duktig uppfödare. Vad tycks? Jag tycker att det ska bli jättekul!

Givetvis håller vi till här på trakten. I By finns utrymme för appellspår och lydnad och utställning, även söket ryms där.

Undrar om vi ska ha KM i vallning också? Eller så får vi hoppas att Upplands LO kan vara ansvariga för det. Hmmm, vi får se.

Nu ska jag kontakta domare och med hjälp av dem bestämma datum. Så himla kul det ska bli!

Tränade Asta i fårhagen på em. Jösses så bra det gick, jag trodde inte mina ögon. T ex så bad jag henne gå höööger rätt över ett dike och ut i skogen, långt iväg från fåren. Visst gjorde hon det, så gärna, omedelbart! Jag kunde även på kommando flytta henne både nära och långt från fåren och stanna henne oavsett avstånd, lydigare än någonsin. Inte en enda gång gick hon "ur hand" och jag lyckades parera hennes genande åt vänster som hon gärna tagit till tidigare. Nu har vi gjort läxan så nu får vi beställa en ny träningstid!

Här är nu en mygginvasion som vi inte sett på ett par år. Det går inte att beskriva, måste upplevas. Jag önskar att det ska blåsa kraftigt resten av sommaren så att de små monstren försvinner till okända trakter. Det går nästan inte att vara utomhus kvällstid och de små rackarna tar sig in i huset och sticker alla. På dagarna håller de till i skog och buskar och anfaller så fort man kommer i närheten. Det är förfärligt jobbigt för alla och jag tycker så synd om de vilda djuren som inte har en chans att komma undan odjuren

Hör av er med idéer om Gatefields Mästerskapen!

Måndag 29 juni

Ännu en varm dag.

Man måste ta tillvara på nya kunskaper och befästa dem. För att befästa nya lärdomar hos mig lade jag 6 korta personspår med ett antal föremål i varje och så hämtade jag en hund i taget...
.

Isa var så lycklig så jag trodde hon skulle få hjärtsnörp i värmen. Hon spårade tvärsäkert, fann sitt första föremål och utförde en fullständig krigsdans! Hon morrade och bollade och skuttade omkring som en vilde. Det tog lite tid att få av henne föremålet, men sedan spårade hon vidare med ännu större energi. Hon plockade varenda föremål och blev mer och mer motiverad i stället för att tröttna, trots att hon är så ovan vid att spåra. En riktigt lycklig hund som inte nog kunde visa sin stora glädje! Hon är ganska tung och rejäl vår Isa så det var nära på att hon fällde mig i sitt vilda lekande.

Simon spårade helt Ok och påvisade föremålen men inte alls med samma glädje som Isa. Han har tjejbekymmer så han har lite svårt att koncentrera sig.

Alice spårade naturligtvis bra, och föremålen var delvis söndertrasade när vi var klara. Snacka om föremålsintresse!

Så var det time för Sixten Jo-Hansson, Husses Super Star.....

Det här blir ju tjatigt, men Sixten var suverän! Han tog upp spåret klockrent, plockade upp föremålet och kom med det till mig, lekte, spårade, plockade föremål, osv osv..... Den pojken har framtiden för sig, vilket yrke han än väljer. Vallhund, sökhund, spårhund? Jag brukar skoja och säga att han får välja om han ska satsa på hockey, fotboll eller bandy, vi kan inte skjutsa honom på alla aktiviteter....det är ju fler i familjen.

Felix fick också gå ett kort spår. Han var så glad och ivrig på väg till spåret att han sjöng högt och ljudligt. Han spårade tämligen koncentrerat men var inte bäst på föremålen. Så vi övade på att lägga oss vid föremålen, både han och jag, ett tips från kursen som Felix tycker är jättekul. Han brukar grymta av förtjusning när han letar efter godisbiten som jag smugglar in under föremålet medan vi "krigar" lite om det.

Nu ligger det en samling flåsande hundar intill mig, termometern visar på 34 grader ute och 24 inne, vi fryser inte!

Jag har "satt" flädersaft, mm så gott det ska bli med en massa is i när den är klar. Rabarbersaften är nästan slut så det är dags att göra mer sådan också. Jag funderar på att gå ut och leta kantareller, de kan ha kommit upp under ekarna.....

Söndag 28 juni

En guld-dag? Ja!

Spårkursen fortsatte med samling 9.00 vid ett av bokföretagens parkeringar. Ett jättestort inhägnat område med alla typer av underlag, asfalt, betong, grus, gräs, och blandat.

Det blev under dagen ännu varmare än igår, men alla kämpade tappert. Mini-sök, asfaltspår, grässpår mm, vi fick träna på det som vi gemensamt kom fram till att våra hundar behövde träna på. Felix visade sig spåra bättre på längre spår med längre uppehåll mellan föremålen, Kana visade sig vara en rackare på att plocka in miniföremål i munnen under asfaltspåret.... Ja alla lärde vi oss något om våra hundar under kursen.

Lilla Jonna som aldrig spårat tidigare var totalt lycklig över upptäckten av nosarbete och slutade aldrig vifta på svansen av glädje i spåren.

Nisse och Maria förbereder Mini-sök

Mini-sök kanske någon undrar vad det är? jag är inte den bästa att förklara, men det går ut på att i en avvallad ruta om ca 1 kvadratmeter söka miniföremål som t o m kan vara gömda under grus eller gräs och markera dessa. Fortsättningsvis kan man gå ut ett spår från rutan med miniföremål att markera i spåret. Gem, skruvar, tändstickor, Fiaspels-pluttar och liknande är användbara. Otroligt intressant och väldigt krävande, men hundar är verkligen fantastiska.

Lunch och filmvisning följde och därefter fler spår.... den här gången i skogsmiljö och på ängar. Hundarna var trötta av värme och arbete och fick göra sådant som de förväntades lyckas mycket bra med och det gjorde de också! Vi skulle egentligen tränat lydnad enligt schemat men vi insåg att det inte var juste mot hundarna den här gången.

Felix har hittat ett fööemål i spåret Kul matte!

Felix under djup koncentration i spårandet.

Knappt hade kursdeltagare lämnat gården förrän det var dags att ta med Blondie och Filippa till viltspårkursen. Jag kan erkänna att jag kände mig lite seg. Inte nog med två dagars kursande, vi var på 250-årsfest på lördagskvällen/natten och jag hade sovit ungefär fyra timmar....

Hur som helst, vi hämtade upp Anna och Foxy efter vägen och träffade de andra kursdeltagarna i Sätrabrunn.

Idag fick vi först lägga spår åt våra egna hundar. Ca 60 meter långa med några meters bloduppehåll och en vinkel. Därefter lade vi spår åt varandras hundar, även spåren med vinklar och bloduppehåll.

Det droppades lite olika beroende på hur hundarna hade agerat i spåren förra gången. Blondie och Filippa hade ingen specialövning, de bara körde på! Blondie löste problemet med spåruppehåll efter lite cirklande, hon visade ett mycket stort intresse och god uthållighet.

Filippa kunde nästan inte bärga sig när det var hennes tur, hon gav mig en "du och jag matte" blick på väg till upptaget, fylld av förväntan. Jag märkte nästan inte av något bloduppehåll, hon hade bra koll och var otroligt målinriktad.

Att gå spår som andra lagt var en spännande ökad svårighet men nästan snopet snabbt löste hundarna problemen med upptag, spårande, vinklar och bloduppehåll. Blondie fick kämpa lite vid en vinkel men gav inte upp det minsta utan redde ut det strålande! Filippa var så självklar i sitt arbete att vi faktiskt fick fundera var bloduppehållet var, men anade att det var då hon gick med lite högre nos än annars...Det stämde enligt spårläggaren.

Jag hade förmånen att få se Blondies systrar Sia och Foxy genomföra sina spår också, de var jätteduktiga.

Det kändes så härligt att åka hem med med känslan av glädje och lyckad träning.

Nu sitter jag och planerar in några utställningar till sommaren och hösten. Måste ordna några lediga helger för att hålla ridkurser, livet är ju inte bara hundar.

Lördag 27 juni

Idag har spårkursen börjat, den fortsätter imorgon. Vår kursledare Michael Hedman och kursdeltagare dök upp här i nio-tiden i morse.

Vi började med fika och genomgång av planeringen och givetvis presentation.

Spårandet fick börja i fårhagen, fåren var upplysningsvis inte med, undrar hur det hade gått då.....

Var och en lade ett kort spår med fyra föremål i. Spåren låg inte så länge innan vi fick ta vår hund och gå ut. Allt filmades.

Jag hade Felix med mig och vi var inte bäst i klassen kan jag säga. Visserligen var inte någon bäst i klassen direkt, ingen såg sådär jättelycklig ut över att hitta föremålen, men Felix påminde mer om Ior än om Nalle Puh som annars är hans smeknamn. Vi saknade lust och energi kan man säga. Några skyllde på värmen, några på annat, men speciellt bra var vi inte! Lina och Kana var nog duktigast i den trötta samlingen.

Micke klagade inte på oss, han samlade oss till information och gick igenom vad som kunde förbättras hos varje ekipage och hur vi skulle arbeta för att uppnå förbättringen.

Därefter var det dags för nya spår, även den här gången korta sådana men med ännu fler föremål hos de flesta. Många av hundarna fick se spårläggaren gå ut och lägga spår och föremål och se vilken skillnad det blev. De trötta halvintresserade hundarna var som bortblåsta, nu hade vi plötsligt hundar som intresserat spårade och glatt lekte med alla föremål. Vi fick ju bjuda till lite som förare!

Maria och Nisse var suveräna men alla var duktiga. Speciellt lilla Jonna som aldrig gått något spår förrän idag utmärkte sig. Jag kom på att förstärka föremålsintresset hos Felix med lite fårull (!) och det var ett lyckokast.

Så var det dags för lunch och filmvisning. Hundarna behövde onekligen vila sig en stund.

Det var givande och näst intill skrattretande att se vilken skillnad det var på alla hundarna från första till andra spåret. Samtidigt väldigt intressant att se hur samtliga hundar arbetade på lite olika sätt.

Efter fikat och genomgång traskade vi ut i skogen här på hemmaplan och lade nya spår. Den här gången längre och med längre avstånd mellan föremålen. Några hundar fick gå ut "okända" spår, några fick gå förarspår.

Nisse och Maria visade hur man ska göra genom att göra ett nästan klockrent spår och vi kunde enkelt höra glädjetjuten över varje nyfunnen apport som klargjorde att samtliga föremål hittades.

Jag lade spåret till Felix och det blev kanske hundra meter långt på en ganska öppen yta. Han tog upp det någorlunda när det var dags, var sådär halvmotiverad under första 10-15 meterna, men sedan kom han igång med bra arbete. Första föremålet låg efter 30 meter och det blev en glädjedans och rejäl dragkamp när han kom fram. Ju längre spåret gick, ju högre upp kom svansen och ju gladare blev Felix. Föremålen var högsta vinsten, spårandet en lycka! Han visade sådan glädje och det märkliga var att i stället för att visa trötthet tog han bara fram mer och mer energi! Jag var så glad! Det var varken Ior eller Nalle Puh i spåret, det var en jätteglad och stolt Felix.

Alla hundar gjorde mycket lyckade insatser under eftermiddagen, trots att det var väldigt varmt och de borde egentligen vara ganska trötta.

Konkurrensspår var något nytt för oss alla. För att tända en av hundarna lite extra fick några gå ett sådant. Tre spår i närheten av varandra, lika långa, föremål på samma linje och alla startade samtidigt. Jättekul!

Någon hund tog automatiskt ledningen i sitt spår, någon undrade varför i fridens namn grannen hittade ett föremål ...så nära... och så tog de i för kung och fosterland. Den hunden som behövde tändas lite extra blev som en tax i längd och höjd och drog ifrån konkurrenterna med hästlängder. Spårade väldigt noggrant och med en energi som tidigare varit helt bortblåst. Hon var överlägsen "först i mål" och ville inte släppa spåret på några villkor.

Efter det följde fotografering och så var det dags för fika och filmtittande igen. Vi kunde glädjas med varandra till lyckade övningar och duktiga hundar.

Imorgon är det spår på andra underlag som gäller. Asfalt, grus och betong, here we come!

Onsdag 24 juni

Ledig från allt jobb, det känns fint.

Började den aktiva dagen med att cykla till By, kapa lite ved och träna vallningslydnad med Asta och Svea. Sedan cyklade vi hem och de trötta tjejerna fick vila sig medan Isa, Alice, Felix och jag åkte på sökträning.

Det gick fint idag, Alice var lite trög att ta upp slangen första skicket men bättrade sig fint till nästa. Riktigt glad och snabb! Isa var så ivrig och glad över att få vara med, hon gick ut väldigt bra!

Felix övade agilityhinder, balans och tränade lydnad.

Som vanligt fick hundarna leka och bada efter träningen.

När vi kommit hem fick vi besök av bästa "SmillaåMaud" och vi hade en trevlig fika och pratstund tillsammans med alla hundar innan det var dags för nästa äventyr. Så roligt att ni kom!

De hundar som inte varit ute på träning tidigare under dagen packades in i Ms Mercedes och så for vi på hundträff. Jag räknade inte hundarna på plats men det måste ha varit omkring 20 stycken av varierande raser som for omkring och lekte eller tränade utställning. Ett gäng drog på skogpromenad och vi tränade även lite sök. Sixten och Blondie var jätteduktiga! Simon och Filippa var duktiga att söka men lite sämre på att hålla föremålet. De har inte tränat sök på länge.

Efter aktiviteterna var det dags att inta en härlig sallad medan hundarna lekte eller vilade sig. Tack Anneli med flera, vi hade så trevligt!

Spårkursen med Michael Hedman verkar vara fulltecknad, så på lördag och söndag har vi fullt hus här. Det ska bli intressant att se hur det kommer att gå. Vi ska medföra tio föremål av varierat material som metall, trän, plast mm. Vi kommer att filmas under träningen och så tittar vi på film, går igenom, o så tränar vi igen. Kul! Vi ska även prova konkurrensspår, det har jag aldrig gjort.

Återkommer givetvis med rapport om kursen.

Söndagen blir onekligen väldigt aktiv eftersom några ska på viltspårkurs på kvällen.

Söndag 21 juni

Midsommarhelgen har varit toppen.

I torsdags tjuvstartade vi firandet med vallningsträning hos Jasna. Det gick sååå bra med Asta, jag behöver dock trimmas mycket, har för mycket kroppsspråk och Asta måste numera bara lyssna, inte titta på mig, eftersom hon jobbar (och ska bli ännu bättre på det) på långt håll ifrån mig nu.

Men hon är så otroligt duktig den hunden.

Sixten var också med. Han arbetade med lina på tillsammans med Jasna och de är så nöjda med varandra de där två. Han är riktigt lovande vår Sixten. Vi har nu fått uppgifter att träna på till nästa gång.

Midsommarafton var som vanligt upptagen med förberedelser för den traditionella sena lunchen och genomförandet av denna. I år var vi åtta personer, alldeles lagom. Tyvärr regnade det då och då så vi åt inomhus.

Hundarna har haft en trevlig helg, många promenader och sällskap av gäster, det är uppskattat.

Idag har vi tränat sök igen. Sist gick det inte så bra, Alice gick inte ut som hon brukar. Idag började vi med att skicka henne mellan mig o en figge på en skogsväg. Hon fick med sig en slangbit i varje skick. Det fungerade utmärkt, hon tog med sig slangen varje gång. Sedan fick hela gruppen gå ut när hon såg det och alla återkom till stigen utom en person som stannade kvar ute och gömde sig. Det var precis vad som behövdes, Alice skenade ut, hittade figgen, hämtade slangen och kom tillbaka lycklig som aldrig förr, kopplades och påvisade! Jäpp!!

De flesta hundarna fick träna på samma sätt idag utom de allra mest rutinerade.

Vi fortsatte med fika och lekande hundar som badade eller tumlade omkring i kapplöpning eller brottning. En platsliggning med nästan alla hundar och fotografering fick vara avslutningen på en tämligen lyckad träningsträff.

För övrigt så har jag slitit med veden många timmar i helgen. Här hemma är allt uppsågat och kluvet, i By återstår ännu lite. Vänster hand är full med blåsor och hela kroppen känns sliten. Men det är det värt, vedhantering är ett perfekt arbete att utföra medan man löser världens problem.....och planerar framtiden.

Jag ska be Eva göra en ny "knapp" på hemsidan, "vallning". Där kommer jag att skriva en del info om "hearding" och vallning och så kommer det bilder från träning mm. Blir kanske påbörjad i veckan.

Måndag 15 juni

Idag har jag varit trött och hängig mest hela dagen.

Asta och Sixten har varit till Jasna och tränat vallning. Jasna hade hand om Sixten som fick jobba med lina och öva sig på att läsa av djuren , stanna och svänga. Han ser mycket lovande ut arbetsmässigt den pojken och dessutom är han så vacker att se på att det är en ren fröjd.

Asta gjorde ett toppenjobb, det bästa hittills tror jag. Hon lyssnade utmärkt på stopp och inkallning, hade full koll på höger och vänster och lyckades äntligen till perfektion med att gå ut på det avstånd vi önskade vid olika tillfällen. Jag är så glad, imponerad och tacksam att det inte går att beskriva.

På väg hem fick jag problem med bilen, den gick så dåligt och till slut gick den inte alls. Omedelbart kom en gentleman körande i sin bil, stannade och ville hjälpa till med problemet. Han hittade ingen lösning utan hämtade en annan man som ansågs skickligare på bilkrångel. Svårt att hitta något fel var det i alla fall så jag ringde husse. Han avgjorde genom beskrivning på ljud från bensinpumpen och tidigare gasläge där bilen gick bäst innan den dog att det var bensinstopp. Jösses så löjligt och onödigt och ingen reservdunk (bensinmätaren har "aldrig" fungerat) De bägge räddande änglarna for och hämtade bensin, vi tankade och visst var problemet löst! Vilka fantastiska medmänniskor det finns, jag önskar och hoppas att de förstår hur tacksam jag är för all hjälp. Toppenkillar!

Hemresan gick sedan fint och jag har sedan sovit i flera timmar, mitt på blanka dagen! Är man ledig så är man......

Söndag 14 juni

Har fått rapport från Helena och Shakira - Gyllene Gryning, de har varit på utställning i Avesta. Idag föll de på mållinjen genom att vinna ukk med CK och bli 2a Bästa Tik! Ett rejält kliv framåt från Hp i Österbybruk. Det där första certet kommer strax, var så säker.

Regnet har öst ner hela dagen idag liksom i en evighet som det känns. Anna åkte aldrig till Avesta med Foxy. Lilla Hilding 1,5 år skulle bara fått det för odrägligt på hundutställning i ösregnet. Men det var kanske bra att de stannade hemma för då var Foxy ganska torr när vår efterlängtade viltspårkurs började på kvällen.

I hällande regn drog vi iväg till Sätrabrunn där vår instruktör Monica väntade på oss.
Jag hade med mig Blondie och Filippa. Skulle varit Sixten egentligen, men den gossen har så många aktiviteter att ägna sig åt ändå så Filippa fick ta hans plats.

Först var det teori. Därefter gick vi alla varsitt 20 meters spår i sällskap med Monica. Blodflaska att droppa ut blod med och en rådjursklöv att släpa efter sig i snöre var attributen. Klöven knöts fast vid spårslutet. Spåren fick ligga 30-40 minuter.

Filippa var först ut. Hon tog upp spåret bra och luktade sig fram lugn och metodiskt. Själva klöven var märklig, hon tvekade lite inför den men gick sedan på och nosade och undersökte.

Labben Z var tränad tidigare och mycket ivrig, nästan för ivrig så det gick lite fort i spåret. Men roligt hade hon!

Foxy återkom från sitt spår stolt som en tupp med klöven i munnen, hon lyckades fint. Samma med syster Sia, hon dök upp på stigen efter målgång med en rådjursklöv i ett stadigt grepp.

Billy Schäfer har även han tränat tidigare. Han är en energisk och ivrig herre och visade stor arbetsvilja när han försvann mellan trädstammarna med matte efter sig. Duktigt kille.

Goldie var sist ut den här gången. Hon var ivrig att komma iväg ut i spåret men jobbade sedan lugnt. Slog lite till och från över spåret och trodde inte sin nos när hon närmade sig klöven. Jösses tjejer, här har vi något intressant tycktes hon förmedla. Hon tvekade inte en sekund, klöven var rena lyckan att hitta och triumferande bar hon den tillbaka till stigen. Fick till sist byta ut den mot en köttbulle.

Så var det dags att lägga nästa spår, den här gången fick vi gå ut själva. Längden var ungefär densamma som tidigare, sådär 20-30 meter.

Det var tänkt att de här spåren skulle ligga en timme men det gick inte. 9 plusgrader, genomblöta hundar och läckande stövlar och regnkläder gjorde sitt till för att skynda på oss.

Blondie var först av mina. Hon var inte nöjd med att komma fram till en riktigt krånglig passage direkt efter upptaget så hon vände och gjorde om upptaget och gjorde sedan en lov runt den besvärliga rishögen för att ta upp spåret igen direkt efter. Också ett sätt att lösa problemet. Därefter spårade hon mycket bra. Böjen var mer vinkel än böj och den tog hon perfekt. Klöven letade hon efter med stor energi och när hon fick tag på den hade hon inga planer på att släppa den ifrån sig. Duktiga tjej!

Jag såg inte alla de andra, passade på att fika för att få upp lite värme.
Filippa fick vänta till sist och hon var verkligen ivrig att komma ut i spåret. Absolut klockrent spår!!!! Klöven letade hon också fram mycket ivrigt, hon hade helt fattat vad det handlade om. Så duktig hon var!

Mycket nöjda men frysande och totalt genomvåta avslutade vi kursen för den här gången, bestämde plats för nästa träff och for hemåt.

Jag fick föntorka Blondie och Filippa när vi var hemma och själv tog jag den efterlängtade varma duschen. Blondie var för en gångs skull riktigt trött, hon somnade i TV soffan och där sov hon hela natten. Filippa sov i husses säng som hon oftast gör.

Lördag 13 juni

Häromdagen gjorde Fia Flodén, dvs Gatefields Sweet Georgia ett försök att klara anlagstestet i vallning.

Hur det gick?

Strålande! Hon klarade "betygen" galant trots att hon är tämligen ovan vid får.

Ett jättegrattis till matte Kerstin, jag är så stolt över er båda.

Idag var jag inbjuden till sökträning i en grannklubb. Jag tog med mig fyra hundar, Sixten, Alice, Simon och Felix. Den sistnämnda fick inte träna sök utan bara lydnad, han ska gå spårkurs om ett par veckor och behöver ha nosen åt rätt håll.....

Sixten var lite fundersam på allt nytt, miljö, människor och hundar som han aldrig sett. På väg ut till figgen stannade han upp o funderade ett ögonblick, inte likt honom. Men nyfikenheten tog över snabbt och han löpte vidare med viss värdighet och lekte med figgen tills jag kom ut till dem. Vi kör bara motivation ännu så länge.

Alice for ut som en katapult, men visade hänsyn till figuranten och uppförde sig fint hos denne. Roligt.

Simon var inte på hugget alls. Han lade upp sin svans i stil med "jag är större än du tror" och var mer intresserad av snygga tjejer av olika raser än att söka någon figurant. Jag har aldrig sett honom så nonchalant!

Felix fick vara med på lydnadsträningen. Jag är usel på att träna lydnad hemma, mina hundar är lydiga till husbehov men inte mer. Genom vallningen blir det automatiskt nödvändigt med viss lydnad som bara måste fungera, men det är på något sätt en annan sak.

Felix har tränat fritt följ i köket (!) med snabba sättanden och snabba starter, det är i stort allt. I fårhagen tränar vi på att stanna, ligga, stanna kvar osv och där är både jag och hund tämligen motiverade.

Nåväl, Felix skötte sig utmärkt! Jag blev t o m tillfrågad om vilken klubb vi tränade med.....

Detta var första gången Felix tränade lydnad bland andra hundar när jag tänker närmare efter. Vilken kille! Snabba sittanden och starter, platsliggning 3 minuter i lugn och ro.... flera gånger dessutom. Jag är så glad över gossen, han blev f ö pappa till en kull valpar uppe i norra delen av landet inatt. En riktigt lyckad helg för Felix!

Hans mamma Asta har haft en tuff dag. Först tränade vi lite med fåren hemma i morse. Sedan ringde en granne och ville ha hjälp att flytta sina får till en ny hage. På väg till den hagen måste man korsa en väg med ganska mycket trafik. Jag ville inte flytta några får över en sådan väg med hjälp av Asta, tänk om hon skulle bli för ivrig just när det var dags att ta hänsyn till trafiken? Jag föreslog några andra utvägar till fårägaren men det slutade med att fårbonden, Asta och jag klafsade fram i hällande regn med en liten samling tjocka tackor genom grindöppningar, över fält, genom lövskog och över leråker, stannade innan vägen, öste på i snabbt tempo när vi passerade nämnda väg, stannade och stängde grindar, tog oss igenom några trånga passager och föste till sist in djuren i sin nya hage. Puh! Vi lyckades. Jag är mycket stolt över att Asta kunde vara så lugn och koncentrerad så lång tid utan att stressa de här fåren som är ovana vid hundar. Det är tack vare Karin och Jasnas träningar givetvis.

Halv åtta var jag hemma igen, nöjd över att få på torra kläder och mat i magen. En mycket aktiv dag med hundarna, alla ligger nu tämligen avslappnade och vilar. De som inte tränat fick en långpromenad så alla är mycket nöjda just nu.

Husse ringde tidigare och berättade att han vann idag igen så han har utökat totala ledningen ytterligare i Nordiska Cupen, kanske Svenska Cupen också, jag har dålig koll. Hoppas att han håller sig på två hjul i morgon också och återkommer till hemlandet oskadad och lycklig.

I morgon är det första gången på vår viltspårkurs. Jag kom just på att jag glömt att köpa ytterligare en sele! Får bli en resa till Karlsson imorgon, hoppas de har ngn passande sele till bra pris. Jag får äran att hantera båda våra ungdomar eftersom Husse inte väntas åter förrän nå'n gång framåt natten.

Torsdag 4 juni

Ständigt denna Alice.....

Vad säger ni om det här? Carolina har ju lånat Alice några gånger under våren för att träna och instruera rallylydnad. Carolinas egna hund, korthårscollien Pripps har varit halt ibland och då har Alice fått vara stand-in. Jag lånar gärna ut Alice till Carolina då jag litar på att A blir väl omhändertagen och tränad på ett bra sätt.

Igår var det tävlingsdags, Alice gjorde sin tävlingsdebut i rallylydnad.

Hur det gick?

Bra givetvis! Carolina och Alice kammade hem över 80 poäng, minns inte exakt hur många poäng det blev. De hamnade på en hedrande 5e plats av 24 startande, toppenroligt, vilken debut!

Nu talas det om fler tävlingar och framtida titlar...visserligen inofficiella ännu, rallylydnaden får inte officiell status förrän om något år, men ändå.

Carolina var så nöjd och glad och jag är så stolt och glad över både henne och Alice.

Här regnar det ute och luktar våt hund inne. Tävlings- och utställningsglamour känns långt borta. Hundarna ligger och sover efter en rejäl och mycket blöt promenad. Jag längtar efter solsken!

Söndag 31 maj

Sista dagen i maj, en härlig månad är slut.

Strålande solsken, jag älskar sådana dagar.

Fyra timmars stretande med veden har gett mig en ojämn solbränna, man kan inte klä sig hur "lätt" som helst intill vedklyv och motorsåg. Samtliga hundar har varit aktiva med att vara ivägen. Ingen av dem vet om att de är en ljudkänslig collie (ha-ha!) utan tror att allt är en lek tillägnad dem, hur mycket än motorsågen vrålar. Släpa stockar, bär vedträn, balansera på stockarna, sova i vedtraven, ja mycket kan man syssla med som hund en varm dag när familjen är upptagen med att förbereda kommande vinters värme.

Ingen resa den här helgen, men varför skulle jag behöva göra det när andra sköter det så bra?

T ex så har några Gatefieldshundar visats i Köping på inoff utställning. BIR och BIG reserv valp blev Sixten o Blondies bror Lasse, grattis till familjen Nyström!

Bland de vuxna så vann Helena Bertilssons Shakira (G Gyllene Gryning) BIR och BIG 3a, hurra för det och ytterligare grattis!

Här hemma har vi haft uppfödarträff i fårhagen kan man säga. Rickmix, Beyonds och Gatefields innehavare och några hundar träffades under eftermiddagen tillsammans med ett gäng collie och några andra av olika vallhundraser. Vi kollade intresset hos hundarna och tränade lite försiktigt. Det är så roligt att så många är intresserade av att utveckla sina hundars vallningskunnande. Jag är inte mycket till hjälp men jag kan i alla fall hjälpa igång hundarna lite och skicka vidare till ordnad träning. Man lär sig så mycket genom att se olika hundar in action.

I morgon kommer Fia Floden på besök, det ska bli roligt.

Söndag 24 maj

Jaha, ännu en dag som tillbringats på hundutställning.

Det gick bra, jag är så glad över de fyra 9 månaders juniorerna som debuterade med sådan bravur!

Utställningsplats idag var Österbybruk, Internationell utställning.

Sixten var först ut, han vann juniorklassen och fick CK (hurra!) och slutade så småningom som reserv Bästa Hanhund!

Nisse Månljus och Maria placerade sig som 4a i ökk, roligt!

Så var det dags för småtjejerna Fia, Foxy och Blondie. Alla fick förstapris och placeringar, se här:

Gatefields Special Gift, alias Foxy med ägare Anna Heden VANN juniorkk i hård konkurrens och fick CK!

Gatefields Sunny Girl, dvs Blondie, placerade sig tvåa med HP!

Gatefields Sweet Geogia, även känd som Fia Flodén, ägare Kerstin Flodén fick även hon första pris och sedan placerades hon trea.... för att sedan flýttas till reservplats efter att ha spelat upp ett galleri av galopperande lycklig hund.....Ha-ha, en sådan buse! Alla tre bland de allra bästa i klassen, jätteroligt och en framgångsrik debut.

Gatefields Gyllene Gryning, Shakira som hon kallas, blev 3e placerad med HP i ungh.klass med matte Helena Bertilsson.

Isa var med, hon vann ökk med CK och placerades 3a BT, mycket goda resultat.

Så innan det var dags för avels och uppfödargrupper att komma in i rasringen var vi alla i teamet väldigt nöjda!

Först in var avelsgrupper, Alice representerade kenneln med sina ungdomar. Tre grupper deltog och Alice vann, vi var alla mycket glada.

Ungdomarna fick stanna kvar i uppfödargruppen och de vann i konkurrens av 2 andra grupper.!!!!

Vi tog en viktig paus med lunch och vila innan finaldags. Knytkalas med mycket gott!

I uppfödargruppen blev vi inte placerade i Stora Ringen men....

Bland 17 andra avelsgrupper gick Alice och hennes avkommor och placerade sig som reserver!! Vilken underbar debut valparna har gjort i dag!

Tack till alla!

Tisdag 19 maj

Häromdagen tränade jag lite smått med sex hundar bland fåren, ja en i taget givetvis. Vi skulle ha varit till Jasna men hon blev sjuk så vi fick träna själva. Asta är i behov av proffsträning, hon och jag behöver ta ett stort skutt vidare i utbildningen känns det som. Jag behöver en rejäl spark där bak för att göra henne rättvisa och faktiskt utveckla oss. Ser fram mot nästa riktiga träning.

Felix och Simon har jag precis kommit igång med, det känns så skönt att veta att de klarat anlagsprovet, nu kan vi börja träna! Det är mycket lättare nu när jag litar lite mer på dem.

Sixten visade prov på energi och god vilja under träningen, han kanske är värd att satsa på framöver? Blondie äter fårskit och gullar med lammen, hon har inte visat det minsta vallintresse ännu. Däremot vägrar hon att sitta bunden och vänta på sin tur både när det gäller sök och "vallning". Eftersom hon är universums centrum så gnager hon av koppel och kommer springande och blandar sig i så fort hon kan. Till tjänstehundarna brukar man få en riktigt rejäl kätting att sätta fast sin hund med, undrar om det skulle vara nå't för Blondie?

Svea fick även hon vara med och öva lite, hon är så trevlig att se i arbete.

Var på en trevlig resa i helgen och besökte Ann-Kristin för att se på Astas barnbarn. Det var så roligt att träffa alla trevliga uppfödare som samlats.

Allra roligast var givetvis att se Månstråles telningar! Jag känner lite mormor-stolthet å Astas vägnar. Ett stort tack till Ann-Kristin för en härlig dag.

Fick mail från Fia. Hon lever ett aktivt liv med sin familj och tröttar ut matte med sin träningsiver. Vad ska det bli av dem? Matte Kerstin fick uppflyttningspoäng och vann klassen då hon debuterade i spår med en av sina förra collie härifrån.... En repris att se fram mot nästa år? Huvudsaken är att de trivs med varandra. Kerstin, jag visste att ni skulle passa för varandra! Att Fia får beröm av alla kursledare är för mig helt naturligt.....För matte också gissar jag?

Känner mig inte speciellt utställningsmotiverad just nu. Kanske för att flera fäller av sig pälsen. Vi ska iväg i helgen, ett helt gäng härifrån, det ska bli kul i alla fall. Väntar inga framgångar alls, det är väldigt många hundar anmälda och vi har mest juniorer med oss så vår chans är försvinnande. Men kul ska vi ha, knytbetonad picknick och glada hundar, det förväntar jag mig. Hoppas på bra väder.

Hemma finns det hur mycket som helst att göra. Ved, ved och åter ved.... inte bara vår utan även mammas. Gräset växer, nya hagar ska stängas, hundarna badas och borstas. Jag har tur som bara jobbar kvällar nästa vecka, hoppas på att bli klar med både det ena och det andra den veckan.

Jag längtar lite efter att viltspårkursen ska starta. Det är tämligen nytt för mig, har bara tränat lite med Svea tidigare. Hon har varit väldigt duktig, ska bli så spännande att se vad hon eventuellt har nedärvt.

Onsdag 13 maj

Hälften av nästa säsongs ved är klar! Härligt.

Tack för alla gratulationer till vallanlagstesten. Så mycket är det inte att yvas över, bara trevligt att ha papper på att hundarna har sitt vallintresse.

Jag ska försöka få fler från min uppfödning att genomföra anlagstestet, det är viktigt för mig. Givetvis hoppas jag att så många hundar som möjligt lyckas genomföra testet med godkänt resultat, oavsett från vilken uppfödare!

Idag var Speedy med familj här och hälsade på. Speedy är kullbror med Sixten och Blondie. Han lekte sig näst intill utmattad med syskonen. När de började tröttna på varandra dök syster Sia med matte upp, då var det dags för nya friska lektag. Vi hundägare kunde sitta ute och fika i det vackra vädret och iaktta hundarnas sätt att kommunicera med varandra.

För någon vecka sedan var jag bjuden till en uppfödarträff. Vi hade mycket trevligt, tänk vad man lär sig om hundar genom att titta på andra raser än sina egna. I helgen är det dags för en annan träff, jag ser fram emot den!

Nu ska jag fortsätta bearbeta framtida värmekälla.....

Söndag 10 maj

Simon, Felix, Sixten och Asta följde med till Ewa i Mårtensby för att kolla eventuella anlag för vallning.

Testet är gjort för bearded collie men eftersom det inte finns något speciellt test för collie så har SCK beslutat använda detta. Resultaten ska registreras hos rasklubben men är inte officiella (SKK) hos någon annan ras än bearded collie.

Sixten fick börja. Förmodligen den yngsta collie genom tiderna som testat sina vallanlag. Om han visade några anlag? Det kan ni ge er på! Han var lite fundersam på Ewas kratta (styr och bromsar hunden) så jag blev ombedd att vara med i fårhagen och då tyckte tydligen herr Sixten att allt var OK så han visade gott intresse, styrbarhet och lugn. Den grabben kan han!

På tur därefter var Asta. Hon som tränat ganska mycket och kommit en bit på väg var nästan jobbig! Hon skällde på fåren, hälsade på andra hundar och visade upp en stor nonchalans. Löjlig tillställning, kan man få jobba lite nu då?! Visst visade hon prov på en härlig balans och styrbarhet, men hon hade något obstinat över sig hela tiden. Naturligtvis blev hon godkänd.

Felix då, hur skulle det gå för honom? Strålande kan jag lugnt säga. Han visade prov på bra avstånd till fåren, full fokusering och koncentration, lugn och arbetsvillig. Toppenkillen! Jag som var orolig för att han skulle tugga på fåren och så går han in i fållan och bara är skitduktig! Ännu en godkänd Gatefieldshund!!!

Sist ut var Simon. Han är inget tränad alls, jag vet inte hur jag ska kunna hantera honom. Han struttade in i fållan med svansen I KNORR PÅ RYGGEN, lätt spänd, med attityden: Vill ni dö nu eller sedan, kom an bara! Efter en liten stund med Ewa och fåren (och krattan) kom den forna hjälten till matte och bad om hjälp att lösa jobbet. Jag fick gå med inne i fållan och se min Simon valla oerhört lugnt och koncentrerat. Han höll ett jättebra avstånd, full koll på fåren och fokus på jobbet. Svansen kom snabbt i lågt läge vilket är ett tecken på arbete och koncentration. Visst fixade han ett godkänt test med lika höga poäng som Felix och Alice!

Domaren Ewa berättade att hon aldrig sett sådana collie som den här helgen, trevliga, arbetsvilliga och med mycket god vallinstinkt. Stolt matte? Jomenvisst.

Har ni sett tidingen Brukshunden? Läs om collie, äntligen ett jättebra, kunnigt och påläst inlägg om collie! Vackra bilder också, tycker ni att någon hund ser bekant ut så kan det stämma mycket väl.....

Viltspårkursen är fulltecknad och plats finns bara i mån av eventuella återbud.

Hurra vad jag är glad över mina hundar och hundvänner!

Lördag 9 maj

Idag har Alice varit med extramatte Carolina på vallanlagstest. Jättekul och bra på alla sätt att Carolina kunde och ville åka med Alice för själv jobbade jag.

Alice lovordades av domaren och fick ett välförtjänt godkännande!

Igår förberedde jag Simon och Asta för Norge resan. Vi skulle ju ha åkt till Kristiansand i kväll.

Det blir inte som vi tänkt p g av biltrassel. Husse är i norra Finland och tävlar, (han vann klassen idag) och har Gröna Bilen. Ms Mercedes var kvar hemma till mitt förfogande. Tror ni inte att åbäket har beslutat sig för att börja läcka vatten och slira på kopplingen precis just nu? Husse avråder på det bestämdaste att jag ger mig iväg 140 mil med den bilen. Husse avråder då och då mina projekt utan att jag bryr mig så mycket, men den här gången kan till och med jag förstå hans oro. Vi kommer att bli hemma, sjutton också!

Så jag beslöt mig för en kortare resa, ska packa bilen full med hundar och åka på vallanlagtest......

Söndag 3 maj

Har haft en trevlig helg! här på landet finns det visserligen fyrverkerier och smällare och skott på sista april precis som i städerna men eftersom ingen hund är berörd av smällandet så är det inget bekymmer med det.

Jag tror att Ulla som äger lilla Vilda också har haft en trevlig helg. Vilda (syster till bl a Blondie och Sixten) har varit på valputställning och blivit Bäst i Rasen! Inte nog med det, hon slutade som BIS 2:a, dvs näst bäst av ALLA hundarna på utställningen, oavsett ras! Härig debut!

Söndag 26 april

Utställning Rocklunda, Västerås. Jag hade anmält Simon och Filippa mest för att det var ett kort avstånd till utställningen.

Simon som ståtar med en boxarglugg i munnen efter bilolyckan blev 2:a Bästa Hanhund. Domaren hakade upp sig på hans intyg från Morgongåva Veterinärklink (en mycket trevlig klinik måste jag säga) Tyvärr kunde inte den ungerska domaren begripa att Simon saknar 2:a inciciven höger sida, han och ringsekreterarna fick det till att det skulle saknas TVÅ inciciver!!! Så domaren sade med allvarlig min att en sådan hund kan man inte låta vinna..... KOMISKT!!

Lilla Filippa var mest med som sällskap. Dessbättre fick hon som alltid tidigare CK och placerade sig 4 BT, inte illa av lilltjejen som debuterade i öppen klass. Nu fäller hon och ska inte visas mer på länge.

Lördag 25 april

En aktiv dag som vanligt. Upp i ottan för frukost, långpromenad med hundarna och iväg på jobb.

Från ridlektionerna for jag vidare till Sala Brukshundsklubb.

En uppfödare hade ordnat valpträff där och bett mig komma och ha utställningsträning. Det är ett väldigt bra initiativ att samla valpköpare då och då för utbildning av olika slag tycker jag, har jag möjlighet så ställer jag gärna upp på sådant.

När jag anlände var allt lite försenat. Det gav mig möjlighet att lyssna lite på instruktören som talade om olika typer av aktivering. Det lät kunnigt och intressant så jag lyssnade gärna. När instruktören var klar med sina elever vände hon sig mot mig och sade: Här är någon jag känner! och kom emot mig. Själv stod jag gapande av förvåning (en vanlig åkomma, jag är usel på att känna igen folk, brukar heja på alla för säkerhets skull) men tyckte att ansiktet var bekant.... Det var ju Monica! en fd elev som jag minns mycket väl, men jag satte inte henne i samband med hundar direkt.

Hur som helst, Monica sade något som jag tänker på då och då med en stilla glädje: Jag citerar dig ofta, du har haft så stor betydelse för mig. Jag? Häpnadsväckande att just hon, med sin utbildning och kunskap kan ha glädje av mina simpla ord. Jag är så tacksam om jag kan vara till nytta för någon!

Apropå det, vilket otrolig uppslutning det har varit i Gästboken! Så många positiva ord om mina hundar (och mig) har jag aldrig kunnat drömma om ens i min vildaste fantasi! Ni är helt makalösa med era vänliga, positiva inlägg. Jag tror jag vet varför ni fullkomligt stormat fram med superlativ?

Åter till Sala. Min uppgift var att informera om VARFÖR utställning och HUR gör man. Vi hade teori vid fikat och gick sedan och övade praktiskt. Så väldigt mycket hinner man inte lära ut på en begränsad tid, men jag hoppas att alla deltagare hade någon nytta av mig.

En annan sak, Monica utbildar hundar i viltspår. Det var ju inget att fundera på, nu blir det en kurs för Gatefieldshundar. Finns kanske EN plats kvar när du läser detta. Eller så är det redan fulltecknat, det är populärt kan jag berätta.

Torsdag 16 april

En härlig dag!!!! Ledig från jobbandet och träningstid bokad, vad mer kan man begära av livet? Ett gäng glada lyckliga collie givetvis, de finns de också!

Asta, Alice och Svea fick träna idag.

Asta avancerar stadigt, nästa gång ska vi öva mer på hennes avstånd.

Alice är en tuff rackare, tur att både Jasna och jag är lika envisa. Det är lite svettigt att arbeta med Alice ibland!

Svea, älsklingen har inte gjort mycket med får senaste åren. Efter ett väldigt otäckt påhopp (då hon skadades) har hon fått jobba lite utanför fållan ibland. Mest med balansen men inte mycket annat. Idag ville jag se om hon kan bli sitt gamla jag igen, utanför fållan, och visst kan hon det! Svea är så söt att se på, som en varg klädd i långkjol, hon håller utmärkt avstånd till fåren, ser halvt ointresserad ut och ändå: Absolut full koll på djuren!

Gissa om hon var överlycklig när hon märkte att jobbet fungerade!!!!

Att valla är ett intressant samspel mellan djur-djur och förare. Hunden måste läsa fåren i det här fallet, fåren måste respektera och lita på hunden och föraren måste vara trygg och pålitlig och sköta sin del av samarbetet så att samtliga djur kan lite på denne. Otroligt utmanande och lärorikt.

Hundar som får chansen att öva vallning utvecklar ofta ett gott självförtroende.

Tisdag 14 april

En härlig påskhelg har det varit!

Påskafton började med ridlektioner, övergick till långa hundpromenader och avslutades med sökträning. Det var Sixten, Blondie, Alice och Filippa som var med på träningen. Vi tränade tillsammans med Shelite-gänget och hade jättekul!

Påskdagen var vi till Jasna och tränade vallning. Med dit var Alice, som under Jasnas ledning fick träna utanför fållan och det gjorde hon mycket bra, börjar hålla sig på rätt plats även under förflyttning.

Sixten kräktes i bilen och var inte lika "på" som förra gången, men han fick öva intresset i fållan.

Asta var bättre än någonsin! Jag beundrar den hunden så oerhört!

Felix har haft dambesök i helgen och det skötte han med bravur.

Blixten med familj var hit och hälsade på i går. Det var så roligt att träffa dem!

Fredag 10 april

Tidningen Hundsport kom igår. Annonsen blev jättesnygg tycker jag! Folk ringer "som tokiga" efter valpar, men vi har ju inga.

Kerstin och Fia har debuterat på utställning idag, de valde "Lilla Stockholm" för sitt första försök. Debuten skedde med all ära, 2 vkk och Hp, jättekul!

Grattis till er tjejer.

Maria och Nisse Månljus var med de också, nådde inte ända fram till placering idag men en välförtjänt 1a i ökl blev det. De hade haft en bra dag och Nisse tyckte att det var jättekul enligt uppgift.

Här hemma har vi haft en trevlig långlunch tillsammans med goda vänner. Hundpromenad ingår normalt i våra lunch- och middags bjudningar, så även idag.

Dagens NYHET: Det har fötts två lamm! Hurra!

Varje människa borde få uppleva nyfödda lamm, de är så söta! Just de här två tjejerna är svarta med vita bläsar, den ena med vit svanstipp a la collie.

Måndag 6 april

Igår var det äntligen dags för träning hos Jasna igen. Verkligen på tiden, vintern har varit lång.

Jag hade med mig Asta (givetvis), Felix, Alice och så Sixten.

Den sistnämnda fick börja. Han har ju ingen större vana vid får men har sett dem i hagen hemma. Vi fick börja utanför fållan båda två ,sedan gick jag in bland fåren. Sixten var mycket intresserad av fåren och försökte klättra in i fållan! någon balans var det inte direkt tal om att träna nu, bara intresset och lite djurkänsla. Vi fick arbeta inne i fållan med Sixten kopplad. Det verkar lovande, han var otroligt modig vår lillpojke och tvekade inte att passera trängd mellan får och staket med viljan och äran i behåll, han tänkte inte ens på att tveka.

Felix var näste man ut. Han hade tankarna på annat håll (löptikar) och var mer intresserad av att jaga än att valla idag när han väl tänkte på fåren. Man kan inte lyckas jämt....

Alice har börjat balansera. Det är ingen måtta på hennes balanserande, hon höll position som bara den. Hon inser själv att det finns mer att göra men är inte helt säker på vad. Blev lite skällig ibland i fållan, men sköter sig toppen.

Bild på en lycklig matte när stoppen fungerar "perfekt" i balans.

Asta då? Ja hon är så bra att jag kan bli rörd till tårar. Hon arbetar iförd sin långkjol i leriga hagar, balanserar bättre än någonsin. Vi lämnade strax fållan och jobbade på stora ytor med förflyttningar och vändningar och letade rätt tempo och övade stopp.... Tyvärr finns ingen bild på Asta in action från igår, men det kommer nog något foto i framtiden.

Efter träningen pratade vi om vilka hundar jag bör satsa mer på. Asta givetvis. Men Alice eller Sixten? Där gick meningarna lite isär bland de som är mycket mer kunniga än jag. Någon tyckte Alice p g av hennes fantastiska balans, någon tyckte Sixten för att han är så otroligt intresserad och modig... Jag fortsätter väl ett tag framåt med ett helt gäng även om Asta onekligen är den som förtjänar överlägsen uppmärksamhet. Det ska hon få!

Igår kväll kom Foxy med matte och Fia med husse o matte o hälsade på. Jättekul!

Ungdomarna lekte en stund och sedan hade vi lite utställningsträning. En riktigt härlig dag!

Idag har jag jobbat, borde vara förbjudet när det är så här vackert väder! Hundarna har haft gott sällskap, tack snälla för hjälpen!

Blondie, Sixten och Filippa har gått varsitt spår i kväll. Fungerade bra tycker jag, men jag märkte att jag var lite ringrostig själv. När snön nästan har försvunnit är det ingen hejd på allt jag vill göra och träna på.

Ser fram mot helgen, då är det vallhundsträning igen. Jippi!!!

Måndag 30 mars

Nu har Isa börjat löpa. Det är inte oväntat men ändå lite besvärligt.

Ska hon paras eller ej?

Vilka fördelar har hon?

Jättetrevlig! Glad, lekfull, orädd i alla sociala situationer. Gjorde ett MH där hon hade 5 på rädslor vid några tillfällen och likväl avreagerade hon snabbt och hamnade på 2 på kvarstående rädslor. Alltså ideal enligt rasklubben. Vid skotten reagerade hon i mitt tycke för mycket så jag bad beskrivaren bryta. Nu när jag sett andra hundar som fått 1 på skott reagera mycket mer än Isa så ångrar jag att hon inte fick höra alla skotten, det var dumt av mig. Men jag kunde aldrig tro att avelsförbud hotar hennes avkommor om hon paras med fel hanhund, givetvis hade hon klarat av de andra skotten utan att ta alltför illa vid sig.

Det såg jag bl a igår. Det var som en fingervisning från Högre Makt, och då menar jag ingen rasklubb eller liknande...Var ute på kvällstur med Simon, Alice, Filippa och Isa. Plötsligt small ett skott alldeles intill oss. Jag studsade högt, Alice och Filippa tittade på mig och alla riktade sedan uppmärksamheten åt det håll som skottet kommit ifrån. Alla höll samma tempo i promenerandet och lät sig inte störas mer.

Ytterligare ett stort antal skott avlossades under några minuter, jag vet inte av vem eller av vilken anledning. Hur som helst så blev vi inte skjutna, det är det viktigaste. Isa, som enligt min uppfattning reagerade på skott på MH, var helt oberörd. Svansen såg ut som vanlig "promenadsvans", uppmärksamheten på omgivningen var som vanligt, hon hade inga problem på något sätt med skjutandet. Visst har jag sett att ingen hund bryr sig när det smäller skott omkring oss då vi är hemma på tomten, men det är inte riktigt samma sak. Nu kan jag lugnt konstatera att Isa INTE är skotträdd. SKÖNT! Hon är inte lika van vid skott som de andra i familjen så det här var en bra erfarenhet. Sedan hon flyttade till oss har hon förutom MH-skotten bara hört jägarnas skjutande.

Hur som helst, till hennes fördelar kan jag nu lägga detta med skott. Plus att hon visar sig väldigt träningsbar när det gäller vallning.

Plus att hon är en snygg tik med ovanligt bra överlinje, rejäl, stark och med härliga rörelser. Tyder på god anatomi. Vunnit 2 CERT och 1 CACIB på några få utställningar.

Vad har hon då för nackdel? Hennes energi, är det en fördel eller nackdel? Beror på vad man gillar. Hos oss passar hon utmärkt, vi är rätt energiska hela familjen... Jag sitter och letar efter nackdelar i tanken. Ibland blir hon osams med Alice. Men det är inte så konstigt, de är lika gamla och Alice är född o uppvuxen här medan Isa kom som (nästan) vuxen, sådant kan vara svårt.

Isa är inte det minsta "förarvek" men ändå väldigt lättränad.

Nu vet jag varken ut eller in. Vi har ibland sagt att vi inte ska ha några valpar i år.... Isa blir tre år i sommar så det är en bra ålder för henne att ha sina valpar.

Jag vill ha hjälp: Ni som frågat efter Isa-valpar, hör av er! Om ni fortfarande är intresserade av en sobel eller möjligen trefärgad valp undan en ursnygg, glad och positiv tjej. (Skottfast) Jag låter efterfrågan styra den här gången. Tyvärr tror jag inte att vi kan behålla någon valp, annars är det ju alltid för vår egen skull vi har en kull. Den här gången vet jag att ni är så många som efterfrågat Isa-valpar så jag låter er avgöra....

Om hennes fan-club i Racesammanhang kunde ha hund så skulle ytterligare två kullar undan henne vara tingade. Hon har ju varit ambassadör för rasen på tävlingar och visat sig vara helt suverän, trots en gräslig ljudnivå, smällar och tusentals människor, många iförda hjälmar och med konstiga rörelser... Isa kanske är korkad eftersom hon gillar allt, bara hon får vara med?

Vem skulle bli far till de eventuella valparna? Ja det blev förhoppningsvis en sobelkille med trefärgat anlag, CERT, MH med strålande resultat, A-höfter osv... Det finns ju några att välja på....

Söndag 29 mars

Nu har det fötts några valpar med anknytning till oss.

Asta har blivit mormor till en kull och Simon har blivit pappa till en annan, spännande.

Alice har varit utlånad över helgen till Carolina. C leder agility och rallylydnad här o var. Hennes kära Pripps är skadad så vi provar om Alice eventuellt kan rycka in som ersättare när det behövs. Det måste finnas en hund att visa och demonstrera med. Vi får se om Carolina och Alice bestämmer sig för att träna tillsammans så att Alice får vara stand-in för Pripps när det behövs. De har i alla fall haft en trevlig helg tillsammans.

Igår var det SM-final i Isracing i Uppsala. Jag var med som publik och hann se ett heat. Sedan fick jag hålla mig i bilen och göra mig av med allt som fanns i magsäcken. Det blev inte speciellt mycket bättre när vi flera timmar senare var hemma, men det känns bättre att må pyton hemma i badrummet än i en bil. Nu får det vara nog! Jag vill vara frisk och pigg. Håller nu på att samla mig inför det stora provet: Kommer den kokta fisken att bli kvar?

Nu lämnar vi krämporna.

Blondie är en riktig mammas flicka. Hon lade sig och sov intill Alice när denne kom hem. De ligger faktiskt intill varandra nu också här under skrivbordet.

Har anmält till en utställning.

Någon träning har det givetvis inte blivit i denna eländiga tid. Tur att Alice fick roa sig i helgen. De andra har fått roa sig med egna lekar.

Ett litet upprop:

Ni som varit med i något vallnings-sammanhang, här eller i Salbohed eller något annat, hör av er. Vi ska redovisa intresset för vallning.

Nu ska jag vila.

Torsdag 26 mars

Efter snöstorm och minus 18 i veckan så känns det mer hoppfullt idag. Våren tar ett steg bakåt ibland men kliver sedan framåt med två steg i taget, tack o lov för det.

Hundarna har det härligt i vårsolen. Tittade just ut genom fönstret och där såg jag hela gänget leka. Det är lite som att se den tecknade serien "Lucky Luke, mannen som drar snabbare än sin egen skugga". Den serien är full av aktivitet i nästan varje ruta, även som bakgrund.

Här hemma såg jag just Blondie springa omkring med en platshink till hälften trädd över huvudet medan hon bar den i munnen och galopperade fram.... bror Sixten rusade efter, släpandes på en stor gren (kvar efter gårdagens trädbeskärning) sprutandes snö omkring sig...

Några ägnade sig åt en fotboll och några hade dragkamp om en trasa (misstänkt lika min skurtrasa) medan ytterligare någon jagade en annan i försök att ta över den där kasserade sandalen som är så populär att leka med....plötsligt ersätts sandalen av ett vedträ som någon (Blondie!) hämtat i vedboden och vilket nu blir av med all bark...

Bäst som de rusar omkring så tar de sig en paus och solar, vackert placerade på altanen eller trappan.

Vi har härliga promenader framför oss idag, inga riktigt långa turer, men ändå. Tro det eller ej, men nu när den förbaskade lunginflammationen kanske har gett sig av har den ersatts av en riktigt slemmig förkylning! Så jag kan avstå ansträngningar ännu ett tag framöver om jag får välja.

Naturligtvis längtar jag mer än någonsin efter att aktivera mig med hundarna!

Simon har haft dambesök i helgen som gått. Det ska bli spännande att se resultatet av det besöket.

Både Felix och Simon har många förfrågningar från hugade tjejer.... Vi får se vad det blir av de förfrågningarna i framtiden. Det roliga är att förfrågningarna kommer från hela Norden, skoj att grabbarna är kändisar även utanför landet. Jag undrar hur det ska gå med Sixten? Idag en glad obekymrad unghund som lever livets glada dagar. Han har ingen aning om eventuellt kommande HD-röntgen, MH, ögonlysning som vuxen, utställningar, löptikar osv. Måtte han få fortsätta vara samma glada obekymrade hund i hela sitt liv.

Jag önskar alla hundarna ett liv i total lycka och glädje!

Onsdag 18 mars

Sitter här vid datorn lite smådarrig. Jag är inte darrig av rädsla, det är sällan jag är rädd tror jag, utan av lunginflammation. Skit också rent ut sagt! Har varit till doktorn och fått lite dräpande kommentarer om skillnaden mellan folk som går för ofta till läkare och de som går för sent eller för sällan.... Men håll med om att det är rejält när jag väl kommer till skott med läkarbesök, senast var det blodförgiftning! Fick inte bara smått syrliga kommentarer utan även AB och diverse hostmediciner att inta, så nu ska bacilluskerna dö! Jag anser att det som inte dödar mig gör mig starkare.

Solen strålar från en härligt blå himmel och jag längtar ut på äventyr i skog och mark. En perfekt dag för sökträning!

Men här sitter jag och håller tyst, min röst är inte vad den borde vara....

Förra veckan försökte jag hjälpa en brukshundsklubb med att ordna testledare till framtida MT. Det var en intressant uppgift men totalt omöjlig att klara av. Av ca 50 tillfrågade testledare kunde INGEN komma till det planerade MT:t. Låt vara att vi kanske måste vara ute i mycket mer god tid i fortsättningen.

Många var upptagna med andra MT eller MH. Många var upptagna med sitt arbete. Några ville inte gå upp så tidigt på morgonen... Någon var död, jag beklagar verkligen! Förvånande många sade helt enkelt nej för att de inte ville eller för att de bett om avauktorisering. Den nya utformningen av MT där testledaren inte får hindra en bitande hund utan den måste brytas av domarna har fått många att dra sig tillbaka. Förståeligt, vem vill bli hundbiten utan att få stoppa bitandet? Nu är jag i alla fall en upplevelse rikare och har fått lära mig att det där med Testledare det är SVÅRT.

Ni följer väl med på Ulvusbloggen och colliebloggen? Jag läser varje dag och njuter av bloggarens kunskap och insikt. Lova att ni läser, det är så uppbyggande och givande.

Imorgon ska LO Uppland ha ett möte här hemma. Det är utställningen i september som man förbereder. Hoppas att alla inser att hundarna inte kommer att vara nyborstade och att jag inte bakar något till mötet, har fullt skubb med att vila mig.....

När mötet planerades tyckte jag att det var OK att vara här i vårt stora hus, även om jag inte ingår i någon utställningskommité. Hur som helst kommer hundarna att ha en helkväll, de älskar gäster och ju fler som kommer, desto bättre är det. Gästerna i morgon förutsätts älska hundar och uppskatta flåsande glada collie i famnen, på soffor och i stolar... Det får kompensera dem (hundarna) för uteblivna långpromenader de senaste dagarna.

Ha det toppen i vårvädret alla glada collievänner!

Söndag 8 mars

Internationella Kvinnodagen. Tänk att en sådan dag behövs.

Internationella Colliedagen skulle också den firas kanske? Med stor glädje och gamman över och för våra vackra, kloka, sunda, orädda och fantastiskt trevliga hundar. Visst förtjänar hundarna det!

Idag har vi träffats hos Irene med några hundar. Ett uselt väder verkar ingå i varje aktivitetsträff, det kan ju bero på årstiden. Underkylt regn hör inte till mitt favoritväglag men inte skrämmer det mig kvar hemma heller.

Vi pratade om skillnader mellan sök, spår, viltspår mm. Det är en massa begrepp att hålla reda på för de som är ivriga att lära sig. Det djupa snötäcket hindrade oss från några direkta övningar men jag galopperade ut i snön och visade hur ett appellspår brukar läggas. Hundarna skulle inte ut i samma tunga snö var tanken, men de skenade glatt efter. Hoppas att de inte känner av blötsnön lika mycket som mina knän gör.

Tack Irene för en trevlig dag! Vi ses allesammans på nästa träff, då troligen i Uppsala. Jag vet att utställningsträning är efterfrågad, vi får se vad vi hinner med.

Det har dykt upp en fantastisk och trevlig blogg som jag rekommenderar.

Kolla först www.ulvus.bloggagratis.se och så den senare www.collie.bloggagratis.se . Vill du läsa mer om colliens ursprung mm så gör några besök på bloggarna! Mycket kunnig och påläst bloggare, bara sug i er kunskap!

Måste ta mig i kragen och anmäla till några utställningar. Det är så mycket jag vill göra och pengarna räcker inte till allt.

Vallningen då? ja så länge snön ligger kvar i den här omfattningen blir det ingen träning direkt. Asta fick öva balansen idag på den upptrampade plätt som finns utanför fårhuset, alltid något.

Jag längtar efter att kunna träna på riktigt.

Måndag 2 mars

Nästan aldrig har jag haft så många besökare på min hemsida som sedan i lördags Undrar varför? Valpförfrågan har visserligen ökat, liksom förfrågan om täckhund, men det kan ju inte enbart vara hugade "spekulanter" som går in o läser min hemsida. Nåväl, alla är välkomna, jättekul!

Många frågar efter dagboken men jag har inte alltid så mycket att skriva om eller så händer det för mycket så att jag inte tar mig tid att sitta vid datorn o skriva.

Har många gånger fått förfrågan och uppmuntran att skriva novell eller bok, men dit är det långt kvar kan jag säga. Varför? Jo jag saknar kunskap...

I lördags avhölls SCKs årsmöte. Filippa och jag var med för Charlotte Höijer, världsberömd uppfödare av långhårscollie och lika världsberömd domare, behövde en hund att demonstrera huvud och uttryck på. Charlotte föreläste nämligen efter årsmötet om colliens standard.

Filippa är en perfekt ambassadör för rasen, hon är precis som man beskriver rasen i standarden när det handlar om mentalitet och uppför sig oftast därefter (utom när hon blir elak på fåren eller vill sätta besökande hundar på plats)

Det är härligt att kunna lita fullständigt på sin hund i sådana situationer som folksamlingar, buller, skrammel, trängsel och allt vad det kan vara. Jag känner så för alla mina hundar.

Tänk så härligt det är att gå i en storstad som Oslo eller Stockholm (för mig är de stora städer) med ett knippe vackra collie framför sig i koppel och bara få vara så outsägligt STOLT över de vackra, kloka, lugna och värdiga hundarna som jag har äran att få ha. Underbart! De drar till sig uppmärksamhet och leenden var vi än går fram.

Även bland jägarna på trakten får vi mestadels beröm och rosor för de fantastiskt lydiga och trevliga hundarna som dessutom är så vackra... Jag ber till Gud att vi får fortsätta ha det förtroendet med jägarna, tänk om någon rackarns hund skulle ge sig iväg och jaga!!! Det är nämligen inte alls omöjligt att tappa kontrollen på ett gäng hundar i skogen och då är nog de vänliga orden lite längre bort....För att underlätta kontrollen brukar jag ha några kopplade och några lösa i taget, de får turas om. Under den tiden på året som man inte får ha lösspringande hundar i skog o mark går de flesta kopplade och vi väljer marker där det inte är så många vilda djur. Mest av hänsyn till de nya "medborgarna" och dessutom vill vi hålla oss ifrån fästingar så mycket som möjligt.

Hur som helst, jag älskar mina hundar över allt annat, det har nog alla förstått. Ja Husse ligger nog lika...skämt å sido, det går inte riktigt att jämföra.

Idag har vi redan haft en rejäl promenad. Vi hittade delar av rådjur vilket Felix var överlycklig över. Det är gissningsvis lodjuret som hålls på trakten just nu som varit framme. De måste ju också ha mat och jag har inget emot att de finns på trakten igen, men lite orolig är jag för fåren så de får hålla sig nära stallet eller inomhus just nu.

En gång för många år sedan såg jag en varg nästan hemma på tomten. Det var spännande i och för sig, men den var jätterädd och sprang iväg. Gissar att den luktade efter collietjejer?

Nu ska jag fika och sedan ge mig av ut på dagens uppdrag.

Till er som väntar på datum för nästa träff: Jag är upptagen lördag 7 mars med lektioner och firande av arbetskamrat.

Söndag 8 mars är preliminärt en lämplig träff/träningsdag men jag måste få återkomma om tid eftersom jag jobbar lite den dagen också.

Lördag 21 februari

Hua så kallt det är, minus 20 i morse. Under dagen har det slagit om och blivit mildare och nu snöar det kraftigt. Hoppas att det blir uppehåll imorgon för då ska jag köra ganska långt.

Hundarna har haft en lagom aktiv men avslappnad dag. Felix har tränat lite vallning med fåren, han fick ha lina på sig. Lite för ivrig var han idag, men det beror nog på att vi inte tränar något alls på länge p g av djup snö och kyla. Någon hund brukar få hjälpa till att ta in fåren på kvällen och släppa ut dem på morgonen, det är allt.

Alla har promenerat anpassade långturer, ungdomarna och gamlingen tillsammans och "de aktiva" tillsammans. Jag har inte jobbar något med elever idag, det var för kallt för att få någon ordning på bilarna på morgonen. Därför blev det en riktig slappardag som gjord för hundpromenader. Vi hade sällskap av en god vän och då är det ofta lättare att ta längre turer än vanligt.

Jag fascineras av vilken glädje det är att ha hundarna. Jag liksom många andra anpassar boende, arbetstider, ekonomi och i stort sett hela livsstilen till hundarna. Det är de värda eftersom de ger så mycken glädje tillbaka. Jag kan inte förstå folk som klagar och gnäller på sina hundar eller som utger sig som "förståsigpåare" och förklarar hur dåliga vissa hundar är....må det gälla vissa raser eller vissa typer eller något annat.

Det förekom på My Dog , en stor utställning i början av året ett riktigt rötägg i en rasmonter. Detta rötägg höll en utläggning om hur dåliga vissa hundar inom den rasen är och då är det speciellt hundar som ställs ut som är sämst. Detta säger människan på en hundutställning (!!!! snille....!!!!!) och som representant för en rasklubb. Jag hoppas att han blir utesluten ur den klubben för all framtid, gärna rullad i tjära och sågspån också...Jag hoppas också att de som hörde honom förstod att han var en okunnig man på helt fel plats i livet. Ingen vidare bra start för en presumtiv valpköpare av den rasen i kontakten med rasklubben. Troligen väljs en annan ras.

Så fel o tokigt det kan bli.

En annan tråkig grej som jag hörde om igår.

En nybliven änkling flyttar hem till son och sonhustru på obestämd tid för att skingra tankar och sorg. Han får en hund av sin son och anmäls som familjemedlem i den rasklubben. I stället för att välkomnas till rasklubben får han beskedet att han inte är välkommen som familjemedlem då han inte är skriven på sin sons adress......Trevligt bemötande? Inte speciellt.

Tur att hundar är trevligare än människor och har lättare för att kommunicera än vad vi har.

Nu ska jag titta på Melodifestivalen och äta godis tillsammans med resten av familjen.

Det är två veckor sedan Gittan lämnade oss. Jag hör henne ofta ge sina välbekanta ljud ifrån sig....